<

Publicerad 23 februari 2011 Av I Recensioner Med 1780 Visningar

Carl Hammoud på Malmö Konstmuseum

Analepsis(Flashback)Carl Hammouds konst kretsar kring en paradox: motiven i hans målningar är precist framställda, exakthet och noggrannhet utmärker hans nyrealistiska arbeten. Men samtidigt saknas någonting i hans verk: papperen är alldeles vita, inga bokstäver, siffror eller tecken är synliga; tavlorna på kontorsväggarna har ramar men inga egna motiv; möblerna i salarna ser oanvända ut, några tecken på slitage finns åtminstone inte. Allt är tillrättalagt men ändå inte. Någonting skaver trots allt. Kanske är det frånvaron av mänskligt liv som komplicerar och kännetecknar Carl Hammouds konstnärskap?

Utställningen ”Polygraph” på Malmö konstmuseum innehåller både några av Carl Hammouds karaktäristiska oljemålningar och några överraskningar: blyertsteckningar, akvareller och skulpturala objekt. Det lilla, trånga och något instängda F-rummet på Malmöhus är med andra ord fullt, men man har ändå skapat en bra balans i utställningsrummet, vilket inte är alldeles enkelt i en lokal som vissa besökare enbart använder som en passage till museets samlingar. 

Motiven i målningarna har ofta en direkt eller indirekt bakgrund i mänskliga sammanhang eller handlingar, men några människor stöter man sällan på i verken. I ”Auditorium” har någon burit in och placerat alla böcker och dokument på bänkraderna; förmodligen är det samma personer som har suttit på de röda stolarna. Nu är de dock borta. Människorna har kanske plötsligt rest sig upp från sina platser och lämnat rummet, utan att ha tagit någonting med sig. Alla personliga tillhörigheter finns kvar, även om dessa böcker och papper inte bär på några egentliga spår; allt är utraderat, borta, upplöst. Anonymiserat in absurdum. Och samtidigt finns det ett onaturligt inslag i målningen: några vita pappersark och böcker svävar fritt i luften, som om de har tagit makten över lokalen och förskjutit människorna från sin naturliga omgivning, det byråkratiska samhället. Det är kanske en segerdans vi ser. 

AnaglyphOckså i interiörmålningen ”Analepsis (Flashback)” finns en spänning mellan det mänskliga och det onaturliga. I centrum står ett större skrivbord, några stolar och lampor. Tre större fönster i bakgrunden, kanske i ett sekelskifteshus. Ingenting är dock säkert: överallt fladdrar eller ligger pappersark i olika former, och fönstren släpper in ljus. Det skapar skuggor, speglingar och gränsöverskridningar. Verklighet möter illusion, illusion möter verklighet. Vad som är vad är svårt att se. Målningen är intagande, man fastnar lätt i dess värld och efter en stund upptäcker man också hur många olika dimensioner som det enkla kontorsrummet består av.

Carl Hammouds verk är som en upptäcktsresa: det är först efter ett tag som alla dess skiftningar vecklas ut. Det gäller inte minst ”Anaglyph”, som först kan uppfattas som några olika pappersark och mappar staplade på varandra men som egentligen är en dokumentation av alla material som har använts i utställningens verk. Den stora målningen ”Blind Spot” kräver också en aktiv betraktare. Här ställs man inför en stadsbild, ett hus med fönster, balkonger, trappor och stegar som skymmer de bakomliggande byggnaderna. Fasaden är dock stum. Den säger ingenting om vad som finns innanför väggarna, och genom fönstren får man inga ledtrådar. Det är tomt på liv. Och hur mycket man än anstränger sig så hittar man inga människor som tittar fram bakom något hörn. 

Många av Carl Hammouds tidigare målningar har varit enkla att förstå som civilisationskritiska. På denna utställning fördjupas dock detta perspektiv. En av blyertsteckningarna som visas har titeln ”Epistemology” – kunskapsteori. Och Carl Hammouds konstverk handlar just om kunskap, om vad och hur vi kan se, om vad och hur mycket vi kan få kännedom om i världen. Den moderna människan kan förklara det mesta, men inte allt. Detta skildrar han med stor precision. Yrkeskicklighet skulle man kanske tala om i det vetenskapssamhälle som tidvis framställs. 

Adress: Malmöhusvägen 6, Malmö
Utställningen pågår under perioden 18/12 2010 – 27/2 2011 

Mikael Andersson (text), Carl Hammoud (foto)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *