<

Publicerad 08 augusti 2016 Av I Gå och se! Med 7529 Visningar

Bianca Maria Barmen på Carl Eldhs Ateljémuseum

IMG_7771De små objekten och gipsplattorna närmast smyger sig in i den befintliga miljön. När Bianca Maria Barmen installerar sin konst i den modernistiske skulptören Carl Eldhs ateljé sker det med små men betydelsefulla steg. Genom minimala ingrepp gör sig Barmens objekt hemmastadda bland giganter och porträttbyster. Flera av verken är nya och producerade för utställningen. Även om Barmen och Eldh inte riktigt talar samma språk finns där ändå beröringspunkter. Inte minst för att båda fördjupar sig i skildringar av människan – om än på olika sätt. Gipsens gemensamma ljusa ton gör också att Barmens finstämda tillägg sömlöst förhöjer atmosfären i Eldhs ateljémuseum. Som en stegring, en koncentration, av den redan märkbara känslan av avskildhet som råder på platsen.

Barmen har tagit fasta på Eldhs personliga historia och samtidigt på vår tids flyktingdrama. Utställningens titel ”Ensamma pojkars hus” syftar dels på att Eldh under flera decennier levde och verkade ensam i sin ateljé, medan hans familj bodde i Amerika. Och dels på symboliska personifikationer av den tragedi som utspelas i vår samtid. Titelskulpturen och verket ”Färd” är ett par av skulpturerna som visas i ett intilliggande rum, där den inbjudna konstnären får agera på egen hand.

IMG_7744Verken bygger på en relation eller dialog mellan två delar. Som så ofta hos Barmen. Molnformationer, en sorts inbäddade tankeberg, ställs mot ett hus utan ingång, och i ”Färd” mot en knäböjande figur. Röda strimmor av textil hänger på bordets undersida, den starka färgen bryter av, som för att varna om fara. Pojkens blick är levande, hans ögon blänker, men han tittar förbi oss. Seendet vänt inåt, bortåt. Mot evigheten, tycks det. Ändå är pojkens närvaro så påtaglig.

Barmens utsökta formkänsla skapar existentiella dramer i det lilla formatet. Det är scener med stark verkan. Med skira färglager betonar hon figurer, inte sällan grodor, eller knyter tunna trådar direkt på gipsen. På en pelare, mitt bland Eldhs ansiktsstudier, sitter en liten rundad figur i brons. Är det ett självporträtt? Jag var först inte medveten om den, och att plötsligt se den stiga fram ur det fördolda är en smått omskakande upplevelse.

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Carl Eldhs Ateljémusuem, Lögebodavägen 10, Bellevueparken. Utställningen pågår 12 maj – 2 oktober 2016

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *