Alla artiklar av Marit Jonsson

Tamar Ettuns minnesfragment från uppväxten i Jerusalem har kodats i färger och årstider. En blå fas har passerat, nu är den gul: åtrå, eros, passion. Platsen för vernissagens gula performance A Mauve Bird with Yellow Teeth Red Feathers Green Feet and a Rose Belly. Part: Yellow kunde inte ha varit bättre. Botaniska trädgården nedanför Uppsala slott/konstmuseum bjuder på sol och vår, grönska och vatten. Gula gestalter samlas och driver inledningsvis ett rundband framåt. Genom sina dräkter har de olika typer av begränsningar av sinnen och rörelsefrihet. Ett par sitter ihop [...]Läs mer

Utställningstiteln ”A lot” pekar på olika valmöjligheter i betydelse och tolkning – alla lika giltiga; mycket, en parkeringsplats, en lott. Att konceptet har flera ingångar och utvägar upptäcker man snart. Former och välkända symboler som pilar, streck, bokstäver, vinklar och cirklar, frikopplade från traditionella sammanhang, sätter igång tankar och associationer i olika riktningar. Mina huvudspår: trafik, ett urbant system av information, allvar. Ska man följa regler och konventioner eller bryta mot dem och eventuellt orsaka kaos? Men också en lekplats, en spelplan; använd fantasin, prova dig fram, testa möjligheter, utforska [...]Läs mer

Tre konstnärers verk har satts samman på ett suveränt sätt i Earthly Powers, en stark och utmanande utställning. Koreografen och dansaren SU-EN, pionjär inom butohkonsten i Sverige, visar videoverket Voracious – glupskhetens kropp (2015), i samarbete med Rickard Sporrong. Ebba Bohlin representeras av tre performanceverk framförda av dansaren Sindri Runudde. Rent kronologiskt är utgångspunkten den holländske konstnären Pieter Aertsens målning Slaktarboden från 1551, som hör till Uppsala universitets samlingar. Aertsens målning är en sorts nyckel genom vilken man lättare får tillträde till de övriga verken, och genom den öppnas en [...]Läs mer

Vetenskapshistoria från förra sekelskiftet utvecklas till ett konstprojekt som ställer många frågor. I bildkonstnären och filmskaparen Axel Straschnoys internationella vandringsutställning Neomylodon Listai Ameghino är det montrarna som vandrar, inte föremålen, de finns redan på museer runt om i världen. Utställningen handlar om konflikter, jättetrögdjur och insamlade föremåls öden. 1895 hittades skinnet av Neomylodon Listai, jättetrögdjuret, i en grotta i Patagonien. Två forskare hade olika teorier; den ene hävdade att det märkliga skinnet kom från ett sedan länge utdött djur, den andre menade att djuret ännu existerade. I den senares kölvatten [...]Läs mer

Utställningsrummet fylls av sången ”Over the Rainbow”, barnstjärnan Judy Garlands klassiska sång ur filmen Trollkarlen från Oz. Rösten ekar övergiven, om och om igen. På väggen rullar ett bildspel med scener ur amerikanska skönhetstävlingar för barn. Uppvisning, tävling, yta – vilken roll vill vi vuxna att barnen ska spela i våra liv? Är barnet till för att behaga oss vuxna, motsvara våra drömmar och reparera våra misslyckanden, eller är vi vuxna till för barnet, att finnas tillhands i deras växande till lyckliga och harmoniska människor? Assa Kauppis utställning This Is [...]Läs mer

The Great Runaway; tillsammans och enskilt ger sig de bägge konstnärerna Lukas Göthman, från Stockholm, och Roger Metto, från Kiruna, i väg på äventyr i tid och rum – men framför allt tar de sin tillflykt till en mäktigt storslagen natur och suggestiva effekter. I verken får vi som betraktare då och då möta såväl upplevare och inkräktare som ursprungsbefolkning. I gemensamma verk befruktar bild- och textuttrycken varandra och ger ytterligare dimension, förutom djup och vidvinkel i de enskilda konstnärskapen. Bergsvidderna tar andan ur mig, storslagna vyer med himlar som [...]Läs mer

I utställningarna Good Intentions på Köttinspektionen och Solo/Duo på Galleri 1 presenteras få men starka verk – inte en mängd som passerar framför ögonen utan 4 + 3 verk som fastnar på näthinnan och stannar kvar i ett pågående upplevande. Vilsenhet, främlingskap, att förlora sig själv, tappa överblicken över tillvaron, ensamhet och utsatthet… förenar på olika sätt Junkkonens videoverk med Kjellbergs keramiska verk. De fyra videoinstallationerna i Good Intentions är filmaren Mervi Junkkonens första soloutställning, och en konstnärlig reflektion över arbetet med dokumentären After Life – Four Stories of Torture [...]Läs mer

Hur ska man förstå den japanska samtidskonsten – nyckelordet är (det omöjliga) ordet translation. Att mötas i konstuttryck och upplevelser är något annat än att mötas genom några översatta ord. Samtidens pågående, i konstuttrycken, känns hektiskt – består av vilsenhet och allvar: sökande, prövande, relaterande – för att så bli uppsluppet smått galet i lekfullhet och då och då liksom avstanna i begrundande bakåtblickar mot tradition och evighet, ibland i ett och samma verk. Någonstans i utställningslokalen snappar jag upp begreppet karnevalesque – dårarnas fest, burlesken av högt och lågt [...]Läs mer

Snow Falling Without Telling; en bedövande stillhet möter, som om allt är fruset och livet har stannat upp. Titeln får mig att tänka på hur det känns när stora vita flak faller, utan vind som för dem åt sidan. I min tanke är himlen ljust grå och den fallande snön vit, för att sedan ingå i snötäcket på marken, bedövande vitt och alldeles stilla. Det bor en märklig vila i utställningen, och kontrasten till en stressig miljö tycks ofattbar. I gestaltningen finns inget kontaktsökande eller utåtagerande – snarare inåtvänt och [...]Läs mer

Som besökare i utställningen “(In)sidenotes” befinner jag mig mitt i Taus Makhachevas Dagestan. Det är hon som genom videoverk, föremål och broderier berättar, men upplevelserna är mina liksom referenserna. Nyss gick jag upp för den branta snöiga backen till Uppsala slott, befann mig på borggården och fortsatte in genom den höga dörren till konstmuseet. Nu är jag i Dagestan. Egentligen är jag inte framme riktigt än, även om ljudmassan är nästan påträngande nära. Efter vägen stannar jag framför konstnärens videopresentation av sig själv och några av de verk som visades [...]Läs mer