Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan hösten 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift.

Publicerad 20 januari 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Konsten väljer: Sophie Tottie på Belenius

Det finns en exakthet i Sophie Totties tuschteckningar – eller om bläckmålningar är en bättre beteckning – som framkallar känslan av en total överensstämmelse med världen. Som att bild och värld överlappar. Men bara för en sekund. Sen faller allt. Eller rör sig, snarare, in mot bildernas mittpunkt. Mot den tomma pappersytan, som tycks kunna vidga sig och dras ihop. Teckningarna som ögon, bländare, linser, måltavlor. De besitter en centrifugalkraft som är massiv. Oemotståndlig. Koncentration spelar med och mot innehållslöshet. Verkens presentation stegrar uttryckets precision. Hur de stora pappersarken hänger [...]Läs mer
Måleriet uppstår i förhållandet mellan dukens platthet och bildens illusoriska djup. Uppehåller sig i relationen mellan materialets realism och bildrummets sken. Kanske ett närmast ofrånkomligt sakförhållande, även om många försök gjorts för att helt undvika djupverkan och istället betona målningens rena fysiska uppträdande. Robert Ryman är kanske den målare som arbetat mest ihärdigt i den traditionen – hur som helst med det i särklass vackraste resultatet. Tre pågående utställningar på tre olika stockholmsgallerier lägger sina aspekter till historien genom att visa upp synnerligen förföriska ytor – på samma gång grunda [...]Läs mer

Publicerad 29 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Ulrika Sparre på Index

Det sprakar och knastrar i stenen. En knäppande puls hörs när Ulrika Sparre lägger sina hypersensitiva mikrofoner mot den stora bumlingen. Som om där fanns liv. Jag undrar om de svaga vibrationerna verkligen kommer från stenen? Eller om det är något annat som hörs? Kanske rörelser fortplantade från jordskorpan? När Sparre lyfter bort mikrofonen försvinner ljudet. Denna och andra fantasieggande scener bygger upp Sparres video ”Ear to the Ground (Wandering Rocks)” (2020), som utgör huvudnumret på hennes koncentrerade presentation på Index. Närbilder på stenar blandas med anslående landskapsvyer tagna i [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Giacometti på Moderna

Moderna museets mycket sevärda utställning med Alberto Giacomettis (1901-66) skulpturer, målningar och teckningar har sitt centrum i ett stort podium som breder ut sig mitt i den öppna rumsliga installationen. Ovanpå det låga podiet och i nära kontakt med golvet – med betraktarens rum – står ett stort antal av Giacomettis karaktäristiska figurer. Ett landskap av långsmala gestalter i olika storlek, de flesta vända åt samma håll. Orörliga och liksom inväntande, uråldriga – och ändå vid liv. Det är en märklig procession. Mäktig, nästan plågsamt vacker. Jag har svårt att [...]Läs mer

Publicerad 7 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Åke Hodell på Tensta konsthall

Att det finns en kontinuitet i Åke Hodells (1919-2000) konstnärliga verksamhet blir snart tydligt i Tensta konsthalls gedigna och öppna presentation. Liksom att hans röda tråd snarare är ett angreppssätt än någon specifik stil eller utseende. Energi och agitation. Mer sinnesutvidgning än sinnesstämning. Hodell var en utpräglad gränsbrytare, en överskridare. Främst är det väl som en av 1960-talets konkreta poeter Hodell är känd, men hans register var betydligt bredare än så. Han var stridspiloten som utvecklades till pacifist, barnteaterarbetaren som blev förläggare och kompositör. En grafiker som gjorde radioteater, en [...]Läs mer

Publicerad 6 september 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Julia Selin och Adrian Olas i Konstakademiens hus

Gestaltar Julia Selins målningar ett uppåtstigande eller ett fallande? Skildrar de stillhet eller rörelse? Hennes stora mörkt upplysta dukar rymmer aningar om både och. Känslan av något fixerat och stillastående och en på samma gång pågående transformation ligger inbäddad i de glimrande färgytorna. Som en rofylld vibration, en puls som fortplantar sig. Kanske är det de glödande färgpunkterna utspridda över bildytorna som skapar känslan av förflyttning och rörelse. De som får ögat att söka sig mot ljusfläckar och öppningar i den luftigt kompakta massan. Samtidigt bild och stoff. Med självklar [...]Läs mer
Marlene Dumas, ”25 years collaboration Zeno X Gallery” (Zeno X Books/Hannibal-Koenig Books). Form: Kim Beirnaert Marlene Dumas och hennes gallerist Frank Demaegd på Zeno X Gallery i Antverpen firar ett 25-årigt samarbete genom att släppa en välmatad och vackert formgiven bok som kronologiskt presenterar alla hennes utställningar på galleriet. Av Dumas och Demaegds texter i boken framstår samarbetet, inte helt oväntat i en bok av detta slag, som präglat av djup vänskap och respekt. Förutom ett rikligt bildmaterial av utställda verk och installationsbilder finns annat kringmaterial med, som vernissagekort, recensioner [...]Läs mer

Publicerad 9 juli 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Andersson, Edholm och Möller på Lokstallet

Linjer, ytor och former. Teckning, måleri och objekt av stengods eller brons. Intressanta sammankopplingar och fascinerande möten mellan tre olikartade konstnärers tekniker och uttryck utspelas i den lilla konsthallen Lokstallet i Strömstad. Något närmast sensationellt pågår där under sommaren med ”Språkkamp och helighet”, en samtidigt förtätad och vidöppen utställning med verk av Torsten Andersson, Ann Edholm och Sara Möller. Tre konstnärskap från tre generationer. Vad förenar och vad skiljer dem åt? Utställningstiteln består av två ledord, där jag förbinder språkkampen med Torsten Andersson och heligheten med Ann Edholm. Två verkningsfulla [...]Läs mer

Publicerad 23 juni 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Hilma af Klint på Moderna museet Malmö

I Hilma af Klints bildvärld är allt energi. Allt är i rörelse och i ständig förändring. På väg mot högre utvecklingsplan. Och samtidigt är där blickstilla – som om de schematiska och färggrant lysande tecknen och formerna redan hittat sina definitiva positioner. Af Klints lika fascinerande som hermetiska målningar myllrar av händelser och detaljer, men präglas också av ett extatiskt lugn. Av en sorts utdragen stiltje. Det finns ett dröjande inslag i målningarna, samtidigt som hennes vidöppna bildlandskap vill visualisera en storstilad ankomst av ny kunskap. Af Klint tänkte sig [...]Läs mer
Marie Andersson, Begynnande gräns, 2019, fotografi Beskriv din konst med tre ord: Landskap. Ord. Tid. Hur ser din arbetsprocess ut? Jag är ingen traditionell ateljékonstnär (även om jag har en ateljé). Jag arbetar bäst på en temporär plats. Den sker under en begränsad tid – fotografiets stryka är förmågan att arbeta med tid. Jag arbetar inte med det dokumentära utan mina fotografier beskriver något annat. Jag har också börjat addera anteckningar i akvarell om ljus och diagram som är inspirerade av landskapsarkitekternas sätt att arbeta med representation. Denna sammanblandning ger [...]Läs mer