Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Är skönheten farlig? Tanken slår mig när jag ser några verk av Bård Breivik och Martin Gustavsson på deras respektive utställningar på Konstakademien. Att utställningarna visas bara några meter från varandra har betydelse; deras inbördes olikheter förstärker varandra. Bland Breiviks strama och materialtunga skulpturer finns ett rum enbart med fotografier, War Paint, hans sista konstnärliga projekt, genomfört strax innan han dör i cancer 2016. Stora färgfotografier, närbilder på Breiviks ansikte, med hans kranium skulpturalt utmejslat. Och ansiktet täckt med färg. Ett monokromt blåsvart färglager, ett till hälften rött, mönster och [...]Läs mer

Publicerad 29 augusti 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Arijana Kajfes på SPGallery

I Arijana Kajfes pågående utställning, liksom i hennes två senaste i Stockholm, dominerar cirkelformen. På Konstnärshuset 2016 visade hon installationen Unseen, en tältkonstruktion där en film projicerades mot insidan av tältduken. I en rund bild med oskarpa kanter, ungefär som en projicerad lins – ett seende öga – gick en man omkring i ett ökenliknande landskap. Även den suggestiva bilden rörde sig; i ett långsamt tempo gjorde den ett varv på duken, liksom avsökande mannens rörelser. Till saken hör att mannen är blind. Ett starkt, gåtfullt och poetiskt verk. Förra [...]Läs mer

Publicerad 6 augusti 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Anna Daučíková på Kunst-Werke

Materialets hårdhet och kroppens. Handens mjuka rörelser och glasets genomskinlighet. Och stenen som kan krossa alltsammans. Gränser som överträds, definitioner som ifrågasätts, material som undersöks. Anna Daučíkovás retrospektiva utställning på Kunst-Werke i Berlin är koncentrerad kring ett fåtal verk, och runt de kontraster och motsatser hon arbetar med i sin konst. Tryck och avtryck – glasets och de sociala reglernas. Det som syns och det som ses igenom. Struktur och destruktion. Kön och gender. Utställningen delas in av glasväggar; verken är synliga samtidigt och existerar parallellt. Och på samma gång [...]Läs mer
Stiftelsen för Evert Lundquists Ateljémuseum försöker aktivera den slumrande miljön som konstnärens sista arbetsplats utgör. Man öppnar upp fler rum i det före detta elverket, bland annat genom att frilägga två mindre avlånga ytor som tidigare fungerat som lager och nu kan användas för tillfälliga utställningar. Ett välkommet initiativ som förhoppningsvis kan locka fler besökare till denna idylliska plats, belägen strax nedanför Kina Slott i kanten av parken runt Drottningholm. Arvingarna till en annan modern målargigant, Erland Cullberg, har också placerat en fond hos stiftelsen som årligen ska dela ut [...]Läs mer

Publicerad 4 juli 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Simone Fattal på MoMA PS1 i New York

Ibland faller något på plats. Jag kände inte till Simone Fattal innan jag snubblar in på hennes utställning på MoMA PS1 strax före stängning. Har svårt att slita mig därifrån. Jag besökte ju museet för att se Nancy Spero – även det en fantastisk konstnär – men mötet med Fattals skulpturer var faktiskt smått omtumlande. Hennes utställning Works and Days innehåller över hundra figurer, uppställda på stora podier längs väggarna. Skulpturerna är vackert utplacerade på lagom avstånd från varandra så att de får rum att andas. Fattals tummade skulpturer är [...]Läs mer

Publicerad 3 juli 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Arthur Jafa på Moderna Museet

Arthur Jafa redigerar sin utställning på Moderna Museet som en tidningsartikel eller flödet i sociala medier. Olika typer av fotografier och rörliga bilder i varierande format om vartannat. Det är snyggt, snabbt och lika smart som smärtsamt drabbande. Jafas till övervägande delen svartvita bilder är överskådligt spridda över väggarna och ibland presenterade som utskurna bildskivor på golvet. Jag kommer att tänka på Wolfgang Tillmans utställning på samma plats för några år sedan, som också präglades av samma rytmiskt avvägda gestaltning. Och kanske behöver Jafas bilder denna stilrena inramning, eftersom innehållet [...]Läs mer

Publicerad 14 juni 2019Av Magnus BonsI Konstkommentarer

Gitte Ørskou ny chef för Moderna museet

Det blev en kvinna – som alla trott och önskat. Däremot ingen av de svenska förhandstipsen. Istället tillträder danska Gitte Ørskou som ny chef för Moderna museet, efter Daniel Birnbaum som lämnade vid årsskiftet. Ett för mig – och, tror jag, för de flesta konstintresserade svenskar – okänt namn. Kanske är det bra. Vi får någon som inte redan är alltför nära kopplad till den svenska scenen. Kanske är det mindre bra, om man tänker på hur det gick för engelsmannen David Elliot. Han blev inte populär, trots att han [...]Läs mer

Publicerad 4 juni 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Anders Petersen på Liljevalchs

Det är stadens människor som Anders Petersen koncentrerar sig på. Till viss del djuren. Men inte Stockholms hus, gator och torg. För fyra år sedan bad Liljevalchs honom att dokumentera sitt Stockholm. Nu visar Petersen resultatet, och zoomar bokstavligen in på ansikten och kroppar, på uttryck och utlevelse. Han går nära med kameran i kontrastrika svartvita fotografier, beskurna tätt intill de porträtterade. Personerna poserar också i hög grad, njuter av exponeringen. Ändå är de inte utlämnade, exploaterade; tvärtom finns här ett samförstånd mellan den avbildade och fotografen. Även om det [...]Läs mer

Publicerad 14 maj 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Venedigbiennalen 2019: Huvudutställningen

Bilden svävar viktlös i luften. Den omvandlas och vrider sig runt sig själv i en ändlös loop, samtidigt flyktig och fast. Jag ser bilden av ett odjur i människokropp, en bestialisk varelse klädd i trasor, uppfylld av en förtvivlad vrede. Cyprien Gaillards animerade hologram bearbetar Max Ernsts målning ”L´Ange de foyer” – ”Härdens ängel” på svenska – målad 1937 som en reaktion mot den fascistiska regimen i Spanien. Gaillards version blir oundvikligen en kommentar till dagens kritiska situation. Bland det myllrande flödet av verk som Venedigbiennalens huvudutställning består av, pockar [...]Läs mer

Publicerad 24 april 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Phyllida Barlow och Spencer Finch i London

Vid första anblicken tycks Phyllida Barlow och Spencer Finch vara varandras motsatser. Där Barlow är maximalist och har ett grovhugget skulpturalt uttryck med stora gester, är Finch minimalist med sina stillsamma iakttagelser, ofta i mindre verk på papper. Barlow drar in betraktaren i rummet och håller en i ett fast grepp, medan Finch ständigt refererar till minnen av färg- och ljusförhållanden som utspelat på annan tid och plats. Expansion tycks stå mot reduktion, men hur uppfattar jag den motsatsen efter en närmare titt? Phyllida Barlows verk har en utpräglad platsspecifik [...]Läs mer