Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

När jag i mitten av 80-talet började titta på bildkonst var Ola Billgrens atmosfäriska metamåleri och kanske särskilt hans collagesvit Romantiskt landskap en given tyngdpunkt för mig. Den innehöll mörka civilisations- och naturbilder sammanfogade av fragment från massmedia. Det var postmoderna tider som rådde, med påbjuden bild- och språkkritik, och där fanns landskapet som en genre möjlig att klä i samtida dräkt. 1987 visades den nordiska biennalen Borealis 3 under titeln ”Måleriet och det metafysiska landskapet”. Deltog gjorde en dåtida ny generation målare, med namn som Max Book, Olav Christopher [...]Läs mer
Vivian Suter (Hatje Cantz) Form: Studio Manuel Raeder Det här kan nog vara årets vackraste konstbok. Enkelt upplagd och följsamt formgiven, samtidigt anspråkslös och attraktiv. Till övervägande delen består den av stora dokumentationsfoton på Vivan Suters mustiga målningar, men också på hennes hem och ateljé. Bildmaterialet i boken är faktiskt överväldigande och miljöerna flyter liksom ihop med de organiska färgformerna i Suters målningar. I hennes fall känns det inte som en kliché att säga att konsten är sprungen ur sin omgivning – den täta regnskogen i Guatemala. Inflikade mellan bilderna [...]Läs mer

Publicerad 8 december 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Rebecca Digby på Konstakademien

Väntan och växande präglar Rebecca Digbys två rum på Konstakademien. Och ett framvisande. Några personer står med svarta otympliga former framför sig. Organiska objekt, mjukt kantiga. Personerna är filmade och befinner sig i varsin kroppsstor bildruta. De väntar på rad. Och på sin tur, ska det visa sig. Men det tar tid. De byter ben och tittar ner ibland, stirrar annars rakt fram. Avvaktande, inväntande. I ett slags nollställt engagemang? Plötsligt får de mörka formerna liv. En i taget, i en slumpartad ordning. Suddiga filmsekvenser projiceras på skulpturerna och samtidigt [...]Läs mer

Publicerad 15 november 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Oskar Hult på Anna Bohman Gallery

En av den belgiske konstnären Raoul De Keysers sista utställningar hette ”To Walk”. Jag kommer att tänka på den titeln när jag ser Oskar Hults nya målningar hos Anna Bohman. För de är liksom i rörelse. Ofixerade. På strövtåg bland måleriska utseenden. Jag tilltalas av hur direkt och ömsint målningarnas inbördes särdrag förflyttar sig mellan dem. Det handlar mer om en gemensam ton och hållning än rena yttre likheter. Målningarna ”söker sig själv och varandra”, enligt galleritexten. I Hults bilder ser jag ett slags obestämda ornament och torrt skimrande färgfördrivningar. [...]Läs mer

Publicerad 2 november 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Marie-Louise Ekman hos Bohman-Knäpper och i ny bok

Köttminne. Egentligen säger väl utställningstiteln allt. Allt som är möjligt att säga när någon försvinner. När den man älskat går bort. Dör. Då finns köttminnet kvar, inbillar jag mig. En värme, ett fysiskt avtryck. En dröjande närvaro, trots allt. Marie-Louise Ekman markerar köttminnet med rosa sidentyg. De blanka tillklippta bitarna får en aning kropp genom symaskinens stygn. Föreställer fönster, sängar, skåp, gator – och andar. Små lätta gestalter som ställer sig vid en tom fåtölj, rör sig i kanten av lägenheten. Av bilden. Köttyget rinner ur sängen. Former, upplösning. Frånvaron [...]Läs mer

Publicerad 25 oktober 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Angus Fairhurst på Spritmuseum

En gorilla figurerar i brons och i en serie teckningar, liksom i maskeradkostym i ett foto och en video. Den stora människoapan förekommer och återkommer i olika skepnader och tekniker i den brittiske konstnären Angus Fairhursts (1966-2008) konst. Spritmuseums utställning är troligen den första presentationen i Sverige av Fairhurst, som tillsammans med bland andra Sarah Lucas och Damien Hirst tillhörde den omsusade och tongivande gruppen Young British Artists, YBAs, i skiftet mellan 1980- och 90-tal. Den svarta bronsgorillan är fixerad vid sin spegelbild likt en nutida Narcissus och håller upp [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Sara-Vide Ericson på Konstakademien

Ett höganäskrus och en rovfågel spelar en viss roll i Sara-Vide Ericsons närmast koreografiskt och mycket vackert hängda ”Interior Ambush”. De båda motiven återkommer i målningar rytmiskt utplacerade i utställningen. Laddade med betydelse är också en skallerorm och ett tröjmönster som påminner om ormens. Föremålen får väl symbolisera ett hot – de materialiserar något outtalat – och tycks avgörande för att förstå det inre bakhåll som utställningstiteln anspelar på. Antingen det handlar om en sorts låsning eller ett självutforskande, tar det som berättas i Ericsons målningar rituella former. En kvinna [...]Läs mer
Ett ljust och samtidigt distinkt ljud fyller den stora salen. Det kommer i en jämn ström, och låter lite som fallande snökristaller eller atmosfärisk fågelsång. En sorts tal. Den turkiska konstnären Ayşe Erkmens ljudverk ”Dolapdere” (2017) består av en digitalt omvandlad uppläsning av namnen på affärer och företag som ligger utmed en gata i stadsdelen Dolapdere i Istanbul. Jag befinner mig på den privata konstinstitutionen Arters retrospektiva utställning med Erkmen, och i deras nya byggnad som ligger just vid Irmak Caddesi, gatan där inspelningen är gjord. En knappt märkbar, men [...]Läs mer
Är skönheten farlig? Tanken slår mig när jag ser några verk av Bård Breivik och Martin Gustavsson på deras respektive utställningar på Konstakademien. Att utställningarna visas bara några meter från varandra har betydelse; deras inbördes olikheter förstärker varandra. Bland Breiviks strama och materialtunga skulpturer finns ett rum enbart med fotografier, War Paint, hans sista konstnärliga projekt, genomfört strax innan han dör i cancer 2016. Stora färgfotografier, närbilder på Breiviks ansikte, med hans kranium skulpturalt utmejslat. Och ansiktet täckt med färg. Ett monokromt blåsvart färglager, ett till hälften rött, mönster och [...]Läs mer

Publicerad 29 augusti 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Arijana Kajfes på SPGallery

I Arijana Kajfes pågående utställning, liksom i hennes två senaste i Stockholm, dominerar cirkelformen. På Konstnärshuset 2016 visade hon installationen Unseen, en tältkonstruktion där en film projicerades mot insidan av tältduken. I en rund bild med oskarpa kanter, ungefär som en projicerad lins – ett seende öga – gick en man omkring i ett ökenliknande landskap. Även den suggestiva bilden rörde sig; i ett långsamt tempo gjorde den ett varv på duken, liksom avsökande mannens rörelser. Till saken hör att mannen är blind. Ett starkt, gåtfullt och poetiskt verk. Förra [...]Läs mer