Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Publicerad 2 november 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Marie-Louise Ekman hos Bohman-Knäpper och i ny bok

Köttminne. Egentligen säger väl utställningstiteln allt. Allt som är möjligt att säga när någon försvinner. När den man älskat går bort. Dör. Då finns köttminnet kvar, inbillar jag mig. En värme, ett fysiskt avtryck. En dröjande närvaro, trots allt. Marie-Louise Ekman markerar köttminnet med rosa sidentyg. De blanka tillklippta bitarna får en aning kropp genom symaskinens stygn. Föreställer fönster, sängar, skåp, gator – och andar. Små lätta gestalter som ställer sig vid en tom fåtölj, rör sig i kanten av lägenheten. Av bilden. Köttyget rinner ur sängen. Former, upplösning. Frånvaron [...]Läs mer

Publicerad 25 oktober 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Angus Fairhurst på Spritmuseum

En gorilla figurerar i brons och i en serie teckningar, liksom i maskeradkostym i ett foto och en video. Den stora människoapan förekommer och återkommer i olika skepnader och tekniker i den brittiske konstnären Angus Fairhursts (1966-2008) konst. Spritmuseums utställning är troligen den första presentationen i Sverige av Fairhurst, som tillsammans med bland andra Sarah Lucas och Damien Hirst tillhörde den omsusade och tongivande gruppen Young British Artists, YBAs, i skiftet mellan 1980- och 90-tal. Den svarta bronsgorillan är fixerad vid sin spegelbild likt en nutida Narcissus och håller upp [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Sara-Vide Ericson på Konstakademien

Ett höganäskrus och en rovfågel spelar en viss roll i Sara-Vide Ericsons närmast koreografiskt och mycket vackert hängda ”Interior Ambush”. De båda motiven återkommer i målningar rytmiskt utplacerade i utställningen. Laddade med betydelse är också en skallerorm och ett tröjmönster som påminner om ormens. Föremålen får väl symbolisera ett hot – de materialiserar något outtalat – och tycks avgörande för att förstå det inre bakhåll som utställningstiteln anspelar på. Antingen det handlar om en sorts låsning eller ett självutforskande, tar det som berättas i Ericsons målningar rituella former. En kvinna [...]Läs mer
Ett ljust och samtidigt distinkt ljud fyller den stora salen. Det kommer i en jämn ström, och låter lite som fallande snökristaller eller atmosfärisk fågelsång. En sorts tal. Den turkiska konstnären Ayşe Erkmens ljudverk ”Dolapdere” (2017) består av en digitalt omvandlad uppläsning av namnen på affärer och företag som ligger utmed en gata i stadsdelen Dolapdere i Istanbul. Jag befinner mig på den privata konstinstitutionen Arters retrospektiva utställning med Erkmen, och i deras nya byggnad som ligger just vid Irmak Caddesi, gatan där inspelningen är gjord. En knappt märkbar, men [...]Läs mer
Är skönheten farlig? Tanken slår mig när jag ser några verk av Bård Breivik och Martin Gustavsson på deras respektive utställningar på Konstakademien. Att utställningarna visas bara några meter från varandra har betydelse; deras inbördes olikheter förstärker varandra. Bland Breiviks strama och materialtunga skulpturer finns ett rum enbart med fotografier, War Paint, hans sista konstnärliga projekt, genomfört strax innan han dör i cancer 2016. Stora färgfotografier, närbilder på Breiviks ansikte, med hans kranium skulpturalt utmejslat. Och ansiktet täckt med färg. Ett monokromt blåsvart färglager, ett till hälften rött, mönster och [...]Läs mer

Publicerad 29 augusti 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Arijana Kajfes på SPGallery

I Arijana Kajfes pågående utställning, liksom i hennes två senaste i Stockholm, dominerar cirkelformen. På Konstnärshuset 2016 visade hon installationen Unseen, en tältkonstruktion där en film projicerades mot insidan av tältduken. I en rund bild med oskarpa kanter, ungefär som en projicerad lins – ett seende öga – gick en man omkring i ett ökenliknande landskap. Även den suggestiva bilden rörde sig; i ett långsamt tempo gjorde den ett varv på duken, liksom avsökande mannens rörelser. Till saken hör att mannen är blind. Ett starkt, gåtfullt och poetiskt verk. Förra [...]Läs mer

Publicerad 6 augusti 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Anna Daučíková på Kunst-Werke

Materialets hårdhet och kroppens. Handens mjuka rörelser och glasets genomskinlighet. Och stenen som kan krossa alltsammans. Gränser som överträds, definitioner som ifrågasätts, material som undersöks. Anna Daučíkovás retrospektiva utställning på Kunst-Werke i Berlin är koncentrerad kring ett fåtal verk, och runt de kontraster och motsatser hon arbetar med i sin konst. Tryck och avtryck – glasets och de sociala reglernas. Det som syns och det som ses igenom. Struktur och destruktion. Kön och gender. Utställningen delas in av glasväggar; verken är synliga samtidigt och existerar parallellt. Och på samma gång [...]Läs mer
Stiftelsen för Evert Lundquists Ateljémuseum försöker aktivera den slumrande miljön som konstnärens sista arbetsplats utgör. Man öppnar upp fler rum i det före detta elverket, bland annat genom att frilägga två mindre avlånga ytor som tidigare fungerat som lager och nu kan användas för tillfälliga utställningar. Ett välkommet initiativ som förhoppningsvis kan locka fler besökare till denna idylliska plats, belägen strax nedanför Kina Slott i kanten av parken runt Drottningholm. Arvingarna till en annan modern målargigant, Erland Cullberg, har också placerat en fond hos stiftelsen som årligen ska dela ut [...]Läs mer

Publicerad 4 juli 2019Av Magnus BonsI Gå och se!

Simone Fattal på MoMA PS1 i New York

Ibland faller något på plats. Jag kände inte till Simone Fattal innan jag snubblar in på hennes utställning på MoMA PS1 strax före stängning. Har svårt att slita mig därifrån. Jag besökte ju museet för att se Nancy Spero – även det en fantastisk konstnär – men mötet med Fattals skulpturer var faktiskt smått omtumlande. Hennes utställning Works and Days innehåller över hundra figurer, uppställda på stora podier längs väggarna. Skulpturerna är vackert utplacerade på lagom avstånd från varandra så att de får rum att andas. Fattals tummade skulpturer är [...]Läs mer

Publicerad 3 juli 2019Av Magnus BonsI Recensioner

Arthur Jafa på Moderna Museet

Arthur Jafa redigerar sin utställning på Moderna Museet som en tidningsartikel eller flödet i sociala medier. Olika typer av fotografier och rörliga bilder i varierande format om vartannat. Det är snyggt, snabbt och lika smart som smärtsamt drabbande. Jafas till övervägande delen svartvita bilder är överskådligt spridda över väggarna och ibland presenterade som utskurna bildskivor på golvet. Jag kommer att tänka på Wolfgang Tillmans utställning på samma plats för några år sedan, som också präglades av samma rytmiskt avvägda gestaltning. Och kanske behöver Jafas bilder denna stilrena inramning, eftersom innehållet [...]Läs mer