Alla artiklar av Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan hösten 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift.

Publicerad 13 april 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Lea Porsager på Moderna museet

Aktiviteten är bokstavligen på en låg nivå i Lea Porsagers utställning på Moderna museet. På golvet längs med hela den ena väggen i den långsmala salen på nedre plan har hon placerat avstyckade delar av rotorbladen till ett vindkraftverk. De väldiga glasfiberobjekten kan ses i genomskärning – jag trodde inte att de var så tunna? – och deras skönt svängda konturer framträder tydligt. Formspråket ligger inte långt från en post-minimalistisk tradition. Det uppstår en koncis bild av krafterna som sätts i rörelse genom bladen. Krafter som blir än mer påtagliga [...]Läs mer

Publicerad 19 mars 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Konsten väljer: Katrin Westman

Färgen virvlar och vrider sig i Katrin Westmans målningar på Galleri Andersson Sandström. Som i intensiv rörelse, och samtidigt inom bildrummets stillhet. Pressmeddelandet talar om ”en barock närvaro”, och visst finns det i de rosa, röda och grönblå färgkaskaderna ett energifyllt överdåd och en tillspetsad gestaltning. Både glans och skuggor, glöd och aska. Dukarna som hudar, målningarna kroppar. I galleriets stora rum breder målningarna ut sig på golvet. Uppradade, avlånga former – oljor på MDF – böjda i en fixerad stegring. Buktande med bukarnas kontrasterande skuggsidor i ilsket monokromt rött. [...]Läs mer

Publicerad 23 februari 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Konsten väljer: Salad Hilowle

Salad Hilowles rumsinstallation på Konstakademien är försjunken i ett djupblått skymningsljus. Vid ingången tre gipsreliefer, porträtt av tre namngivna svarta elever vid Konstakademien på 1780-talet. Fast ansiktena är identiska, typer utan personliga drag. På golvet en portal av björkstammar, krönt av en skylt från ”Apoteket Morian”, som låg i närheten, på Drottninggatan. Mellan pelarna det snidade överstycket i en 3D-utskrift föreställande en mörkhyad krönt krigare, en morian. Hilowles sceniska miljö är drömlik men med historiska inslag. Objekten närmast rekvisita till huvudnumret, hans nya film ”Vanus Labor”. Titelns fåfängliga arbete äger [...]Läs mer

Publicerad 1 februari 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Konsten väljer: Clara Gesang-Gottowt

Den nya monografin över Clara Gesang-Gottowts konstnärskap (Kalejdoskop Förlag. Form: Patric Leo) har just det en bra konstbok ska ha – en egen identitet. Samtidigt som den lyfter fram särarten i hennes konst. Det är en milt bländande och generös bok med vackert tryck och behagligt följsam form. (Transparens: Leo formgav även min egen bok Konstens Frågeformulär.) Läsaren erbjuds en vilsam vandring i en begåvad målares landskap. Inkännande texter av Andreas Mangione och Frans Josef Petersson ledsagar. Här och där uppfattar jag ekon av andra konstnärer, märkligt nog från två [...]Läs mer

Publicerad 20 januari 2021Av Magnus BonsI Recensioner

Konsten väljer: Sophie Tottie på Belenius

Det finns en exakthet i Sophie Totties tuschteckningar – eller om bläckmålningar är en bättre beteckning – som framkallar känslan av en total överensstämmelse med världen. Som att bild och värld överlappar. Men bara för en sekund. Sen faller allt. Eller rör sig, snarare, in mot bildernas mittpunkt. Mot den tomma pappersytan, som tycks kunna vidga sig och dras ihop. Teckningarna som ögon, bländare, linser, måltavlor. De besitter en centrifugalkraft som är massiv. Oemotståndlig. Koncentration spelar med och mot innehållslöshet. Verkens presentation stegrar uttryckets precision. Hur de stora pappersarken hänger [...]Läs mer
Måleriet uppstår i förhållandet mellan dukens platthet och bildens illusoriska djup. Uppehåller sig i relationen mellan materialets realism och bildrummets sken. Kanske ett närmast ofrånkomligt sakförhållande, även om många försök gjorts för att helt undvika djupverkan och istället betona målningens rena fysiska uppträdande. Robert Ryman är kanske den målare som arbetat mest ihärdigt i den traditionen – hur som helst med det i särklass vackraste resultatet. Tre pågående utställningar på tre olika stockholmsgallerier lägger sina aspekter till historien genom att visa upp synnerligen förföriska ytor – på samma gång grunda [...]Läs mer

Publicerad 29 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Ulrika Sparre på Index

Det sprakar och knastrar i stenen. En knäppande puls hörs när Ulrika Sparre lägger sina hypersensitiva mikrofoner mot den stora bumlingen. Som om där fanns liv. Jag undrar om de svaga vibrationerna verkligen kommer från stenen? Eller om det är något annat som hörs? Kanske rörelser fortplantade från jordskorpan? När Sparre lyfter bort mikrofonen försvinner ljudet. Denna och andra fantasieggande scener bygger upp Sparres video ”Ear to the Ground (Wandering Rocks)” (2020), som utgör huvudnumret på hennes koncentrerade presentation på Index. Närbilder på stenar blandas med anslående landskapsvyer tagna i [...]Läs mer

Publicerad 14 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Giacometti på Moderna

Moderna museets mycket sevärda utställning med Alberto Giacomettis (1901-66) skulpturer, målningar och teckningar har sitt centrum i ett stort podium som breder ut sig mitt i den öppna rumsliga installationen. Ovanpå det låga podiet och i nära kontakt med golvet – med betraktarens rum – står ett stort antal av Giacomettis karaktäristiska figurer. Ett landskap av långsmala gestalter i olika storlek, de flesta vända åt samma håll. Orörliga och liksom inväntande, uråldriga – och ändå vid liv. Det är en märklig procession. Mäktig, nästan plågsamt vacker. Jag har svårt att [...]Läs mer

Publicerad 7 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Åke Hodell på Tensta konsthall

Att det finns en kontinuitet i Åke Hodells (1919-2000) konstnärliga verksamhet blir snart tydligt i Tensta konsthalls gedigna och öppna presentation. Liksom att hans röda tråd snarare är ett angreppssätt än någon specifik stil eller utseende. Energi och agitation. Mer sinnesutvidgning än sinnesstämning. Hodell var en utpräglad gränsbrytare, en överskridare. Främst är det väl som en av 1960-talets konkreta poeter Hodell är känd, men hans register var betydligt bredare än så. Han var stridspiloten som utvecklades till pacifist, barnteaterarbetaren som blev förläggare och kompositör. En grafiker som gjorde radioteater, en [...]Läs mer

Publicerad 6 september 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Julia Selin och Adrian Olas i Konstakademiens hus

Gestaltar Julia Selins målningar ett uppåtstigande eller ett fallande? Skildrar de stillhet eller rörelse? Hennes stora mörkt upplysta dukar rymmer aningar om både och. Känslan av något fixerat och stillastående och en på samma gång pågående transformation ligger inbäddad i de glimrande färgytorna. Som en rofylld vibration, en puls som fortplantar sig. Kanske är det de glödande färgpunkterna utspridda över bildytorna som skapar känslan av förflyttning och rörelse. De som får ögat att söka sig mot ljusfläckar och öppningar i den luftigt kompakta massan. Samtidigt bild och stoff. Med självklar [...]Läs mer