Alla artiklar av Carolina Söderholm

Carolina Söderholm är konstvetare, kulturjournalist och kritiker verksam i Malmö.

Publicerad 20 augusti 2019Av Carolina SöderholmI Gå och se!

Faith Ringgold på Serpentine Gallery

Den amerikanska flaggan blöder i Faith Ringgolds utställning på Serpentine Gallery i London. Blodet droppar från den svarta kvinna som är inmålad bland dess ränder och stjärnor, och strimmar barnen som ängsligt håller i hennes kjolar. Som så många av hennes bilder är den sydd som ett lapptäcke och sedan målad. Daterad 1997 är det av hennes senare verk. Redan på 1960-talet gjorde Ringgold konsten till sitt verktyg i kampen för jämlikhet och rättvisa. Som svart och kvinna, född 1930 i Harlem, New York, hade hon oddsen mot sig. Så [...]Läs mer

Publicerad 12 augusti 2019Av Carolina SöderholmI Gå och se!

Lee Krasner på Barbican

Senast en utställning med Lee Krasner (1908-1984) ägde rum i Europa var 1965. När Barbican i London nu visar bredden av hennes livsverk, ter det sig obegripligt varför det dröjt så länge. I den generösa satsningen träder en lysande målare fram, explosiv och i ständig rörelse. Som en av den abstrakta expressionismens pionjärer fick hon sina kompositioner att pulsera av en virvlande rytm i ömsom mättade och febriga färger. Samtidigt samplade hon rivna teckningar, tidningar, kol och diverse material i dynamiska collage. Trots att hon var aktiv på New Yorks [...]Läs mer

Publicerad 19 maj 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Malmö konsthögskolas årsutställning 2019

I de gamla båghallarna i Malmö klättrar Viktor Strands träskulptur högt upp mot det välvda taket, medan Ruben Risholms sotbrända “Träbarnet” tyst kurar i ateljén. Det är premiär för konsthögskolans årsutställning i den långsträckta byggnaden, där merparten av skolans elever och verkstäder huserar sedan i höstas. Atmosfären här skiljer sig drastiskt från de tidigare fem våningsplanen i sekelskiftets Mellersta Förstadsskolan, som nu åter ska bli grundskola. Båghallarna, där stadens bussar länge servades, rymmer visserligen också sitt förflutna, men av det syns inte många spår i de ljusa, nyrenoverade lokalerna. Snarare [...]Läs mer

Publicerad 9 maj 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Nina Roos i Lunds konsthall

En arkitektur av hud. Går det att beskriva Nina Roos senaste målningar så? Deras lena ytor tycks bukta och bågna som vore de gjorda av kroppslig materia. Här och var möts de i hörn och flikar. Eller är det glipor och snitt? “Risk” kallar hon den svit av enorma bilder som fyller Lunds konsthalls bakre sal. Tillsammans med besläktade “Crimson (anteckningar)” som hängts längs med ovanvåningens balkonggång formar de en mäktig totalinstallation. Upplevelsen är snudd på klaustrofobisk. Trots det monumentala greppet pockar de på uppmärksamhet med en närgången intimitet. Inför [...]Läs mer

Publicerad 10 april 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Pipilotti Rist på Louisiana

Pipilotti Rist pressar ansiktet mot glaset, så näsan trycks ihop och läppstiftet smetar. “Öppna min glänta” heter videoverket, ursprungligen gjort för att visas på storbildsskärm vid Times Square i New York. Ungefär som ville hon slå upp ett hål bland asfalt, skyskrapor och reklamtavlor, och låta det kroppsliga och intima tränga ut. “Öppna min glänta” är även titeln på Louisianas maffiga exposé, där Rist förutom gläntor öppnar inre grottor, undervattensvärldar och ett helt överdådigt hem. Orden har samma effekt som titeln för genombrottsverket “Sip my ocean”. Så enkelt hon löser [...]Läs mer

Publicerad 11 mars 2019Av Carolina SöderholmI Gå och se!

Cecilia Kanthi Jonsson på KHM2

När skymningen faller riggar Cecilia Kanthi Jonsson upp kameran i Malmös hamn. Kväll efter kväll riktar hon sökaren mot männen som fiskar vid piren, med spöna i hand. Ibland möter de hennes blick, ibland vänder de sig ut mot sundet. “Blind spot, I didn’t know their stories but we had the same eyes” kallar hon sitt examensprojekt, som hon visar på Malmö konsthögskolas galleri KHM 2.  Medan kvällen blånar fångar hon dagens försvinnande ljus. Men också något annat. Ibland går hon så nära att kommentarerna och skämten tycks fastna på [...]Läs mer

Publicerad 20 februari 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Mellan dig och mig på Ystads konstmuseum

Ovanför diskhon glimmar knivarna i ljuset. Pauliina Pietilä målar med detaljerad precision. Solstrimmor, tidningstravar och krukväxter i rum som väntar på att tas i bruk. Det är realism men ändå inte. De interiörer hon visar på Ystads konstmuseum badar konsekvent i nyanser av purpur och grönt. Det ger dem en glidande känsla av overklighet, som raffinerat förstärks av speglingar och skuggspel. Utställningen “Mellan dig och mig” tar framför allt fasta på de senaste årens boom av figurativt måleri. Att kuratorn Isac Nordgren Jonasson därmed samlat ett gäng av landets mest [...]Läs mer

Publicerad 17 februari 2019Av Carolina SöderholmI Gå och se!

Yvonne Rainer + Weld på Malmö konsthall

Dansarna skuttar över golvet, böljar i klunga, petar sig i örat och nyser. Av banala rörelser, härmlekar och kuddkrig skapas en vardaglig koreografi. Den är lekfull, prövande, absurd – och ganska oemotståndlig. ”Profit”, säger en av dem. ”Bullshit”, svarar alla. ”Twitter”, säger någon. ”Fuck it”, ropar alla. Publiken på Malmö konsthall viskar, skrattar och förförs. Fast det sistnämnda är egentligen mot reglerna. 1965 skrev den amerikanska koreografen Yvonne Rainer sitt berömda ”No manifesto”. I polemik mot den moderna dansens karaktär och form – dess dramaturgi, scenografi, kostymer – sade hon [...]Läs mer

Publicerad 1 februari 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Santiago Mostyn på Galleri Format

Santiago Mostyn fattar årorna och börjar ro. Jag följer hans resa från inte bara ett utan två håll. På videoinstallationens ena sida lägger han långsamt meter efter meter mellan sig och den turkiska halvön Dilek. På dess andra sida väntar jag länge förgäves efter att sikta hans silhuett från den grekiska ön Samos strand. Så småningom ska han skymta vid horisonten, men inget var givet vid start. I en liten roddbåt korsar han Medelhavet på egen hand. Precis som flyktingarna i vars spår han färdas saknar han officiellt tillstånd att [...]Läs mer

Publicerad 6 november 2018Av Carolina SöderholmI Konsten 20 år!

Nikis vidunderliga trädgård

Äntligen. Solen vräker ner över ett landskap så torrt att det fastnar i halsen. Som en hägring glimmar kakel och mosaik mellan olivlundar och pinjeträd. Det tog över tjugo år för Niki de Saint Phalle att bygga Giardino dei Tarrochi, Tarotträdgården. Ungefär lika länge har jag velat komma till denna avkrok i södra Toscana. Det var här, på toppen av en etruskisk ruin vid Capalbio, som hon i slutet av 70-talet fick lov att disponera mark av en italiensk aristokrat. Till en början var byborna skeptiska. Men med en karriär [...]Läs mer