Publicerad 23 juli 2017 Av I Recensioner Med 3960 Visningar

ARoS Triennial ”The Garden” i Aarhus

För den konstintresserade finns det nu ännu en stor konstutställning att planera in i det hektiska schema av biennaler och konstmässor som präglar ens vardag. Det senaste tillskottet är en triennal i regi av ARoS konstmuseum, som ligger precis lagom otillgängligt i Aarhus i Danmark.

”The Garden – End of Times, Beginning of Times” utspelar sig på flera platser runt om i Aarhus. Huvudutställningen – “The Past” – fyller två plan på ARoS och runt om i Aarhus stad finns konst under benämningen ”The Present”, medan ”The Future” består av verk som sprider ut sig längs med en flera kilometer lång kuststräcka. Ovanligt för en triennal, som oftast fokuseras på samtida konst, är att man i Aarhus även inkluderar en historisk del. Som titeln indikerar är utställningarnas tematiska fokus just naturen, och ett helt våningsplan på ARoS fylls av konstnärer som Nicolas Poussin, Claude Lorrain, Caspar David Friedrich, Paul Gauguin, Max Ernst, René Magritte och Robert Smithson.

Enligt huvudcuratorn och tillika museichefen för ARoS, Erlend G. Høyersten, vill triennalen belysa olika sätt som människan transformerat naturen på, de underliggande ideal som ligger till grund för dessa transformationer, och vad dessa ideal kan säga om människors tankar och filosofi. Man verkar ha velat fokusera på just den onaturliga naturen, och vad som blir tydligt ganska snabbt är att det handlar om en mycket generös tolkning av  ett rätt övergripande tema.

Många konstverk har en mycket allmän koppling till naturen och vissa spretar åt helt andra håll, som politik, ekologi eller andra samhällsfrågor. Man börjar i den historiska avdelningen på ARoS mycket pedagogiskt genom inblickar i olika typer av trädgårdar från barocken till rokokon och romantiken, via modernismen och slutligen land art. Någonstans vid modernismen blir det ganska luddigt vad man egentligen vill säga, och man använder museets tolkningsföreträde för att övertyga besökaren om att en kruka i ett verk av Magritte eller en skog i en målning av Ernst är relevanta.

Viktigt att påpeka här är att den något vaga starten på ”The Garden” inte förmörkar det övergripande positiva intrycket som denna nyfödda triennal ger. Framför allt imponerar delarna ”The Present” och ”The Future”, men även andra delen av ”The Past” på ARoS lämnar besökaren med en ljuv eftersmak.

Det ryktas att konsthallen hyrt in en trädgårdsmästare för att ta hand om alla verk som bokstavligen gror ur utställningsrummen. Besökaren möts av Per Kristian Nygårds gräsbetäckta skulptur ”Not Red but Green” som ser ut att växa ur själva museet (ovan tv). Meg Websters ”Solar Grow Room” (tv) är en korsning mellan levande skulptur och ett kraftfullt momento mori, där växterna i ett antal blomsterbäddar fyller luften med en tung doft av förruttnelse samtidigt om det lila ljuset och rummets förvrängda speglar påminner om lustiga huset på barndomens nöjesfält.

I Pamela Rosenkranz ”Sky Pool” har konstnären fyllt en djup, rund pool med flytande silikon som färgats blå (th). Rosenkranz, som ställde ut i den schweiziska paviljongen under 2015 års Venedigbiennal, vill visa på vårt ofta romantiserade förhållningssätt till naturen. Ett tema som återkommer i många av hennes verk. I denna andra del av ”The Past” börjar vi som besökare förstå vad det är man egentligen vill säga. Trots den goda ansatsen med en historisk inramning är det först nu som vi verkligen börjar ana storheten i denna triennal. De många konstnärerna som ställs ut på museets bottenplan ger en myriad av olika ingångar till hur vi tolkar, möter, odlar och förändrar naturen.

Ute i Aarhus stad möter besökaren ett stort antal platsspecifika verk av konstnärer som bjudits in för att genom olika media utforska trädgården som plats. Liksom i triennalens historiska del är det ibland svårt att helt se kopplingen mellan verken och den onaturliga naturen, men som tidigare nämnts är det förvånande hur lite detta faktum påverkar den övergripande positiva uppfattningen av utställningarna. Framför allt är det verk i stadsrummet i delen ”The Present” som imponerar.

I ’O’ Space, en industrilokal i hamnen, har man samlat ett antal verk. Att gräva djupt i rötternas värld är fokus för danska konstnären Rune Bosses verk ”The Root Lab” (tv). I en imponerande installation har han dissekerat rötter för att försöka förstå deras hemligheter, på en vetenskaplig liksom poetisk nivå. Finska Pia Sirén visar i verket ”VISTA” nya sätt att med faktiska byggmaterial, konstruera natur (allra överst). En rumsinstallation många nog gärna skulle återvända till. Ismar Cirkinagic har under en längre tid samlat blommor och växter som växt på massgravar i Bosnien-Herzegovena. Dessa växter har han sedan torkat och monterat för att visa på den cykliska naturen, där det levande springer ur det döda. Förvånande nog är det inte det minsta sentimentalt, utan snarare en poetisk reflektion och ett vackert monument över en mörk del av vår historia.

”The Future”, till sist, har en utopisk ton vilken de flesta verken bidrar till. En joie de vivre som fyller kuststräckan med hopp om framtiden, som hos Katharina Grosse (th). Med tanke på tillståndet i världen är denna framtidstro, medierat genom naturens förmåga till pånyttfödelse, mycket behövlig. Ett välkommet ljus i det mörker som omger oss, och en mycket bra anledning att ta sig till Aarhus innan triennalen stänger.

Johanna Theander

Foto: Anders Sune Berg (Per Kristian Nygård, Pamela Rosenkranz, Pia Sirén), Steven Probert (Meg Webster), Maja Theodoraki (Katharina Grosse)/ARoS Triennial, Aarhus, Danmark. ARoS Triennial, “The Garden – End of Times, Beginning of Times”, “The Past” pågår 8 april – 10 september 2017, “The Present” & “The Future” 3 juni – 30 juli 2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *