Publicerad 27 november 2012 Av I Recensioner Med 3692 Visningar

Anna Lernmark på APA Gallery

Anna Lernmarks konst är en utmaning. Det är inte lätt att tolka vad bilderna hon visar på APA Gallery just nu handlar om eller beskriver, men ändå slår en del av dem an på det sättet att de stannar kvar inom en när man sett dem. Man blir berörd och upplever sig tilltalad. Men det är som att stå inför ett mysterium eller en svårlöst gåta. Framförallt är det sättet hon använder färgen på som gör målningarna intressanta. Färgskalan är både koloristisk, ljus och mörk samtidigt och det gör att målningarna blir suggestiva. Kompositionerna är märkliga, omöjliga och udda. Som att de medvetet hindrar betraktaren, hellre sätter sig på tvären än förför och lockar. Kan tänka mig att det i grunden handlar om relationer, relationella tillstånd och maktstrukturer, känslan av att passa eller inte passa in. Och att färgens uppgift på något märkligt sätt blir att lösa de problem som uppstår med det egensinniga sättet att ställa former mot varandra. Det låter flummigt men bilderna är lite flummiga. Vilket är helt ok så länge de är intressanta.

Det är speciellt att möta konstnärskap som verkar i det dolda eller sällan visas offentligt. Och förtröstansfullt att konstnärer trots att det går långsamt har tålamod att låta sitt konstnärliga språk komma till uttryck och fortsätta utvecklas. Lernmark berättar att de målningar som visas i utställningen kommit till under en tioårsperiod så man förstår att det går ganska långsamt men det är också något sympatiskt med konstnärer som väntar in sina verk, ger dem den tid de behöver. Det behövs motvikter till den kommersiella konstvärlden där det tycks gå fort och enkelt och risken att bli alltför lättsmält ständigt lurar runt knuten. Jag hittar också beröringspunkter med Lee Lozanos konstnärskap, det finns ett liknande egensinne i uttrycket, en stark färgskala som beskriver både ljus och mörker och i relationen till tid, som att tid är något ovidkommande och/eller oändligt. Och de verkar båda ha behovet att skapa egna ramar för konstnärskapet utanför konstvärldens etablerade normer, att ingå med motstånd.

Men utställningens nivå skulle lätt kunnat ha höjts några steg om Lernmark till exempel hade varit mer sparsmakad i valet av verk i utställningen, om hon hade hållit en mer konsekvent linje. Tagit bort några “kanske, eventuellt och å andra sidan” (bildligt talat). Kanske är Anna Lernmark den typen av konstnär som står så nära sina egna verk att det vore bättre att lämna över arbetet med hängningen till någon annan. Hade hon också rensat ut ovidkommande och störande detaljer i sina kompositioner och satsat på att låta den fantastiska och uttrycksfulla färgskalan samarbeta med renare former skulle hennes utställning ha potential att bli kommersiell, energisk och lättillgänglig utan att för den skull alls hamna i riskzonen att bli ytlig.

Adress: Sibyllegatan 18, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 22/11 – 15/12

Maria Johansson (text), APA Gallery (foto)

Bor och arbetar i Sthlm. Utbildad på Konsthögskolan i Sthlm. Har också studerat konstpedagogik och konstvetenskap. Arbetar med eget konstnärskap, konstprojekt samt texter om konst.

1 Kommentarer

  1. En mycket bra recension av Maria Johansson av Anna Lernmarks utställning. Både beskrivande och analyserande. Fick lust att gå och se utställningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.