Mjellby Konstmuseum, strax norr om Halmstad, är utan tvekan en av de viktigaste institutionerna för konst utanför Stockholm-Göteborg-Malmö. Den har återkommande banbrytande, stilbildande och pedagogiska utställningar. Till synes utan jämställdhetsagenda lyfter man fram stora konstnärskap utan att göra en stor sak av kön, kulturell bakgrund eller liknande. Det är också intressant att se hur museet, som hyser surrealisterna i Halmstadgruppen, ofta producerar utställningar som känns relevanta för institutionen som helhet.
Mjellby har presenterat konstnärskap som Vieira da Silva, Sandy Skoglund, Lee Miller, Jean Bazaine, och gjort betydelsefulla utställningar med bl.a. Fahlström och Dardel. Det är rent av så att Mjellby Konstmuseum i någon form är med och reviderar den svenska konsthistorien. Ett problem som Mjellby tar upp angående den pågående utställningen med Agnes Cleve (1876–1951) är hur hennes verk under hennes livstid knappt inköptes av konstinstitutionerna i landet. Därför har hon inte fått sin självklara plats i den svenska konsthistorien. Efter att ha sett utställningen är det bland annat denna problematik som stannar kvar i tanken. Cleve är utan tvekan en av de viktigaste i den svenska modernistiska rörelsen Och hon förtjänar en helt annan uppmärksamhet och status än den för tillfället rådande.
Cleve kom från ett välbärgat och progressivt hem, vilket möjliggjorde både resor, ett fantastiskt nätverk, god utbildning och ett modernt förhållningssätt där konstnären väljer konsten, gör sina egna val och följer sitt eget hjärta. Man ser tydligt i måleriet att Cleve haft nytta av att kunna komma ut i världen och besöka London, New York och Paris, men även bland annat Nordafrika och Istanbul. Cleves måleri är brett, och i ständig utveckling. I Cleves process kan man se intryck från det ryska och tyska måleriet på ett sätt som inga andra svenska modernister visat. I Cleves nätverk återfanns också Kandinsky och andra stilbildande konstnärer. Men Cleve har en distinkt egen stil och visar sin slagkraft och självsäkerhet med starka konturer och bestämd svärta i flertalet målningar som exempelvis i Gravplats i Istanbul, Sen efter och i Bensindepån, Bohuslän. Dessa målningar är kraftfulla och tydliga med dynamisk teckning och djärv komposition samt med ovanligt uppdriven, men väl fungerande färgskala.
Sen efter är ett av Cleves många porträtt. Dessa skiljer sig en del åt sinsemellan, vilket skulle kunna bero på tiden, beställarens preferenser men kanske mest som följd av hennes egen konstnärliga utveckling . I målningen Fönster mot världen finns en atmosfärisk luftighet i koloriten. Bilden föreställer en ung man som spanar ut över en stad från ett öppet fönster. Det ser ut som att personen just anlänt till en ny metropol, packat upp sina väskor, och för första gången slår upp fönstren mot den nya staden och insuper dess ljud, dofter, ljus och rörelser med ren och skär förundran. Bilden bjuder både på unika måleriska kvalitéer samtidigt som den utstrålar en nyfikenhet och längtan som vi får gissa fanns hos den avporträtterade men kanske i än högre grad hos den porträtterande. Detta är känslor som smittar av sig på besökaren och lockar till att se mer av detta konstnärskap, och gärna då i nya urval. Cleves utställning på Mjellby Konstmuseum både överraskar och imponerar. Fler institutioner i Sverige borde försöka få tillfälle att visa upp det.
Adress: Mjellby Konstmuseum, Halmstad
Utställningen pågår under perioden 10/5 – 7/9
Jakob Anckarsvärd (text), Mjellby Konstmuseum (foto)
