<

Publicerad 10 november 2015 Av I Recensioner Med 5169 Visningar

Aertsen, Bohlin och SU-EN på Uppsala konstmuseum

Pieter Aertsen

Pieter Aertsen

Tre konstnärers verk har satts samman på ett suveränt sätt i Earthly Powers, en stark och utmanande utställning. Koreografen och dansaren SU-EN, pionjär inom butohkonsten i Sverige, visar videoverket Voracious – glupskhetens kropp (2015), i samarbete med Rickard Sporrong. Ebba Bohlin representeras av tre performanceverk framförda av dansaren Sindri Runudde. Rent kronologiskt är utgångspunkten den holländske konstnären Pieter Aertsens målning Slaktarboden från 1551, som hör till Uppsala universitets samlingar.

Aertsens målning är en sorts nyckel genom vilken man lättare får tillträde till de övriga verken, och genom den öppnas en större helhet. I Slaktarboden glor det avhuggna oxhuvudets döda öga på oss; flådda och uppfläkta kroppar gapar mot oss, tömda på liv. Scenen skulle vara enbart grotesk om den inte balanserades av mannen som hämtar vatten, kanske livets vatten, och den ännu närvarande heliga familjen. De är visserligen på flykt bort men centralt placerade, liksom både i nuet och bortanför det jordiska. Målningen är den stora salens enda verk, suveränt ljusexponerad och placerad så att köttfärgerna framträder nära betraktarens ögon. I motivet finns karnevalen inskriven, med motpolerna högt och lågt: det groteska, det förgängliga, det jordiska och det himmelskt hoppfulla; liv, död och uppståndelse.

Ebba Bohlin

Ebba Bohlin

Två salar bort visas Ebba Bohlins video Transgression, med en sorts perverterad graviditet och förlossning, men som ändå har förankring i det mänskliga. Verket är nyfiket, fantasifullt och sökande. Anspelningar på graviditet och födande liksom en ut- och invänd kropp, präglar det jag upplever. Samtidigt som det sakligt och konkret är något annat, och närmast naturalistiskt till sitt uttryck. En man smeker och ger kärlek till sin gravidmage. Så börjar den omsorgsfulla framfödelseakten: ur naveln dras något hudfärgat fram längd för längd. Mannen betraktar sin ”avkomma” stående med kroppen i brygga och vandrar likt en främmande insekt. Han gör sedan åter avkomman till en del av sin kropp, men nu som en mänsklighetens gudomliga krona: som gloria och turban. Han lämnar den sedan, kanske med insikten att den inte för livet vidare.

Respektlösheten mot den gudomliga skapelsen och motsägelserna lever vidare i Bohlins verk Alouette, från den franska barnvisan där lärkan plockas kroppsdel för kroppsdel. I visan rycks fjädrar, näbb och ben av och ögonen avlägsnas. Med sin kropp gestaltar den fantastiska aktören hur lärkan kämpar och den lilla fågelkroppen reagerar i de olika momenten.

SU-EN

SU-EN

Kretsloppet i Earthly Powers avslutas och föds på nytt i SU-ENs video Voracious – glupskhetens kropp, som handlar om överlevnadsinstinkter och nyfiken livsglädje. Vad skiljer människan från djuret? En människa (åter)föds långsamt i en hög av förruttnelse, begravd under angripna äppelmassor. Hungerljud lämnar henne genom strupen och från djupet av kroppen. I en ny scen sätter hon sig upp, pånyttfödd, och i bakgrunden bökar en gris. Kvinnan börjar snörvla och smacka och snart är de jämställt bökande på alla fyra – men någonstans i processen lämnar grisen skådeplatsen. Det ruttna kramas till mos och ett svullande, smackande, mekaniskt tuggande vidtar, och så kletar, smetar, geggar hon det ruttna mot kroppen, öser det över sig. Får hon aldrig nog?

SU-ENs naturalistiska dansverk, med sitt bejakande av kropp, primitivism och kretslopp, och Ebba Bohlins kroppsliga undersökningar av naturlagar och deras konsekvenser, förenas i Earthly Powers – trots att konstnärerna har jobbat helt oberoende av varandra. Att ta Aertsens målning ur sitt konsthistoriska sammanhang, att placera och belysa den solitärt i en utställning bland nutida konstuttryck, är en strålande idé. Slaktarboden med alla sina berättelser knyter ihop utställningen. A och O, början och slutet, allt finns med och livet går vidare.

Marit Jonsson

Foto: Uppsala konstmuseum, Drottning Christinas väg 1E, Uppsala. Utställningen pågår 29 oktober – 29 november 2015

Marit Jonsson är konst- och litteraturvetare, Master of Arts, kulturskribent på Formom med speciell inriktning mot samspelet mellan text/bild/människa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *