I mitten av 90-talet var nätkonst (net.art) högsta modet i konstvärlden och ansågs av många vara framtidens konstform. Sedan dess har internetanvändandet exploderat och genomsyrar nu hela vårt samhälle, men någonstans längs vägen försvann nätkonsten. Vad hände egentligen? Det var frågan som ställdes vid ett seminarium i början av december 2009 arrangerat av Södertörns Högskola och Iaspis. Konsten frågade därför Iaspis direktör Cecilia Widenheim vad nätkonst egentligen är och om det inte kan vara så, att nätkonsten till och med kan vara på väg tillbaka, i en uppgraderad version.
För det första, vad är nätkonst? Hur defineras begreppet? För all konst som finns på Internet är väl inte nätkonst?
Det var bland annat detta vi ville diskutera på Iaspis med utövare och teoretiker. För att kunna belysa förhållandet mellan nätkonstens mediespecifika kvaliteter och karaktären på det innehåll som skapas är det klokast att vrida och vända på ett antal definitioner i förhållande till olika praktiker och teoribildningar. Det här är ju inget unikt för nätkonst, samma definitionsproblematik återfinns i diskussionen av konstformer som ”performance” och till och med för begrepp som ”måleri”. Nätkonst är konst som har sin grund i det flöde av information som varje dag genomströmmar Internet, nätkonst innehåller ofta, men inte alltid, element av interaktion eller deltagande på olika sätt. Att ett konstverk är digitaliserat innebär inte automatiskt att det kan definieras som nätkonst.
Det var ju ett tag sedan nätkonsten hade sin storhetstid, så vad var anledningen till man just nu arrangerade seminariet. Borde man inte ha gjort det för några år sedan?
Det har ju hållits ett antal samtal och seminarier kring nätkonst och nya medier de senaste tio åren både här i Stockholm och i Malmö etc. Anledningen att vi valde att göra ett seminarium just nu är bl a att några kollegor på Södertörns högskola (Dan Karlholm, Håkan Nilsson och Charlotte Bydler) bedriver forskningsprojektet ”Art (Without) Spaces: Identities fo Internet Art in Germany, Lithuania and Sweden”. Vi tyckte det var intressant att diskutera nätkonstens ställning idag och samtidigt göra en återblick och diskutera vilken roll nätkonsten kom att spela i kontakterna mellan det forna Östeuropa och resten av konstvärlden åren efter murens fall exempelvis.
Och vad hände egentligen med nätkonsten? Vad blev slutsatsen av seminariet?
Avsikten var inte att komma fram till en slutsats eller konsensus utan att låta konstnärer och andra inom konstfältet diskutera vad nätkonsten representerat i olika tider och i olika politiska och kulturella sammanhang. De mest animerade diskussionerna handlade om vilken roll nätkonsten haft och kan ha – som subversiv kraft gentemot konstinstitutionernas traditionella konstsyn och gentemot konstmarknadens kommersiella drivkrafter, som nätverksmotor för konstnärer i olika delar av världen med gemensamma intressen, och som plattform för utvecklandet av alternativa subsamhällen, inom och utom det forna östeuropa. En mycket intressant studie av dagens nätkonst var Jennifer González föreläsning Disappearances. Hon är forskare och verksam i Santa Cruz, specialiserad på rasproblematik inom ny media.
Jag upplever själv att det verkar finnas en ny form av nätkonst idag som i stor utsträckning använder sig av sociala medier som Twitter, bloggar, Youtube, wiki etc. Är det kanske så att vi håller på att få en uppgraderad version av nätkonst, en nätkonst 2.0, som till stor del bygger på sociala medier?
Jag tror att många skulle vara benägna att svara ja på din fråga. När vi satte ihop programmet för seminariet blandade vi medvetet personer från olika fält för att kunna diskutera nätkonsten ur historieskrivningens perspektiv, olika sorters definitioner och inte minst nätkonstens relation till konstens institutioner. Talarna var såväl nätkonstpionjärer som konsthistoriker och curatorer och kritiker från Ryssland, Baltikum, Sverige, Tyskland, Holland, Storbritannien och USA.
Sveriges känns ju som ett föregångsland när det gäller IT och ny teknik. Så vilken position har nätkonsten haft i Sverige inom samtidskonsten? Hur har vi lyckats hävda oss internationellt?
Det blev ganska tydligt att konstnärer i Sverige var relativt tidigt ute rent tekniskt, men att språkbarriärer och brist på internationella nätverk gjorde att man inte nådde ut i speciellt hög grad. Däremot finns det ett uppenbart stort intresse från utländska forskare för svenska nätkonstprojekt, men det material som producerades här under Internets barndom är rätt svårt att få tag i idag, av förklarliga skäl.
Som konsthistoriker kan man ju inte låta bli att undra vad som kommer att finnas kvar av nätkonsten i framtiden. Den är ju en ganska förgänglig och teknikberoende konstform. Det finns ju nästan inga museer som samlar på nät konst? Är det ett problem eller ska man se nät konst som performance att det enda man kan bevara är en form av dokumentation och att själva konsten är tillfällig?
Det finns ett antal museer som försökt ”samla” på nätkonst, men få har kunskap om i vilken utsträckning man egentligen lyckats och vad detta innebär i ett längre perspektiv. Nätkonstprojekt bygger ju ofta på olika former av interaktion med det ständigt föränderliga flödet av information och kommunikation som pågår på nätet, och det säger sig självt att man inte kan frysa en version av detta flöde, kalla det nätkonst och stoppa in det i ett magasin. Ur denna aspekt finns paralleller mellan nätkonsten och andra ”flyktiga” och mer eller mindre immateriella konstformer som performance, happening och vissa sorter av idébaserad konst.
Läs mer om seminariet: http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=13243
Bilder (uppifrån och ned): Jennifer González, Jakob Senneby och Simon Goldin
Mathias Jansson (text), konstnärerna (foto)
8 comments
Nätkonsten är stor även idag, men då som nu så är gallerier och kritiker ointresserade av konstformen. Man har svårt att förstå och vara intresserad av en konstform som man normalt sätt inte berör i samtida konsthistoria förutom möjligtvis jodi.org collective. Det man kan säga om jodi.org är att de verken har blivit mest omtalade i kritikersammanhang 10 år efter publicering. Tyvärr så lyser även okunskapen igenom när det var dags att bjuda in personer till panelen på detta seminarium. Jag saknade flera svenska och utländska namn som har varit pionjärer inom nätkonst. Jag tror att det är dags för IASPIS att bygga upp en kompetens vad gäller nätkonst i olika former.
Kan bara hålla med att det skrivs alldeles för lite om nätkonst och New Media Art för den delen på landets konst. och kultursidor. Bevakningen ligger i princip på vad som ställs ut på fysiska platser, medan det händer mycket spännande på nätet, Second Life, on-linespel och andra virtuella platser. Konsten har ju föstås publicerat en del artiklar om virtuell konst i dataspel, Second Life, P2P konst osv, men det finns en hel del att göra för att förbättra situationen och bevakningen av den här typen av konst.
Det finns ett aktuellt och talande exempel på okunskapen om nätkonst hos konstkritiker idag. Det är BBC:s konstredaktör Will Gompertz som hamna i blåsväder efter att skrivit i sin blogg:
”If you, like me, can’t find any net-based art of note, why do you think that is? Why, when there’s been such a boom in contemporary art around the world, has no artist made the medium of the web his or her canvas?”
Källa: http://www.bbc.co.uk/blogs/thereporters/willgompertz/2010/02/40_wild_birds_play_a_gibson_le.html
Naturligtvis har han fått en del kommentarer som bevisar motsatsen.
Jag dristade mig för ett tag sen att ge några exempel på konst i Second Life. Se gärna inlägget Konst och kultur i Second Life (http://andralivet.wordpress.com/2010/01/27/konst-och-kultur-i-second-life/) på Kvistlenas andra liv (http://andralivet.wordpress.com), där jag gästbloggar ibland.
Det skapas en oerhörd massa nätkonst tycker jag, inte bara i Second Life utan överhuvudtaget. Jag är helt fascinerad över hur många kreativa människor och projekt det finns. Och gränserna suddas ut, det skapas, återskapas, görs om, utvecklas. PÅ nätet känns det som att vi sakta men säkert går från Att passivt konsumera kosnt till att i allt högre grad ta del, vara med, göra om, göra själv. Det är en spännande tid, och den händer nu!
Om ni är intresserade av att dagligen – följa vad som sker i Second Life – och till stor del det Svenska Second Life så kan ni göra det genom min blogg:
http://tinasuniversum.blogspot.com
Där finns det lite över 3.700 inlägg om just Second Life.
En del är om konst, om denna sida – Machinima´s (film i Second Life) och om mycket, mycket annat.
Det finns även väldigt många gästbloggare som berättar om sitt Second Life – just nu pågår även en debatt om alt´s (dvs avatarer som har flera avatarer av olika anledningar) samt en om stalking… och så klart vad som sker i tex Svenska Second Life.
Varmt Välkomna! /Tina
http://www.rhizome.org
På Kunstkritikk.no ble artikkelen ”Hva skjedde med nettkunsten?” publisert for et års tid siden, om noen vil se nærmere på den.
http://kunstkritikk.no/article/60581_hva-skjedde-med-nettkunsten
Og et roligt prosjekt er ARTIST’S STATEMENT N0. 45,730,944: THE PERFECT ARTISTIC WEB SITE av Y0UNG-HAE CHANG HEAVY INDUSTRIES;
http://yhchang.com/PERFECT_ARTISTIC_WEB_SITE.html
Den organisation som startade att ställa ut och samtidigt inventera nätkonst och platsbaserad datorkrävande verk var Ekectrohype i Malmö.
De hade sin första biennal år 2000, i deras utställningsverksamhet som sträcker över 10 år passerade mer eller mindre alla konstnärer som var andra generationen konstnärer med fokus på elektronik och datorkraft i sina verk.
Generation 1 är uppdelad oå två spår. Bägge har koppling till Sverige.
Klüver studerade elektroteknik vid KTH och arbetade vid Bell Labs i USA från 1958 till 1968. Klüver var chef för Experiments in Art and Technology som är en stiftelse han grundade tillsammans med Robert Rauschenberg, Robert Whiteman och Fred Waldhauer 1966. Klüver gjorde experimentella utställningar ofta sponsrade av företag som var intresserade av en elekronisk utveckling.
Det andra spåret utgår från några ingenjörer på SAAB som på nätterna programmerade om SAABs stordator SARA ( en kopia av KTHs stordator BESK) till att skriva ut psykedeliska bilder.