Få konstnärer har som Tommy Hilding fångat stämningen i miljonprogrammets förortsområden. Väldiga huskroppar likt strandade jätteödlor, mörka och blint stirrande fönster, vägar och passager byggda för människor men utan ett spår av mänsklig aktivitet. Hilding skildrar ett genomarkitektoniserat samhälle som befinner sig på gränsen att bli sin egen historia.
Det måleriska hantverket brukar det heller inte råda några tveksamheter kring. Hilding behärskar alla de konstgrepp som krävs för att skapa målningar som utstrålar en suggestiv svärta utan att fördenskull avsvära sig färgernas språk. Det enda problemet har egentligen varit själva perspektivet. Hildings synvinkel har för det mesta varit betraktarens, och eftersom han är vårt ställföreträdande öga blir även vi betraktare som iakttar världen från ett upphöjt utifrånperspektiv.
Men i den nya utställningen har något onekligen hänt. Själva titeln, “Longing Not Belonging” talar fortfarande om utanförskap eller utanförstående, men synvinkeln är en annan än tidigare. Nu befinner vi oss allt oftare på eller nära gatunivå, och då blir plötsligt människorna levande för oss, komplett med sina frustrationer och undertryckta aggressioner. Det är sällan de lever ut den uppdämda energin, men det olycksbådande mörkret ruvar i stort sett i varje bild. Två maskerade barn med leksakspistoler känns plötsligt hotfulla på ett oroande och irrationellt sätt.
Parallellt med detta arbetar Hilding med fotografiska allusioner på ett oväntat sätt. Fotorealistiskt måleri känns numera som stapelvara, och det är svårt att hitta bilder som verkligen förmår engagera. Hilding tar emellertid fasta på fotografiets ofullkomligheter: han lägger bilder i transparenta lager på varandra, ungefär som när man glömmer att mata fram analog film och dubbelexponerar två motiv. Olika verkligheter tillåts korrespondera med varandra, och vi hålls i kreativ ovisshet om det finns reella förbindelser mellan dem eller ej. Samtidigt gör Hilding en nostalagisk hommage till den traditionella fotokonsten. För i den digitala eran är den ofrivilliga dubbelexponeringen ett minne blott.
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 10/1 – 10/2
Anders Olofsson (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)
Utskriftsvänlig version
