Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Konsten.net uppdaterad med Sebastian Johans recension av Gunvor Nelson och Sara Broos på Kulturhuset.
Konsten.net uppdaterad med Emma Wargs recension av Loukia Alavanou och Carl-Michael von Hausswolff &Leif Elggren/KREV på Accelerator.
Torsten Andersson, Moderna museet #torstenandersson @modernamuseet #konstennet
Gunnar Ekelöf-rummet, Sigtunastiftelsen #gunnarekelöf @sigtunastiftelsen #konstennet
Esko Männikkö / Pekka Turunen, Galerie Nordenhake @eskomannikko #pekkaturunen @galerie_nordenhake #konstennet
Dan Wolgers, Galleri Hedenius #danwolgers @gallerihedenius #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Thomas Schütte på Moderna museet

  • Magnus Bons
  • 19 oktober 2016
  • 22 views

 Ute på den öppna platsen vid ingången till museet står Thomas Schüttes imponerande ”Vater Staat” (2010). En figurativ skulptur, flera meter hög, och utförd i rostigt stål. Ett väldigt objekt, och en tung maktsymbol. Mannens fårade anlete och övermänskliga kropp skapar intrycket av en obeveklig auktoritet, samtidigt som ansiktet har en tvetydig sträng mildhet. Mannens blick är dock utom räckhåll, han skådar mot evigheten snarare än på sina undersåtar. Hans kroppslånga klädnad är ålderdomligt tidlös, och utstrålar en påver elegans. Vem är han, denne upphöjde fadersfigur? Och är han ond eller god?

Strax intill Schüttes lodräta skulptur finns ett annat minnesmärke – Björn Lövins permanent placerade ”Leninmonument” (1977). Lövins objekt är liggande och jordnära, utan figurativ gestaltning och föreställer en stenlagd gatstump med en bit spårvagnsräls. Lenins närvaro är i själva verket en frånvaro som endast markeras med ett vitmålat kryss på gatstenarna. Både Schüttes och Lövins verk kommenterar monumentet som kulturellt fenomen, men de gör det på två skilda sätt. Där Schütte osäkrar och fortsätter den figurativa traditionen har Lövin avlägsnat människan och visar istället fram en situation, en hel miljö.

Skulpturernas riktning i rummet skiljer dem också åt. Den intressanta placeringen av Schüttes upprättstående bildstod ”Vater Staat” nära intill Lövins horisontella objekt gör bådas metoder tydligare.

 Den enda gången som Schütte i sin både mäktiga och märkliga utställning ”United Enemies” framställer en liggande gestalt är i en svit skulpturer av kvinnokroppar. Det är också bara där han avbildar kvinnor. I ett slag blir det tydligt hur konstruktivt han bearbetar sitt beroende av modernismens skulpturarv – och av dess inneboende maktordning. I olika stadier av deformation och på bord i rostigt stål ligger en bronsfru, en stålfru och en aluminiumfru. Så heter Schüttes verk. Med sina kapade huvuden och armar, vridna kroppar och abstraherade former ligger kvinnorna framför oss. Och vad ska vi göra med dem? De stöter bort oss på samma gång som vi fångas av dem. Vi imponeras av Schüttes teknik och formkänsla samtidigt som kropparna vi ser är vanställda, våldförda. Effekten som framkallas ligger någonstans mellan avsmak och beundran.

Och det är detta pendlande läge som jag tror Schütte eftersträvar i sin konst. Han vill locka oss med närmast mytiska figurer som det är helt omöjligt att inte reagera på, medan ärendet som de bär på förblir undangömt i deras kroppar. Detta skapar ett undertryck av mening som ekar i utställningssalen med stor sprängkraft.

 De tre kvinnokropparna omges av en serie verk på papper; små akvareller och teckningar av figurer och föremål. Här visar Schütte en mer skämtsam sida – och att han kan göra sig hörd också med små medel. Skillnaden mellan de oansenliga pappersbilderna och de tunga skulpturerna är nästan öronbedövande.

Oberoende av storlek utvecklar Schüttes skulpturer ett grymt kammarspel om makt och underkastelse. Temat är tydligast i titelskulpturerna ”United Enemies” där två figurer är tätt hopsnörda till en gestalt. Här finns de i flera versioner; både i de ursprungliga små figurerna med ansikten av modellera och de senare enorma skulpturerna i brons. Tillsammans bildar dessa samtidigt omaka och jämlika tvillingpar ett slags bakbundna kraftpaket, som upprört och trotsigt sammanbitet genomlever sitt öde.

img_8068Utställningen med Schütte är viktig, inte bara för att ett internationellt uppmärksammat konstnärskap görs synligt för den svenska publiken, utan också som fördjupning av museets tidigare utställning ”Skulptur efter skulptur”, där verk av Jeff Koons, Katharina Fritsch och Charles Ray visades.

Schüttes spännvidd imponerar; han rör sig som sagt obehindrat från det intima till det monumentala, och mellan det groteska och det romantiska. I täta rader på golv och väggar breder hans gestaltningar ut sig. De påminner om ett slags minnesporträtt av stora män vars namn vi glömt sedan länge. De är inte identiteter, inte personer – endast typer, representanter, en sorts ställföreträdare. Att de dessutom tycks fullt medvetna om sin belägenhet gör betraktandet av dem besvärande. Samtidigt vädjar de om vår uppmärksamhet. Och passerade jag förresten inte en byst som påminde om Lenin?

Magnus Bons

Foto: Michael Johansson, Åsa Lundén/Moderna Museet, Skeppsholmen. Utställningen pågår 8 oktober 2016 – 15 januari 2017

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 0
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Magnus Bons

Jag är Konstens redaktör sedan hösten 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift.

Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

Gunvor Nelson och Sara Broos på Kulturhuset

  • Sebastian Johans
  • 24 mars 2023
Läs mer
  • Recensioner

Loukia Alavanou och KREV på Accelerator

  • Emma Warg
  • 21 mars 2023
Läs mer
  • Recensioner

Gauri Gill på Louisiana

  • Carolina Söderholm
  • 17 mars 2023

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.