Behövs det gränser mellan konst, arkitektur, landskap och invånare? Inte i stadsprojektet Superkilen i Ydre Nørrebro i Köpenhamn. Men gränserna har ändå uppstått, kanske inte i stadsdelen Superkilen men i samtalet som följer. Den nya stadsdelen invigdes sommaren 2012. Sedan dess har arkitekter och landskapsarkitekter hyllat och diskuterat området. Senast uppmärksammades Superkilen som en av de nominerade till Mies van der Rohe Awards 2013. Men från konsthåll är det tämligen tyst. Är det för att konstvärlden, trots decennier av medskapande och relationella förhållningssätt, inte kan finna intresse när Superflex bad kvarterets invånare att sätta agendan för konsten?
Superkilen är ett samarbete mellan arkitekterna BIG, landskapsarkitekterna Topotek1 och konstgruppen Superflex. Ydre Nørrebro är en stadsdel byggd i traditionell danskt tegelarkitektur av typen som ofta kallas arbetarbostäder. Idag samlar området människor med ursprung från hela världen. BIG, Topotek1 och Superflex har medverkat till en urban plats som hyllar den mångkulturella staden och stadens mest älskade funktioner. I tre avsnitt; det gröna, det svarta och det röda, kan boende röra sig mellan zoner av rekreation, lek, samtal och resor till och från arbete och bostad. Den gröna zonen är rekreation och sport. Den svarta zonen är hardcore lek för alla åldrar. Den röda zonen är transport och kultur. Men vad tillför konsten? Invånarna i Ydre Nørrebro, men bakgrunder i mer än femtio olika länder, har bjudits in för att välja objekt från sina ursprungsorter. Förstås relaterar metoden till 1910-talets ready mades, men när Marcel Duchamp placerade sina föremål i gallerirummet placerar Superflex hundra år senare föremålen i det offentliga rummet. Några autentiska objekt har valts ut och transporterats till Köpenhamn, till exempel en boxningsrink från Thailand. Jord från Palestina har färdats med Superflex och de unga kvinnorna Hiba och Alaa till Köpenhamn. Andra objekt har kopierats och uppförts i skala 1:1. Ett av de mest iögonfallande är den svarta jättebläckfisken från Japan, rutschkanan som blir ett eget lekland. Totalt finns ett hundratal importerade föremål i Superkilen. Vägen till Superkilen går genom en konstnärlig och medborgerlig process med nomineringar av objekt, urval, resor, produktion av kopior och slutligen monteringen på plats. Men arrangemanget på området, som löper som musikaliska toner och gör besökaren både rörd och engagerad, är en professionell gestaltning. Superkilen är gedigen.
Jag väljer att se processen som det konstnärliga ställningstagandet i Superkilen. Konstnärerna är medutvecklare i hela kvarteret. En av konstens fördelar är att den traditionellt har rört sig fort mellan koncept och handling. Därför har konstens processer utvecklats i andra riktningar än inom fälten arkitektur och landskap. Det är den integrerade konstnärliga processen som gör Superkilen till vad den är. Konstupplevelser utesluts dock inte. Att vara i röda parken är som att vandra i en målning av Mark Rothko. Den intensivt röda zonen gör något med perceptionen. När man vänder sig om och ser ut mot tegelarkitekturen utanför kilen är det som att blicken har renats. Staden ses i nytt ljus.
Superkilen ställer en rad frågor. Och lämnar tolkningar öppna. Det ger Superkilens föremål multifunktioner; är det ett cykelställ, ett konstverk eller en balansgång? Få saker bekräftas, individen går i samspel med den offentliga platsen. Det är ett mycket intressant interagerande som både är modigt och empatiskt. Att tala om begreppet offentlig konst känns i Superkilen förlegat. Konst i offentliga rum, kanske. Superkilen har lämnat den koloniala epoken där exklusiva herbarium och kuriosakabinett togs hem till Europa av upptäcksresande. Idag reser människorna men sällan de exotiska föremålen. Därför spelar det roll att emotionellt laddade objekt kommer till Köpenhamn. Superkilen är en fin gest till alla dem som har lämnat sitt land, familj och vänner för en framtid i Danmark. Och vi som kommer till platsen kan uppleva denna stadsoas; idrotta, dansa, grilla, prata, sjunga, betrakta och tala. I det mångfacetterade utrycket är Superkilen allas scen.
Superkilen finns som app: http://superflex.net/tools/superkilen_app
Kristina Möster Nilsson (text), Iwan Baan (foto)
