Till skillnad från förra Hasselbladpristagaren Wolfgang Tillmans, vars fotografier och utställningspresentationer präglas av en chansartad och ungdomlig energi som har många likheter med bildflödena som tumlar runt på nätet, är produktionen av årets pristagare, filmaren och konstnären Stan Douglas, mestadels mera narrativ, sluten och fullbordad.
I utställningen på Hasselblad Center visas ett urval av Douglas fotografier, skapade under början av 2000-talet och framåt. Hans konst hämtar ofta inspiration från turbulenta händelser i historien, vilka han iscensätter i intrikata fotografier i storformat. Serien Disco Angola från 2012 är ett exempel på detta och dess myller av detaljer och liv gör mig andlös. Här korsas två parallella skeenden från mitten av 1970-talet: den subkulturella discomusiken som exploderade och så småningom annekterades av kommersiella krafter samt den angolanska befrielsekampen som sögs upp i kalla krigets maskineri och utmynnade i ett långt inbördeskrig. Men Douglas fångar inte bara upp de specifika, vingklippta händelserna i historien utan ger oss även förnimmelser om hur snarlika processer återvinns i vår egen tid.
Det förgångna är likaså temat i den serien Night (2014-2015) som baseras på komplexa modelleringsprogram. Vi ser byggnader nedsänkta i dramatiskt mörker och som skulle kunna platsa i en gotisk skräckroman. De utgår från reella boplatser som en gång fanns i Vancouver, konstnärens hemstad. Här finns exempelvis ett hotell som ockuperades av krigsveteraner och en samling skjul som gav tak åt personer som inte fick plats någon annanstans. Nu är de rivna, men bilderna återuppväcker deras spöklika konturer. Var befinner sig människorna som bodde där nu? Deras raderade existens och glömskans kompromisslösa dimma avspeglar sig i de nattsvarta, dova verken. Det är bedrövande vackert och systemkritiskt.
I utställningen ingår också några spännande verk av en mera abstrakt art. Den nyproducerade och färgglada sviten DCTs bygger på idén att använda sig av en specialbyggd programvara för omvänd JPEG-kodning. Bilderna har därför inte tagit vägen genom en kamera. Fast de inte har många estetiska likheter med Douglas tidigare nämnda verk, präglas de likaså av en dechiffrerande strävan att finna någon struktur bortom det vi har vant oss vid att se.
Stan Douglas är en värdig pristagare – efter att betraktat hans fotografier skulle jag aldrig komma på tanken att påstå något annat. De vecklar ständigt ut sig i nya riktningar och exaktheten ter sig aldrig grund. Att de filmbaserade verken som utgör grogrunden i hans konstnärskap har uteslutits är däremot beklagligt. Och utställningen ter sig därför lite statisk och konformistisk, även om de enskilda fotografierna är strålande.
Sara Arvidsson
Foto: Stan Douglas, Hasselblad Center, Götaplatsen, Göteborg. Utställningen pågår 19 oktober 2016 – 29 januari 2017
