Under den vecka när Stockholm Pride pågår har det numera blivit obligatoriskt med konstutställningar som på ett eller annat sätt behandlar frågor om identitet och utanförskap, gärna med den heteosexuella normen som fond. Somligt känns angeläget, annat mest förutsägbart och i grund och botten ganska illustrativt och tråkigt. Utställningen ”Schmormativity” tar ett annat grepp på den givna problematiken, och som i kraft av det lilla formatet lyckas säga betydligt mer än andra, mer spektakulära evenemang. Johan Lyllo Lindvall är den av de deltagande konstnärerna som ligger närmast Pride-mallen när han med hjälp av en triad av videoskärmar ”delar upp” ett antal individer, vilket gör uppfattningen av deras personligheter och sexuella identitet svårgripbar. För Niklas Karlsson (bilden) är begreppet ”gräns” helt fysisk, och med hjälp av en trådvägg förändrar han omärkligt vår rumsuppfattning utan att behöva ta till visuella brösttoner. Även Ann-Louise Gustavsson åskådliggör gränser med mycket subtila medel. Hon skjuter in anomalier i serier av upprepade objekt, som skulpturen ”Mes, mes, mes, mes, fink”, där den avvikande först blir synlig på riktigt nära håll – om ens då. Eller är det helt enkelt i vår egen fantasi avvikelsen uppstår? Mest fascinerande är Saga Norbergs verk. Hon kan exempelvis hänga upp ett lapptäcke som består av i stort sett enbart tyget kring sömmarna mellan lapparna. Resten lämnas åt vår inlevelseförmåga. Och på ”svåra” platser i utställningsrummet – i hörn och utmed kanter – dyker hennes små hybridskulpturer upp, märkliga väsen som tycks skapade i ett gränsland mellan Barbie och Egon Schiele.
Adress: Tjärhovsgatan 44, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 26 juli – 1 augusti
Anders Olofsson (text), Studio 44 (foto)
