Hos Sarah Crowner handlar det om den stora, tveklösa gesten, och på Galerie Nordenhake tar den även golvet i anspråk för att helt bemäktiga sig rummet. Där utbreder sig nämligen en elliptiskt formad, gräddvit matta som svarar mot målningarnas former. ”Spring” är utställningens titel, och det finns verkligen något nästan jublande i den expansiva treklöverform som bildar stomme i flertalet av de över fyra kvadratmeter stora målningarna.
Det första intrycket är av en knivskarp, organisk abstraktion, där de mättade färgytorna dock moduleras av gestiska penselsvep. Så snart man blir varse de sömmar som avgränsar alla färgformer uppstår däremot ett slags kortslutning i avläsningen av verken. Plötsligt förskjuts uppmärksamheten mot det textila, det sydda, det fabricerade.
Egentligen borde man inte överraskas av detta. Merparten av allt västerländskt måleri – och en stor del av det äldre österländska – är textilkonst, i den meningen att grundmaterialet är spunna och vävda fibrer, linne, siden och senare bomull. Johannes Vermeer: en av alla tiders största textilkonstnärer? Hans målningar är inte bara utförda på duk, textilier, oöverträffat övertygande återgivna, spelar också en framträdande roll som motiv.
På senare tid har också materialiteten och handens arbete blivit ett tema i samtidskonsten. ”New Materialism” på Bonniers konsthall för några år sedan var ett vältaligt exempel. Så var även en stor del av de verk som det gångna året köptes in av Stockholms stad, och som nyligen visades på Liljevalchs, textila – men på ett ganska entydigt vis.
Det som ger Crowners arbeten deras egg är, förutom spänningen mellan sensuell färghållning och formell stringens, att de placerar betraktaren i en ganska obekväm sits. Man vet helt enkelt inte vilken typ av objekt man står inför. Man tvekar mellan att se dem som dekorativa ytkonfigurationer, eller tvärtom som föremål med en imaginär rymd, det vill säga bilder. I själva verket är de naturligtvis i radikal mening både och.
De är tillkomna genom samma förfarande som tidigare: infärgade, bemålade och tillskurna tygstycken – och ibland även obearbetade – sys ihop till sammanhängande ”kompositioner” som sedan spänns upp på en ram. Trots att Crowners stora gest är utförd med svepande övertygelse och närmast maskinell precision, känner man starkt det intuitiva sökande som föregått genomförandet.
Som hon själv skriver: ”Den mödosamma processen – att skapa mönster, skära till, måla, rita ut, renskära, sy, spänna upp, och sedan rispa upp alltihop och börja om – är för mig ett sätt att förstå måleriet, både måleriets historia och abstrakt form i sig själv.”
John Sundkvist
Galerie Nordenhake, Hudiksvallsgatan 8. Pågår 13 maj – 22 juni 2023
