Tre olika kartor möter min blick när jag kommer in på Lunds Konsthall. De är en del av ”Other Tales”, Sammy Balojis första soloutställning i Sverige. Till utställningen hör också scenografi, installation, video, skulptur och verk på papper. Ja, i princip hela det materiella spektrumet finns representerat hos Sammy Baloji, konstnär från Demokratiska Republiken Kongo. Allt är inte skapat av Baloji utan mycket är funna bilder och föremål som i flera fall omarbetas och placerats i nya sammanhang. Här möts föremål från Kongos rika historia och objekt associerade med kolonialtiden, men även samtida föremål tar plats.
Jag upplever det som ett försök att visa på historiens upprepningar, eller kanske snarare att visa på hur den koloniala historien inte slutade med avkolonialiseringen på 1900-talet utan egentligen bara fick ett nytt ansikte. Nya system av exploatering ersatte gamla och utvecklades på redan existerande hierarkier av förtryck. Sammy Baloji lyfter förkolonial historia och sätter den mot koloniala narrativ som ett försök att återta ett nationellt berättande. Ett försök att skriva om både historien och samtiden utifrån andra perspektiv.
Ett exempel på denna historieomskrivning är ”Fragments of Interlaced Dialogues”. Där har Baloji framställt fotografiska negativ överförda till koppar av ett par kongolesiska vävar från 1600-talet, nu i dansk ägo. Här återtar Baloji narrativet genom att lyfta förkoloniala objekt in i ett både historiskt och samtida medium. Koppar är ett material utvunnet i Kongo sedan århundraden tillbaka och som fortfarande utvinns i DR Kongo idag. Balojis metod kan här liknas vid en arkeologs, som genom att gräva i det förflutna upptäcker nya berättelser, som i förlängningen också säger oss något nytt om vår samtid.
De tre kartorna är en del av samma verk. De visar Belgiska Kongo under kolonialtiden uppdelat på platser och etniska grupper; Kongo 1829 där stora delar av den innersta regionen endast beskrivs som ”okänd”, och en geologisk karta över Demokratiska Republiken Kongo från 2006. Kartorna är skapade från ett utomstående perspektiv och jag upplever dem som en kontrast till filmen ”Pangulume”, en intervju med Mpala, ledaren för Sanga (ett område i DR Kongo som är rikt på koppar).
I intervjun återger Mpala Sangafolkets traditionella territorier, som idag förflyttats av gruvföretag vilket resulterat i att många tvingats lämna sina hem. Kartorna och Mpalas muntliga återgivning av landområdena visar en sådan extrem diskrepans mellan interna och externa uppfattningar om landområden att konstellationen som Baloji skapar blir som en Berlinkonferens 1884-85 i miniatyr. (Det var då europeiska länder delade upp Afrika mellan sig utan någon hänsyn till de folk som redan bebodde områdena.) Återigen påvisas kraften av ett officiellt narrativ, och vilka konsekvenserna blir för den som inte kan hävda äganderätten.
Koppar är ett återkommande tema i Balojis konst och i filmen ”Tales of the Copper Crosses Garden: Episode I”, som ursprungligen skapades för Documenta 2017, blandas dokumentära bilder från dagens kopparproduktion med sakral musik sjunget av gosskör. De religiösa ritualerna, som var en stark kraft under kolonialiseringen, har ersatts av män som utför repetitiva rörelser vid enorma maskiner. Dedikerade till en ny men lika omfattande kraft, kapitalismen.
I Sammy Balojis utställning utvecklar verken och objekten tillsammans komplexa narrativ. Historier skrivs om och minnen i form av både artefakter och berättelser som berövats människor under hundratals år får ta plats. Allt hör samman och adderas till en helhet som är långt större än summan av delarna.
Johanna Theander
Foto: Lunds konsthall, Mårtenstorget 3, Lund. Utställningen pågår (öppet som vanligt) 15 februari – 24 maj 2020
