När natten faller och staden tränger sig på, då flyter Nolli-mörkret ut över Stockholm. Rebecka Bebben Andersson ställer till den 15 december ut projektet ”Nolli Stockholm” på Young Arts NAU Gallery. Ett projekt som i mångt och mycket tycks vara inspirerat av hennes tidigare arkitekturstudier och som gränsar till områden som stadsplanering och kartografi. Rebecka Bebben Andersson kartlägger sin uppfattning om Stockholm från ett yttre och ett inre perspektiv, och samlar sedan dessa till ett videoverk där utrymmet hon disponerar i staden växer och krymper under dygnets timmar. I verket representerar de vita områdena på kartan utrymmen hon är trygg i, och det svarta utrymmena är antingen privata bostäder eller områden där hon inte rör sig på grund av rädsla. Under nattens småtimmar är hela kartan svart, kvar finns inte ett enda ställe på vilket det känns tryggt att röra sig. I utställningen finns också 24 teckningar, tidskartor över staden, en för varje timme på dygnet. Här ser man nästan tydligare hur utrymmet begränsas framåt natten. Tillsammans med kartorna visas även en skulptur av Nolli-mörkret. Svarta vågor som sakta men säkert sprider sig över staden. En nattsvart, trögflytande rädsla.
Även då Rebecka Bebben Andersson använder sig av andra medium än kartor är de ofta hantverksmässigt tidskrävande och vittnar om ett tålmodigt och omsorgsfullt arbete. I utställningen ”Nolli Stockholm” ingår fyra performances där hon under 24 timmar tecknar en subjektiv tidskarta över de platser hon befinner sig på. Två gånger sker detta på NAU Gallery och två gånger tecknar hon i Lusthuset på Djurgårdsbrunn. Hon berättade själv om rädslan och ångesten inför dessa sista performances eftersom Djurgårdsbrunn är en plats på Nolli-kartan som nästan alltid är svart. Samtidigt handlar mycket av Rebecka Bebben Anderssons konst om att utmana sig själv, sitt tålamod, sin ork och sin rädsla.
I samband med utställningen har både projektet och Rebecca Bebben Andersson uppmärksammats i en hel del media, både radio och tryckt press. I de välbesökta kommentarfälten, som på senare år svämmar över av både rasistiska och antifeministiska åsikter, florerar även i detta fall en rasande ilska över hennes verk. Många män, och en viss del kvinnor, upprörs över det faktum att Bebben utgår från sin egen kropp som bas för den egna rädslan. Många påpekar att även män blir överfallna på stan, att det är lika farligt för en man att gå ensam som för en kvinna. Ilskan växer i takt med kommentarerna och ingenstans verkar någon förstå att detta handlar om ett personligt verk. Att Rebecca Bebben Andersson utgår från sin egen rädsla och sin egen bild av Stockholm i ”Nolli Stockholm” känns väl ändå ganska självklart? Hon känner ju ingen annans rädsla, vet inte hur de ser på sin miljö, sin stad. Våldsstatistik har ingenting med hennes konstverk att göra förutom att hon som siffra passar in i en av de grupper man undersöker, kvinna, 20-30 år och så vidare.
Jag känner, trots allt hat, en tacksamhet över ilskan och förolämpningarna. På något sätt visar det ändå att Bebbens verk påverkat andra än mig själv. Hur det påverkar, ja det är ju subjektivt men faktum kvarstår att Young Art presenterat ännu en lysande ung stjärna på Stockholms konsthimmel som absolut måste ses.
Adress: Hudiksvallsgatan 4 B
Utställningen pågår under perioden 15/11 – 15/12
Johanna Theander (text), Young Art (foto)
