Det är inte lätt att veta om man stigit in i dröm eller mardröm när man rör sig genom det rum i rummet som bildas av Peter Köhlers 36 teckningar långa svit ”Crepuscular Tales”, som på några trästörar är upphängda mitt i Galleri Magnus Karlssons stora sal.
De förhållandevis små teckningarna är explosioner av information och visuell stimulans. Döskallar, clowner, djävulsfigurer, valar, mänskliga gestalter, scener, byggnader, landskap och rum är staplade på varandra i en behärskad röra.
Narrativen bubblar iväg åt mängder av håll och landar möjligen i ett paradoxalt uppsluppet mörker.
De myllrande bilderna formligen dallrar och svämmar över av referenser och intryck. Det är som om Köhler gör en aladåb – ni vet en sån där semitransparent stuvning av knappt identifierbara köttbitar ingjutna i gelé – av alla bilder som någonsin gjort intryck på honom. Det finns oändligt många detaljer att låta sitt betraktande utgå ifrån. Det är utmattande. I synnerhet i den täta hängningen som tvingar in besökaren i en labyrintisk struktur som liknar bildernas, och som gör att de kommer nära.
Men det är också behagligt. Ibland känns Köhler som ett kärleksbarn till Dick Bengtsson och Jan Arnald, med bröderna Chapman som gudföräldrar. Ibland som en efterföljare till Sten Eklund, som om ”Crepuscular Tales” var en replik på ”Kullahus-sviten”, med skillnaden att där Eklund i sin upptäcktsresa högtidligt applicerade Marcel Duchamp spritsar Köhler ut en kräm av de senaste trettio årens konsthistoria, kompletterad med de bilder historien negligerat, i sitt skymningsland.
I katalogen, som är helt nödvändig om man vill ta in bilderna lite bättre utan att bli stående i dagar på galleriet, hänvisar Terry R. Meyers till en fiktiv japansk konstnär i en roman av Kazuo Ishiguro, och visst känns den täta vallningen mellan Köhlers bilder en smula som att rulla in sig i en japansk bildrulle och låta sig upplösas av det mäktiga landskapet.
Men mest av allt känns ”Crepuliscular Tales” som ett schyst julbord för bantare. Det går att bli tokmätt och alldeles fullproppad utan att bli stinn i magen.
Sebastian Johans
Foto: Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 18 november – 16 december 2017
Utskriftsvänlig version
