Biennalen i Venedig 2009, del 2: Samtal och performance
Det är en slags lyxstress att försöka hinna med så många utställningar som möjligt under Venedigbiennalens öppningsdagar. Klart är att alla utställningar omöjligt kan få samma engagemang från sina besökare, det är helt enkelt för mycket att ta in och vissa rum blir som en slags passager att samla kraft i inför nästa omgång. Koncentrationens svängningar blir uppenbara när sinnena…
Dela