Design Stories är en av Nationalmuseums tillfälliga designutställningar som öppnade i samband med den stora öppningen efter en fem år lång renovering av hela huset. Utställningens namn alluderar till begreppet ”storytelling” som kommer från PR och handlar om marknadsföring genom skapandet av narrativ, exempelvis ett företags eller en produkts tillkomsthistoria.
Här visas tio exempel på formgivare verksamma i Sverige och deras arbeten, med tillhörande korta intervjufilmer gjorda av Carl Johan Engberg. Urvalet beskrivs som subjektivt, ett ord som Nationalmuseum använt tidigare, och som låter lite ursäktande men samtidigt reser frågan: på vilket sätt är denna utställning mer subjektiv än någon annan? Det är en nödvändig grundinställning att som museum frånsäga sig objektivitetsanspråk, och kanske rimligt att behöva adressera det. Men risken med att använda begreppet subjektiv är dels att det kan låta som att det erbjuds något annat som är motsatsen, dels att det kan förväxlas med eller reduceras till att handla om intuition eller slumpmässighet. Kanske är det senare just vad som är meningen, men i så fall har man missat att ett museum ofrånkomligen är subjektskapande? Utställningar skapar mening, identiteter, positioner och sätt att förstå världen utifrån dessa.
De mest intressanta bidragen är de som pekar på och synliggör områden där det för det mesta finns kunskapsglapp. Ett exempel är Louise Linderoths kollektion som utgår ifrån den rullstolsbundnas ergonomi och behov (under tv). Jeansens välbekanta åtsittande ideal blir ett tydligt och pedagogiskt avstamp i den normativa idealkroppen när hon sedan använder denim som material i sin undersökande gestaltning.
Petra Wadströms ”Solvatten” är en bärbar vattenreningstank som distribuerats på platser där det råder brist på drickbart vatten (överst). Vatten som resurs är en högst angelägen fråga i världen i dag. Här blir det tydligast hur presentationsformatet som bygger på framgångssagor kring individuella gärningar är problematiskt, eftersom det i det här fallet stannar vid en välbekant saga om innovation och bistånd från väst.
Till utställningen hör också en katalog, som genom tre beställda texter närmar sig begreppet storytelling. Fredrik Toreberger från det internationella konsultföretaget Kairos Future, påstår i sitt bidrag att varför storytelling har ett så högt kommersiellt värde är för att det påverkar hjärnans sätt att arbeta – en berättelse väcker känslor och gör att vi känner anknytning till dess element, vilket motverkar tendensen till kritiskt tänkande. Den kritiska blicken på storytelling, som samtliga texter i katalogen delar och uppmanar till på olika sätt, är inte vad utställningen tar avstamp i. Den verkar tvärtom hylla formgivarna som framgångsrika berättelser (inte nödvändigtvis berättare) och hjälper till med storytellingen genom de beställda filmerna. Här finns en motstridighet som får det hela att kännas schizofrent, på gott och ont.
Maryam Fanni
Foto: Solvatten/Petra Wadström, Anna Danielsson, Louise Linderoth. Nationalmuseum, Blasieholmen
Utskriftsvänlig version
