Nathalia Edenmont fortsätter på den väg hon slagit in på alltsedan den delvis skandalomsusade debuten. I sina fotografiska verk visade det sig att konstnären inkluderat autentiska bilder av egenhändigt avlivade djur som hon arrangerat framför kameran. Vi recenserade utställningen, och mottog en störtflod av indignationsmail från upprörda djurrättsaktivister från hela världen. Intressant, med tanke på att exakt samma slag bilder hade kunnat åstadkommas med hjälp av Photoshop, utan minsta åstymmelse till reaktion som resultat. Håhåjaja, hej dubbelmoral! Det som mest av allt fascinerat med Edenmonts konstnärskap så här långt är dock den helt transparenta hinna som funnits mellan hennes självupplevda vardagserfarenheter och vad man kan kalla en barockestetik. Hon gör helt enkelt ingen poäng av att ha en distans till det hon skildrar, än möjligen den slags distans som följer av fotografens upptagenhet vid de tekniska aspekterna av sitt skapande. Bländare, exponeringstid, vitbalans och annat, ni vet. Annars är det skönhet, död, erotik och förgängelse i en enda salig blandning som gäller.
I sin förra utställning höll hon de halshuggna kaninerna och de stympade fjärilarna bakgrunden. I stället gick Edenmont i visuell närkamp med bilden av en ung flicka på väg in i vuxenlivet, kanske en metafor för att bli konstnär? Nu har hon fortsatt på samma spår, men resultatet är något tveksamt trots en upplyftande utställningstext av f.d. DN-kritikern Ingela Lind. Flickan (som nu även fått sällskap av en ung man) har blivit några år äldre, och nu förekommer även konstnären i bild. Ett inte särskilt lyckat grepp, eftersom magin i Edenmonts bilder vilat på just det faktum att hon fört ett intimt samtal utan att själv vara närvarande i bild. I den nya utställningen blir resultatet tämligen kaotiskt. Stylade självporträtt – som hade kunnat platsa i valfritt modemagasin – samsas med barockparafraser och colorfield-inspirerade bilder av fjärilsvingar. Här snurrar kompassen 36o grader i varv efter varv. Nathalia Edenmont är en av våra mest tekniskt skickliga fotokonstnärer. Men just nu känns det som om hennes största behov är en tillräckligt häftig utmaning som kan ta konstnärskapet till nästa nivå. Kapaciteten finns ju där.
Adress: Kungsträdgården 3, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 16/4 – 22/5
Anders Olofsson (text), Wetterling Gallery (foto)
Utskriftsvänlig version
