Konsthall C i Hökarängen har alltsedan starten 2004 haft som en av sina målsättningar att låta internationella konstnärer möta en lokal publik. Det har gjort att konstnärer från andra delar av världen fått en plats på den svenska konstscenen vid sidan av de stora institutionernas mer strömlinjeformade program. Brittiske Morgan Quaintance är en sådan konstnär, även om han inte är helt okänd för den svenska publiken. Han medverkade vid Borås konstbiennal 2021, och tre av hans filmverk visades våren 2020 av föreningen Film i samtidskonsten.
Quaintances praktik sträcker sig från litteratur, kulturjournalistik och curatering till film och musik. Hans skarpa penna har satt spår i bland annat Art Monthly och Guardian, och hans kortfilmer har prisbelönats vid festivaler runt om i världen. Under perioden 2012–2023 var han programledare för Studio Visit, ett intervjubaserat radioprogram hos radiokanalen London’s Resonance 104.4FM. Programmets arkiv finns tillgängligt på Internet, och omfattar idag över 100 intervjuer med konstnärer som Jimmie Durham, Susan Hiller, Andrea Fraser och Dara Birnbaum.
I tider som dessa, när sofistikerad medieteknik blivit allt billigare och alltmer portabel, kan det ibland vara välgörande att möta ett konstnärskap som ”avförtrollar” tekniken och återger den något av dess ursprungliga bångstyrighet och infallsrikedom. De två kortfilmer som Morgan Quaintance visar hos Konsthalll C har just denna karaktär. Det intensiva flödet av bilder, ljud och textfragment som sköljer över betraktaren känns på något vis härligt otidsenligt. Det är som att plötsligt göra en hisnande tidsresa tillbaka till experimentfilmens pionjärgeneration och fluxusfilmarna i senare delen av 1950-talet. Tänk bort filmindustrins traditionella verkningsmedel som intrig, scenografi och dramaturgi. Kvar blir ett uttryck som liknar vad den franske impressionisten Louis Delluc vid tiden för första världskriget beskrev som ”ren film”, ett ”symfoniskt poem baserat på bilder”.
Morgan Quaintances filmkonst uppmuntrar inte till slötittade, snarast tvärtom. Till skillnad från många av hans kolleger, som arbetar med video, är han 16mm-formatet trogen. Hans verktyg är till stor del den klassiska Bolex-kameran, i sig en utmaning för filmskapare eftersom den bara tillåter tagningar på maximalt 20 sekunder. Den begränsningen har Morgan Quaintance gjort en dygd av, eftersom han tvingats hantera bilder, ljud och berättande som separata enheter. Avsaknaden av synkronicitet som då uppstår formar hans högst personliga tilltal som låter tid, plats, ljud och text uppträda i sammanhang som inte följer vare sig logiken eller det traditionella filmnarrativet.
Filmerna som visas hos Konsthall C, Efforts of Nature och Repetitions, har på papperet öppningar mot politiska och existentiella teman som de globala klimatförändringarna, exploatering av världens arbetare och människans sköra fysiologi. Men samhällsengagemanget är inte den krok som Morgan Quaintance hänger upp sitt konstnärskap på. Hans starka röst i den brittiska kulturpolitiska debatten är heller inte det raster genom vilket man ska skärskåda hans verk. Den fria och oförutsägbara princip som styr hans komposition av bilder, ljudelement och textfragment känns lika mycket som moment i en djupt personlig upptäcktsresa som det är en estetisk struktur.
Men lustigast av allt – och lite paradoxalt – är ändå att Morgan Quaintances fragmentariska, sökande och poetiska uttryck upplevs som så mycket mer samlat och levande än många andra samtida film- och videoverk med djupare rötter i ett konventionellt bildspråk. Vad det beror på? Kanske på något så enkelt som ursprunglighet, kryddat med en hygglig dos konceptuell spontanitet.
Anders Olofsson
Konsthall C, Cigarrvägen 14, Hökarängen. Pågår 16 september – 12 november 2023
