När är det dags för en konstnär att göra en retrospektiv? Är idén om ett oevre överhuvudtaget relevant i dag? Jag har uppriktigt sagt inget enkelt svar, men frågorna tar plats bredvid mig på träbänken då jag ser Catti Brandelius aka Miss Universums punkigt gryniga videor från 90-talet och framåt på Index.
Miss Universums verk har två huvudspår, ett handlar om vardagen, ett annat om Konsten, och oftast korsar de varandra och blir belysta ur feministiska perspektiv.
Utställningen inleds med en knapp timmes intervjuer av teoretiker och kollegor som pratar om hennes konst, vilket gör utställningen något baktung, men man kan hoppa över den sittningen. Vi får till exempel veta att Miss Universum ”populariserar avancerad feministisk teori”, vilket kan stämma men inte gör retrospektiven varken bättre eller sämre.
Videoverken är självklara uttryck för sin tid, feminism och institutionskritik landade tungt i samtiden under 80/90-talen och det hade blivit överkomligt att göra videokonst för de flesta konstnärer. Här blandas också genrer som performance, videokonst, musikvideo och dokumentation. På så vis är det konceptuella innehållet i fokus, inte genren eller det tekniska utförandet.
Miss Universums offentliga visningar (Public Service, Moderna Museet, 1999) i Andrea Frasers efterföljd, (Museum Highlights, Philadelphia Museum of Art, 1989) är fortfarande roliga. Framförallt när manliga stjärnor i den moderna konsthistorien betraktas med en förrädiskt naiv blick. Kommentaren om den stränge minimalisten Donald Judds verk är mitt i prick. Han ville göra verk där det inte syns ett spår av konstnärens närvaro men, som Miss Universum påpekar, man känner genast igen ett verk av Donald Judd när man ser det.
Ett annat verk som verkligen slår an är ett slags musikvideo (Streets of Bredäng, 2000) där en höggravid Miss Universum i tunn, vit, tight kroppsstrumpa dansar på ett höghustak flankerad av två lufsiga unga män. Hon dansar inte bara bra utan är förtrollande spänstig vilket man inte förväntar sig av en kvinna som ser ut att vara i graviditetens sista månad. Dels kommer fördomar om gravida kvinnor på skam, dels har verket en surrealistisk klangbotten. Den hurtiga och gladlynta dansen skorrar mot den grådaskiga förortsstämningen.
Förorten, ja. Bredäng är närvarande i flera av verken. Familjelivet med småbarn är som bekant inte okomplicerat och Miss Universum har givetvis gjort en musikvideo (Fertilize, 2003) om det, filmad i den vardagliga hemmiljön med det lilla barnet som statist.
Videon får mig att tänka på Anna Sjödahl, en annan nybliven konstnärsmamma i en förort och hennes Vår i Hallonbergen från 1973. Där är mamman gestaltad som den ångestridna figuren i Munchs Skriet och placerad i en lägenhet. I bakgrunden syns ett litet barn på golvet och en fönsteröppning ut mot ett höghus. Miss Universum är skarp, arg men också underhållande och rolig. Sjödahls målning är däremot en eländesskildring som gestaltar en ung konstnärsmammas situation och speglar den mot det ensamma manliga konstnärsgeniets ångest. Det kanske inte framstår som så djupsinnigt men var en rejäl käftsmäll på sin tid.
De videor som är filmade hemma hos konstnären tillsammans med familj och vänner har något internt över sig, vilket institutionskritiken som genre också har, dess idé är ju att göra konst om konst. Catti Brandelius/Miss Universum framstår, eller framställer sig, vidare okritiskt som en konstnär enligt klassisk mall. Det vore intressant om den kritiska energin någon gång riktades mot konstnärsrollen i sin helhet. Det finns alltid en risk för att konst som har en ideologisk agenda fastnar i ett självbekräftande.
Å andra sidan når hon ovanligt långt bortom konstnärskollektivet med sina performance- och musikframträdanden med rötter i sjuttiotalsproggen.
Retrospektiven på Index omfattar också ett antal artefakter, flygblad och recensioner vilket blir lite onödigt dammigt tillsammans med den långa videon som förklarar konstnärskapet. Det är kombinationen av kritik, humor och lek och en kraftfull framfusighet som bär Miss Universum genom decennierna.
Andreas Gedin
Index, Kungsbro strand 19. Pågår 21 september – 5 november 2023
