Fyra meningar in i Bibelns skapelseberättelse tar Gud till orda och säger ”Varde ljus”. Och ljus blev det. Livets och konstens förutsättningar var spikade. Utan ljus hade världen omkring oss knappast existerat, än mindre kunnat iakttas. Detsamma gäller konsten: att tänka sig konsten utan ljuset är omöjligt.
Maria Koolen Hellmin är årets utställningsstipendiat på Konstakademien och visar verk i en sparsmakad, tätt sammanhållen presentation. Hon har en skulpturutbildning i bagaget, vilket märks i hennes sätt att med små medel ta rummet i besittning. Men det var länge sedan hon uttryckte sig enbart i fysiska, skulpturala former. Numera är hennes arbetsmaterial det lättast tänkbara: ljus.
Att välja ljuset som konstens mittpunkt är både tacksamt och lite farligt. Tacksamt, för att variationsrikedomen är enorm. Farligt för att resultat lätt kan tippa över i effektsökeri och schabloner. De grynnorna navigerar Koolen Hellmin elegant förbi. Utställningen har en fysisk del – fotoprintar på stora plexiglasskivor – och en mer eterisk som bygger på spegeleffekter och videoprojektioner av olika ljusfenomen.
De blodröda fotoprintarna, förseglade av det tjocka glaset, har en förförisk kraft som konstnären valt att tygla genom att placera dem lutade mot väggen på enkla träreglar. Samma sak med speglarna och videoprojektionerna: det lättflyktiga uttrycket vilar på en bädd av projektorer, sladdar, stativ, bildskärmar och filmdukar.
”Don’t show us the kitchen” brukar det heta när man inte vill att en titt bakom kulisserna ska rasera en fulländad sinnlig upplevelse. Men i det här fallet är köksutrustningen något som förhöjer upplevelsen av verken. Mellan lyriskt ljusspel och prosaisk teknik uppstår en oväntad känsla av tyngdlöshet.
Anders Olofsson
Konstakademien, Fredsgatan 12, Stockholm. Pågår 24 augusti – 5 oktober
