”Ständigt denne Hill”, frestas man att i Ture Sventons anda utbrista. Den genom sin konst och sitt tragiska sammanbrott fascinerande konstnären Carl Fredrik Hill (1849 – 1911) upphör inte att skapa sena ekon på konstscenen. I original i den nyss avslutade stora utställningen ”Hertervig – Hill” på Waldemarsudde, och som inspiratör i Maria Halls mycket fina och känsliga utställning ”Jag följer i era spår” i samma museums mindre Bernadotterum.
Till skillnad från de samtidskonstnärer – exempelvis Karin Mamma Andersson, Tal Rosenzweig eller Georg Baselitz – som tagit starkast intryck av Hills sjukdomsteckningar är det stämningar i hans och den norske målarkollegan Lars Hertervigs (1830-1902) landskapsmotiv som kanaliseras i Maria Halls målningar och teckningar.
Att det framför allt är Hill som Hall håller en konstnärlig dialog med blir tydligt i utställningens största och senast gjorda målning, ”Trappan i Montigny-sur-Loing” daterad 2025. Motivet är samma oansenliga trappa, som sedd nedifrån hemlighetsfullt till synes inte leder någon särskild stans, och som fångade Hills blick när han under sin tid i Frankrike målade den kända ”Trappgata” 1876.
Det är ett verk som även blev utgångspunkt för Rolf Hanssons expressivt färgsprakande bildsvit ”Runtom trappa” som han arbetade med i mer än ett decennium från 90-talet och framåt. Maria Halls avskalade, nästan asketiska version är hållen i hennes karaktäristiska ultramarinröda färgskala som vetter åt krapplack och levrat blod. En existentiellt laddad kolorit som går igen i alla utställningens målningar.
Hall har ett flertal resor i Hills franska trakter bakom sig, men har även besökt Lars Hertervigs hembygd utanför Stavanger. Om det vittnar två vitriner inkännande och associativt fyllda med föremål som hon tillägnar vardera konstnär. Hon går, som så ofta i hennes konst, mycket nära naturen. I vitrinen till Hertervig syns bland annat en tidig målning föreställande ett par duvor, en teckning av ett torkat löv och en liten sten med blomliknande lavar.
Vatten och träd återkommer ofta i Maria Halls konst. Vi ser stammar, lövkronor och en slingrande flodfåra i drömlikt tolkade landskap. Visst är målningarna romantiska, här anas såväl besjälad natur som längtan och melankoli. På samma gång är de grafiskt strama genom kontrasterna mellan de fina penseldragen och de liksom stöpplade mörkare partierna. Det lönar sig att gå nära.
Ständigt denne Hill. För den som inte kan få nog av Maria Halls valfrände rekommenderar jag hennes bok ”Carl Fredrik Hill – jag följer dina spår” som publicerades häromåret. I den följer hon likt en privatdetektiv eller en spejare med falkögon Hills franska resor. Hon noterar att järnvägen tagit för sig en del av flodbanken sedan 1870-talet, men att klipporna vid Engelska kanalen ser likadana ut som i hans strandstudier gjorda för 150 år sedan. Hon närläser Hill-litteraturen, citerar Jesper Svenbros sorgsna dikt om ”Föräldrahemmet under jorden” – graven han delar med sina två systrar. Man kommer konstnärens arbete riktigt nära.
Clemens Poellinger
Waldemarsudde, Prins Eugens väg 6, Stockholm. Pågår 16 januari – 16 mars 2025
Maria Hall medverkar i Konsten.net, därför gästrecenserar Clemens Poellinger, frilansande konstkritiker, kulturskribent och mångårig medarbetare på Svenska Dagbladets kulturredaktion
