”Information overload” står textat med kantiga bokstäver runt ett ansikte med ansträngd min och en ”wait.. loading..”-symbol i pannan. På en annan målning läser man ”Stay motivated” och på en tredje står det ”Calm down”. Ytterligare en annan målning visar en vinflaska med etikettexten ”Headache” flankerat av en hammare. En t-shirt bär texten ”Destroy all planets” och en annan med ett stiliserat gråtande barnansikte bär texten ”Fuck off!”. En svartmålad silhuett av en man mot gul bakgrund med texten ”Dark father” klottrad i överkanten. Tecken av andligt och religiöst ursprung, kommersiella symboler och symboler av informativ karaktär syns avmålade om vartannat och blandas med ett dagsaktuellt nyhetsflöde. Budskapen haglar.
”Stay motivated” och ”Calm down” är de två huvudbudskapen i Marcus Mårtensons tolkning av tidsandan. Han menar att vi uppmanas att var båda men ifrågasätter om de går att kombinera, är det inte ett övermäktigt krav om ens möjligt att vara konstant motiverad och nedtonad på samma gång, undrar han? Men samtidigt som dessa tidens uppmaningar kravfullt ringar in oss kan de också fungera uppmuntrande, stödjande eller peppande beroende på hur vi låter dem träffa, det gäller att inte låta sig övermannas. Vi ska vara smarta, snygga, och ”på” . Vi ska vara lugna, coola och inte bry oss. Samtidigt som vi uppmanas satsa på oss själva, vara vältränade, göra karriär, klä oss och inreda dagssmart bör vi bjuda på oss själva. Det handlar om att sortera och vara medveten, försöka hålla distansen, så tolkar jag hans text och bildbudskap. Kulturens och tidens budskap blottläggs med kritiska ögon och filosofiska och psykologiska reflektioner. Att han kombinerar det med svart humor ger utställningen en smittsam energi.
Det är möjligt att man på ett mer effektivt sätt kunnat ta in bildernas uttryck om utställningen reducerats något, men samtidigt speglar den i småbitar splittrade helheten ett budskap om detsamma. Marcus Mårtensson använder sig av ett rörande enkelt bildspråk som för tankarna till Roger Risberg. Ovanpå detta grafiska sätt att skapa bilder lägger han till ett masskulturellt sorl. Mårtensson sorterar i bruset där Facebook, Twitter, informationsflödet, behovet eller tvånget att ständigt synas, höras, veta, vara, delta, söka påverkar oss alla, gör motstånd mot pålagda bördor och fördomar. Så även om bildspråket är renodlat och enkelt tänker jag mig att det finns en lång process bakom bildernas uppkomst. En pojkaktig förtjusning i cowboys och indianer, rymdskepp, vapen och dödskallar backas upp av en vuxen mans erfarenheter, insikter och reflektioner.
Det är Mårtensons förmåga att hålla balansen som imponerar mest på mig. Cynism, kyla och hänsynslöst våld finns närvarande överallt men uttrycket i bilderna tippar inte över. Han är varken bitter, påklistrad eller pekpinneaktig utan förblir mänsklig och står upp för människans sårbarhet i vår moderna kultur. ”Cry like a man” står textat på en målning av en man som gråter. Budskapet gör mig ambivalent. Att som man (eller människa) visa känslor kontra en längtan efter det, motståndet mot känslorna kontra modet att bryta mönster. Det som påstås vara en styrka kanske visar sig bli en svaghet? Budskapen rotar i obekväma vrår men de gör det med humor och på ett konstruktivt sätt.
Eftersom jag ofta kan välja vad jag skriver om vid de tillfällen jag ges, väljer jag gärna det som väcker intressanta reflektioner. Det är viktigt att vara kritisk och att med kritik belysa negativa processer eller identifiera vad som gör ett resultat mindre lyckat men lika viktigt att peka ut det som är intressant i det flöde av utställningar som pågår och formulera varför. Det är nödvändigt att lyfta fram konst och konstnärer med vital samtalston och bra inverkan här och nu. Mårtensons utställning är konstruktiv. Trots att han sätter fingret på många fel och brister och trots att han förmedlar en känsla av ångest inför olika tillstånd så är han konstruktiv i sitt sätt att via sin konst diskutera detta. Han lyckas förmedla något viktigt och aktuellt.
Adress: Tegnérgatan 4, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 12/4 – 13/5
Maria Johansson (text), Angelika Knäpper Gallery/Marcus Mårtenson (foto)
2 comments
Är det inte en wifi-symbol han har i pannan?
Du har kanske rätt i det, Ola Sarri. En symbol för trådlös uppkoppling. Så man ständigt kan hålla sig uppkopplad och välinformerad. I o f s kan väl den också ”ladda” när mottagningen blir sämre eller bättre?