Inombords utropar jag ”men gud!” och ”jävlar!” och vill mest ge Wittgenstein rätt i att det inför konst är svårt att komma med något bättre än att helt enkelt vara tyst. Men låt det vara svårt då! För Lucian Freuds måleri är konst som man bara måste berätta om, det är så starkt och gåtfullt och givande att möta.
Utställningen ”Allt är porträtt” är en mindre version av Lucian Freud-utställningen ”Drawing into Painting” som visades på National Porträtt Gallery i London tidigare under 2026. På Louisiana är utställningen kronologiskt upplagd med måleri, skisser och etsningar från 1940-talet fram till 2000-talet. Mestadels visas studier av ansikten och människor, liksom av djur, och utställningen tar fasta på Freuds eget uttalande ”allt är självbiografiskt, allt är porträtt”.
Även Lucian Freuds tolkningar av andra konstnärers bilder, som målningar av Constable och Watteau, inkluderas i utställningen. Ett porträtt är ett sätt att lyfta fram någon eller något ur dess omgivning och helhjärtat ägna det sin uppmärksamhet. På Louisiana förstärks intrycket av att varje målning är just en tolkning av ett motiv, där konstnären tillför både fantasi och skicklighet, och i Freuds fall en märklig, hårdhänt elegans.
Om Lucian Freuds farfar Sigmund Freud använde tolkningar för att hjälpa sina patienter att lösa upp knutar eller förstå sig själva bättre, gör barnbarnet det motsatta. I porträtten som vi möter på Louisiana står tiden stilla och människorna bär sina gåtor i kroppen. Som utställningstexten påpekar lyfter Lucian Freuds konst fram det skeva och konstiga i det som skulle kunna vara normalt.
Som i den realistiska teckningen av en flicka med böljande hår men vars ena öga är nästan svart. Eller i målningen ”Flicka med rosor” (1947-48) där den unga kvinnans vidöppna, detaljerade ögon speglar ljuset från ett tudelat fönster. Men hennes ansiktsuttryck är oroligt och den lätt öppna munnen antyder att flickan kanske skulle ha velat säga något.
Lucian Freud är känd för sitt sätt att måla nakna kroppar, realistiskt och oförskönat. Men här finns inget normaliserande av olika kroppsformer, den nakna modellen är minst lika gåtfull hos Freud som den påklädda. Tydligast syns det i den lätt absurda målningen ”Evening in the studio” (1993) där en stor naken kvinna ligger platt på marken i en position som inte ser särskilt bekväm ut, medan en annan kvinna sitter och syr i en fåtölj. På en enkel säng ligger en hund och sover.
Motivet är underligt, vad har de tre egentligen för konstig, passiv relation till varandra? undrar man, men utförandet är ännu märkligare. Den kraftiga kvinnans mjuka, ljusa former står i stark kontrast till det eleganta, färgstarka broderi som sveper över den syende kvinnans ben. Lucian Freud är knappast någon ogenerad doktor visavi sina modeller, snarare vidrör han dem tveksamt med blicken.
En ganska rolig målning är ”Naked man on bed” (1989) där Freud har målat sin nakna modell från fotändan. De skära testiklarna ligger rakt i blickfånget och mannen har handen över ögonen, som om han ville stänga ute både målaren och den vakna världen. På ena foten hänger en svart socka kvar och jag kan inte låta bli att tänka på striptease-låten ”You can leave your hat on”, fast att det här är en liten strumpa som får vifta slappt till publiken.
Utställningen rör sig från ett linjeorienterat tecknande till tjocka penseldrag, från surrealistiska motiv med zebror och lätt förskjutna ansiktsdrag, till motiv som är realistiska men präglas av gåtfullhet. De tvärgående, lågmälda träväggarna i Louisianas böjda galleri förstärker det som är lite skrämmande, lite konstigt hos Lucian Freud. Jag får en stark känsla av att här finns mer att hämta än vid första anblick. Och det är precis vad jag önskar mig av Louisiana just nu.
Efter höstens sprallighet hos Marisol och uppmärksamhetstörstandet hos Jon Rafman känns Lucian Freuds porträtt som konst som inte söker effekter. Och som inte lägger fram ett pussel à la Sophie Calle att lösa under sommaren. För Lucian Freud räckte det med att ge uttryck för motivets gåta i sig.
Hedvig Weibull
Louisiana, Humlebæk, Danmark. Pågår 11 juni – 27 september 2026
Hedvig Weibull är konstkritiker och kulturjournalist för bland annat SVT, SR och Kunstkritikk. Hon är fil. mag. i Teater- och konstvetenskap och har en Bachelor of arts från Londons universitet.
