På kommunala Nacka Konsthall pågår just nu en sevärd utställning med tre konstnärer som arbetar med måleri. Konsthallen är liten och består endast av ett kvadratiskt rum med hög takhöjd och en renskalad karaktär – en passande inramning till konstnärernas måleriska utforskningar. Verken av Andreas Mangione, Clara Gesang-Gottowt och Henrik Eriksson hänger om varandra i rummet, och till en början kan det vara svårt att uppfatta vem som gjort vad. Det är heller inte meningen, eftersom det här tydligt handlar om en gemensam måleriinstallation och inte tre separata utställningar.
Konstnärerna arbetar egentligen med ganska olikartade uttryck, men har ändå en tydlig beröringspunkt i intresset för en sorts osentimental och blottad materialitet. Henrik Eriksson visar fyra verk på skrovligt veckad aluminiumfolie, där den mattskimrande ytan uppvisar spår av en närmast förströdd och mager penselföring. Likt en bild som bleknat eller ännu inte formulerats. Metallen tar övertaget och gör målningen svår att uppfatta, men kanske är det denna visuella hägring som är verket?
Även Clara Gesang-Gottowt arbetar med speglingar av ljus i sitt mer konventionella oljemåleri på duk. Detta inte menat som negativ kritik, utan som ett konstaterande av målningarnas medvetna position. Gesang-Gottowt visar ett antal verk som skickligt växlar mellan olika format och utseenden där ljussken eller plötsliga blixtar är ett gemensamt motiv. Det är ett samtidigt återhållet och expressivt måleri där penselns rörliga skrift på duken utgör en viktig beståndsdel. En annan återfinns i färgens täthet som skiftar från pastos relief till uttunnad sprejad yta. Målningarna tycks försöka lokalisera plötsligt uppkomna insikter eller påtagliga mentala tillstånd som bryter vardagens tröghet.
Andreas Mangione visar både objekt utspridda på golvet och en ansamling små måleriskisser på en hylla längs med ena väggen. Anteckningar som är en ansats till en berättelse, ett passionerat framvisande, en konsekvent brokighet. Verken tycks arbeta sig igenom en verktygslåda för abstraktion, med stråk av igenkänning men också nyskapelser. De präglas sammantaget av en känslig nyfikenhet inför olika stoffers karaktär, och har en förkärlek för det slitna i dammiga och brukade material och former. En hög skulptur av några vitmålade träpinnar i en pyts för osökt tankarna till Cy Twomblys översköljda och tidlösa objekt. Mangione står ändå tveklöst på egna ben genom att hans förutsättningslösa och nyfikna sätt att närma sig det som i slutänden blir ett verk.
De tre konstnärerna upprätthåller alla en prövande attityd inför sitt skapande. Deras samtidigt analytiska och intuitiva processer söker inte färdiga svar, utan ger plats åt nya frågor. Som ibland besvaras, ibland leder vidare till nya verk.
Bilder (uppifrån och ned): Clara Gesang-Gottowt, Henrik Eriksson, Andreas Mangione
Adress:Markusplatsen 17, Nacka
Utställningen pågår under perioden 7/3 – 26/4
Magnus Bons (text och foto)
Utskriftsvänlig version
