Exotiska palats befolkade av tigrar och dansande kvinnor. Ensamma granar som sorgset svajar och landskap som vibrerar av vånda och färg. Carl Fredrik Hills (1849–1911) sjukdomsteckningar liknar inget annat, gjorda sedan konstnären 28 år gammal drabbats av schizofreni. Det är hans säregna visioner som hemsöker de nya verk som den dansk-israeliske fribrytaren Tal R (f 1967) och svenska målardrottningen Mamma Andersson (f 1962) skapat.
Tillsammans har de valt ett sjuttiotal av de 2600 teckningar från Hills sjukdomsperiod som Malmö konstmuseum har i sin samling. Men istället för att låta teckningarna inleda satsningen ”Runtom Hill” går vägen dit genom Tal R:s och Mamma Anderssons parallella världar. Det är ett fint upplägg där utställningen stegvis växer i styrka för att slutligen landa i Hills universum, på en gång rytande urkälla och lugnet i stormens mitt.
Initiativet är konstnärernas eget vars samarbete inleddes 2016 med projektet ”Svanesång” på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm och Galleri Bo Bjerggaard i Köpenhamn. På ytan finns litet släktskap mellan de två. Kontrasten är skarp mellan Tal R:s expressiva naivism i starka kulörer och Mamma Anderssons gåtfulla scener med sina dämpat glödande nyanser av rosa, grönt och svart. Ändå blir det redan i första salen tydligt att de med Hills konstnärskap som magnetisk mittpunkt dras till varandra, på en gång omaka och samspelta.
Själv kallade sig Hill, som under sina sista 28 år vårdades av systern och modern i föräldrahemmet i Lund, för Maximus Pictor – den störste av alla målare. Från sin isolerade tillvaro färdades han genom krita, tusch och kol till sällsamma världar, där nakna kvinnor tumlar runt och lejon brölar mot skyn. Samtidigt kunde han, den känslige landskapsmålaren, med pastellkritans feta kulörer driva sina bilder mot en rå och rastlös abstraktion.
Allt detta visar sig passa både Tal R och Mamma Andersson väl. Det är som om Hills febriga flöde förlöst något mörkt och otämjt också hos dem. Samtidigt är de sig själva trogna när de låter Hills mörkögda kvinnor och mytiska djur vandra in i sina bildvärldar. Tal R:s monumentala, förenklade kompositioner kan påminna om stiliserad folkkonst och rituella ikoner. Jag har ofta haft svårt för hans vilda kolorism och grovt tecknade karaktärer, som tokdyrkas i den danska konstvärld där arvet efter Cobra-gruppen och Asger Jorn ännu väger tungt. Men med Hills väsen som vägvisare och totemfigurer kan jag äntligen uppskatta energin i hans bilder. Färgernas grällhet bryts mot en dov svärta och de kraftfulla urscenerna får mig att associera till en symbolist som Edvard Munch.
Svärtan har han gemensamt med Mamma Andersson som länge briljerat i konsten att ladda de mest vardagliga sällskap, interiörer och romantiska landskap med en lika eggande som svårmodig ton. Även i vanliga fall är det alltid något som skevar i hennes bilder. När hon 2021 ställde ut på danska Louisiana slukade jag glupskt måleriets dissonanta skönhet och groteskt grinande figuriner. Det är som att Hill nu föser henne än närmre underlandets avgrundsrand.
I två av hennes landskap ”Sömnlös” och ”Sömnen” övergår den böljande terrängen inte i en bergskam utan konturerna av en vilande pojkstaty med öppna respektive slutna ögon. Den osannolika vyn framstår med drömmens logik självklar, där gossen tycks fullt levande trots att han är huggen i sten. Andra motiv kretsar suggestivt kring roller och relationer, med inverterade dubbelgångare och identiteter som dras på likt en mask. Helt makalös är den gigantiska målningen ”Andra fiolen” där Hills böljande kvinnor driver runt i ett bildrum, vars scen och kulisser strimmas likt ådrat trä. Över alltsammans svävar tre uppochnervända violiner på ett besynnerligt uppfordrande vis.
Klart är att Hills teckningar fungerar utmärkt som katalysator för detta konstnärsmöte som på nytt aktualiserar hans märkvärdiga arbete. Mamma Andersson och Tal R ägnar sig varken åt tandlös idolisering eller smarta parafraser, utan de verk som de skapat står tveklöst på egna ben. Resultatet är en fullödig utställning, mättad med färg och svärta, oro och begär.
Carolina Söderholm
Malmö konstmuseum, Malmöhusvägen 6, Malmö. Pågår 6 maj – 1 oktober 2023
