Beskriv din konst med tre ord: Irriterande, lurig, patetisk.
Hur ser din arbetsprocess ut? Det är väldigt olika, men generellt väldigt mycket experiment och misslyckanden innan något blir bra. Jag spenderar det mesta av min tid med att umgås med verken när de är i gång och reparera dem när de oundvikligen tar kål på sig själva – för att se vad som behöver göras för att de ska klara sig ute i det vilda.
Betraktar du din konst framför allt som en dialog med dig själv eller med din omvärld? Svår fråga! Det är väl oftast inte antingen eller. Initialt kanske främst med mig själv, men jag tror att det är på så sätt som det kan bli genuint nog för att resonera med andra. Jag vill tänka att mina verk rör sig i ett ganska universellt känslospektrum i erfarenheten av att vara en människa. När verken ställs ut är det hur folk förhåller sig till skulpturerna som är det mest intressanta. Till exempel att någon kan äcklas av någonting som någon annan tycker är gulligt och inbjudande. Att något kan vara både och samtidigt, eller något däremellan är väldigt spännande.
Var hittar du inspiration? Det är ganska brett, nyligen har jag kommit in ganska mycket på kopplingen mellan teknologi, spiritism och odödlighet. Är själv ganska ambivalent till det övernaturliga men det är den längtan som är spännande. Jag får även mycket energi av hissmusik just nu. Tror det är för att den till ytan är väldigt lättsmält och gullig men att det finns en liten underton av obehag där, i och med att musiken är specifikt designad för att vara lugnande och kanske till och med bedövande.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Just nu har jag bilder på maskiner av en relativt okänd konstnär som heter Heinrich Müller. Han brukar räknas som outsider-konstnär och gjorde stora komplexa maskiner av vad som främst ser ut som grenar. Ingen vet vad de var till för förutom han själv. Jag har också en samling bootleg-leksaker (som till exempel en höna som spelar fem sekunder av en dansk eurodance-låt på repeat, samtidigt som ögonen blinkar medan den lägger ägg). Jag tycker detta är väldigt inspirerande och tyvärr bättre konst än vad jag har lyckats göra hittills.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Det är såklart många, men den konstnär som genomgående varit viktigast för mig är nog Jonas Liveröd. Han var gästlärare under min tid på Örebro konstskola och är numera en kollega och nära vän.
Vad är konst till för? Kanske för att kunna skildra saker som inte går att prata om i mer strikta format.
Vad är konst inte till för? Jag vet inte!
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Speciellt i Sverige tycker jag att samtidskonsten känns ganska snävt inriktad på en väldigt liten publik. Jag visste till exempel ingenting om bredden av uttryck och att man får göra vad man vill förrän kanske under mitt andra år på Örebro konstskola. Konsten skulle främjas av en större mångfald med fler medverkande från olika generationer och områden, samt mer exponering för samtidskonst i grundskolan och på gymnasiet. Men det tror jag att de flesta av oss håller med om.
Tobias Bradford är snart aktuell med Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiatutställning på Bonnier Konsthall, 8 december 2021 – 16 januari 2022
