Ragna Bley, installationsbild, Malmö Konsthall 2020. Foto: Helene Toresdotter
Beskriv din konst med tre ord: Färg, duk, vatten.
Hur ser din arbetsprocess ut? Innan jag börjar med en ny serie föregås den ofta av läsande och skrivande, ett insamlande av en sorts referensbas och test av material och många vändor med våndor. Sen bestämmer jag format och material, och när det handlar om måleri preparerar jag och sätter i ordning studion så jag kan arbeta med just de formaten. Jag målar ofta först med duken liggande ouppspänd på golvet. Starten på ett nytt verk ser ofta olika ut – ibland är det en idé kring en kombination av tre färger och en gest, ibland skisser eller fragment jag samlat. Ibland har jag legat på min obekväma studiosoffa och blundat under en tid och föreställt mig en bild. Sen blandar jag färg, vilket ofta tar lika långt tid som själva målandet, därefter målar jag och det är en intensiv process där det aldrig blir som jag tänkt. Det går ofta lång tid innan jag vet hur jag kan gå vidare, ibland veckor eller månader. När det närmar sig färdigställandet av en serie verk så läser jag och skriver igen, för att knyta an till ett språk tror jag.
Betraktar du din konst framför allt som en dialog med dig själv eller med din omvärld? Frågan är väl om dessa dialoger går att åtskilja och om det överhuvud taget är en dialog? Jag som person och konstnär vill vara i dialog med världen och tror att nyfikenhet och ifrågasättande är fundamentalt. Men konstverk i sig själva är ju på något sätt stumma, så jag tror att dialogen när jag gör verken mest är med mig själv och sedan hoppas jag att verken i sin tur kan skapa en dialog/tanke/rörelse hos de som upplever verken.
Var hittar du inspiration? Det förändrar sig hela tiden. Jag kan dock säga att skönlitteratur och även andra typer av text är mycket viktiga, liksom platser jag besöker eller har besökt.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Precis när jag gör verken har jag oftast inga alls. Men i ateljén har jag ofta skulpturala objekt jag gjort eller samlat och lagt ihop i formationer. Jag har också färgprover och skisser i mängder, men de är oftast inte förlagor, utan bilder som jag behöver göra i liten skala för att navigera och få en riktning för vad som ska med och inte när jag gör större verk.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Väldigt många! Ofta också konstverk som ligger till synes långt från mitt eget arbete. En viktig aha-upplevelse fick jag när jag såg utställningen med Lee Lozano på Moderna museet när jag gick andra eller tredje året på Konsthögskolan.
Vad är konst till för? Jag tänker att konst är ett brett begrepp och ett helt essentiellt mänskligt, så långt tillbaka som vi kan hitta spår av människor i historien finns också spår av konst. För mig kan därför frågan närmast jämföras med: ”Vad är språket till för?” Vilket blir en omöjlig fråga, eftersom språket både är ett verktyg och kommunikation, men också en förutsättning för en typ av existens och tanke. Så det är inte bara till för ett ”oss”, ett ”alla”, utan är också en del av ett ”oss”.
Vad är konst inte till för? Se ovan.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Att ge konstnärer betalt för sitt arbete. Ett exempel är att ge konstnärer lön under tiden det tar att göra en utställning för en institution och inte ett, som det ofta blir, symboliskt honorar. Alltså samma som för alla de som arbetar vid institutionen – kuratorer, administratörer eller tekniker. Jag tror att det skulle göra att vi också får mer och bättre konst, bland annat för att fler som inte är från en välbeställd bakgrund skulle ha möjlighet att arbeta som konstnärer. En annan åtgärd, av samma anledning, vore att göra de förberedande konstskolorna helt avgiftsfria.
Ragna Bley är just nu aktuell med en utställning på Downs & Ross i New York samt en väggmålning på Holbæk Art i Danmark
