Det finns en exakthet i Sophie Totties tuschteckningar – eller om bläckmålningar är en bättre beteckning – som framkallar känslan av en total överensstämmelse med världen. Som att bild och värld överlappar. Men bara för en sekund. Sen faller allt. Eller rör sig, snarare, in mot bildernas mittpunkt. Mot den tomma pappersytan, som tycks kunna vidga sig och dras ihop. Teckningarna som ögon, bländare, linser, måltavlor. De besitter en centrifugalkraft som är massiv. Oemotståndlig. Koncentration spelar med och mot innehållslöshet.
Verkens presentation stegrar uttryckets precision. Hur de stora pappersarken hänger på väggarna utan glas. Nakna, öppna. Som när de gjordes. Det finns inget skydd. Kanske kräver försvarslöshet kraftfull tydlighet?
Sophie Tottie varierar de utseenden som bildernas gestaltning ger henne. Ett antal handrörelser, där linje följer linje. Hon drar penseln tills färgen tar slut. Är teckningarna ändå en sorts mätinstrument? Ordlöst suger de i sig allt, slukar världen på gränsen till ett ofantligt vakuum.
Magnus Bons
Foto: Belenius, Ulrikagatan 13. Sophie Tottie “A Raft of Time” visas till 30 januari 2021
