Konsten att slicka uppåt och sparka nedåt

Varje år skickar Café Opera ut en inbjudan till sina stamgäster om att det är dags att hämta årets VIP-kort. För att öka den exklusiva känslan på inbjudan anlitade man i år Ernst Billgren för att slicka igen kuverten. ”Det finns en gräns för hur dyrt papper och kuvert kan bli. Att anlita Ernst Billgren för att slicka igen alla kuverten lyfte verkligen det hela en nivå”, säger Jonas Ghauri, nattklubbschef.

Jag anar att nivå Ernst Billgrens saliv eller slickande ska ta inbjudan är den svåråtkomliga världen som sätter pris på ett möjligt kapital. För hur mycket kostar ett Billgren slick och vad kan det generera på en marknad? Att skapa en hype kring inbjudningarna redan innan de skickas ut är också genialt. Det sätter ju fart på den den där vibrerande gycklarmarknad fylld av spekulationer som man är ute efter. Och Ernst Billgren, den vandrande teflonmänniskan står stadigt som hovnarr i mitten, helt oantastbar och immun för kritik. Därför lyckas Ernst Billgren också genom sitt slickande ställa sig utanför sitt eget agerande. En unik position som till och med kan uppfattas som kritik över Café Operas ”goda smak”. Jag kan inte annat än beundra Ernst Billgren som klara av att behålla själen i sitt varumärke trots att han slickar uppåt. Men det är en svår balansgång han ägnar sig åt och kritiska röster tystas nog inte så länge till med svar som ”Jag har helt enkelt inte bättre smak än så här”.

I dagarna läggs det ut en liten film om slickandet på finest.se

Annika Marusarz (text), Dagens Media (foto)

Utskriftsvänlig version