Köpenhamns konstscen går på högvarv. När säsongen drar igång är det inte bara med en utan två konstmässor som båda tycks fast beslutna att driva alla dystra kristider på flykt genom en glittrande uppstart. Ett par steg från turistströmmen vid pittoreska Nyhavn samlar konstmässan Chart för elfte gången ett trettiotal av Nordens främsta gallerier på Charlottenborgs konsthall. På innergården har unga arkitektkontor tävlat om att bygga experimentella paviljonger där bubbel och pilsner flödar medan samtal och performances pågår i det ambitiösa publika programmet.
Själv fastnar jag länge på Chart Book Fair som inhysts i konstakademins lokaler. Här har danska förlaget Plethora i samarbete med Københavns Møbelsnedkeri skapat ett vilsamt ”Deep reading room” där man kan förlora sig i artists’ books som Tilde Bay Kristoffersens utsökta ”Æon”, mättad med minne, svärta och skönhet.
På andra sidan stan lockar Enter Art Fair, som på fem år förvandlats från uppstickare till tung aktör med ett nära nittiotal utställare. Den internationella profilen är tydlig och kvalitetsnivån hög på mässan som denna gång äger rum i de vidsträckta Lokomotivverkstederna någon kilometer bortom galleritäta Kødbyen. Med fina presentationer av gallerier från städer som Valencia, Istanbul, Kapstaden, Los Angeles, Vilnius, Amsterdam och Seoul känns pulsen från den globala konstscenen nära.
Däremot lyser den alternativa, konstnärdrivna mässan Alt_Cph, som under många år arrangerades på ateljékollektivet Fabrikken for kunst og design, numera med sin frånvaro. Möjligen har mer av den experimentella konsten flyttat in på de kommersiella mässgolven även om måleriet fortsatt dominerar starkt, ofta i sällskap med egensinnig keramisk skulptur.
Ett bidrag som sticker ut på Chart är Kunsthall Oslos samarbete med Khartoum Contemporary Art Center som drivs av den norsk-sudanesiske konstnären Cassius Fadlabi. Projektet lyfter fram konstnärer med anknytning till afrikanska länder liksom norra Sverige där Fadlabi idag är verksam. De textila arbeten och målningar som visas är figurativa, färglysande och djärvt expressiva, vilket de har gemensamt med många av mässans verk. Bland de mer spektakulära bidragen finns Toni R. Toivonens monumentala ”Metascape” hos Galerie Forsblom, vars jordtoner mot gyllene botten visar sig vara resultatet av en hästkropp som förmultnat på mässingsplåt. Ett makabert memento mori med dovt smältande skönhet.
Framför allt lyckas Chart fortsatt ge känslan av välkuraterad samlingsutställning snarare än en oändlig rad mässmontrar. I år puffas det lite extra för en ”ny våg av kvinnliga gallerister”, däribland intressanta danska initiativ som Sharp Projects och Palace enterprise. Till kategorin hör också Stockholmsbaserade Saskia Neuman Gallery och Cora Hillebrand Galleri i Göteborg, varav det senare glänser med en presentation av Clara Gesang-Gottowts drömska naturmåleri. Från den Malmöhorisont där jag är verksam saknar jag de senaste årens pigga nykomlingar i staden som CG Gallery och The Cowgirl Gallery, vilket även belyser de olika ekonomiska villkor som gallerier verkar under. Det pengaflöde inom konstmarknaden som mässornas uppklädda samlare, champagnehinkar och VIP-bilar synliggör är främst koncentrerat till ett fåtal större aktörer.
Chart flyttar också ut konsten på stan, närmare bestämt in på Tivoli där sexton konstnärer/gallerier deltar. Bland ölserveringar och berg-och-dalbanor väntar slingrande skulpturer, grinande statyetter och uppblåsbara installationer. Det är sympatiskt grepp att låta konsten möta nöjesparkens breda och myllrande publik, även om inträde krävs för att ta del av utställningen. Frågan är dock hur många som får syn på verken i parkens kakofoni av blinkande attraktioner och kulörta lyktor. Inte ens med Charts karta i hand hittar jag alla bidrag.
Diskret promenerar Klara Kristalovas gjutna flicka i brons på långa kvistiga ben genom blomsterrabatten som en spöksagans Tummelisa. Mer iögonenfallande är danska FOS:s skulptur ”Leaking fountain” som lyser i neon i dammen intill piratskeppet. Tjusigast är schweiziska Sylvie Fleurys rosa raketskulptur ”First spacehip on Venus” som med självklarhet skjuter upp bland fontäner och slänggungor. Fast intressantare än de enskilda verken är kopplingarna som uppstår mellan nöjesfältets och samtidskonstens estetik, vilket visar sig ligga oväntat nära.
Samtidigt passar stadens institutioner på att visa musklerna. I de gamla fabrikshallarna på Refshalvœn storsatsar Copenhagen Contemporary med utställningen ”Yet, it moves!” som för samman konst, digital teknologi och vetenskap. Under två år har ett tiotal konstnärer samarbetat med forskningscenter, däribland danska Dark Cosmology Centre och Interacting Minds Centre, baserat i Århus. Som doktorand på IMC har den danska konstnären Helene Nymann skapat en mångbottnad videoinstallation som med suggestiva, poetiska bilder följer minnets labyrinter och föränderlighet. Likaså fängslar Jakob Kudsk Steensens bidrag där han genom digital simulering återskapar den kollapsande Arolla-glaciären i de schweiziska alperna. Det är ett storslaget verk vars vindlande vyer in i glaciärens mitt bygger på omfattande fältarbete.
Men huvudnumret är tveklöst den japanske kompositören och konstnären Ryoji Ikedas mäktiga, tredelade installation ”Data-verse 1/2/3” som ensam fyller den första hallen. Utifrån en oändlig mängd data insamlad av bland andra CERN, NASA och Human Genome Project skapar han flimrande sekvenser till ett soundtrack av elektronisk psykedelia. I ett rasande tempo skiftar perspektiven mellan människans och maskinens inre, celler och kretskort, mikrokosmos och makrokosmos. Det är inte bara verkets gigantiska skala som imponerar utan även dess hypnotiska kraft, byggd på ett tvärsnitt genom den mänskliga civilisationens digitala kunskapsbank. Än en gång slår Copenhagen Contemporary fast sin position som Nordens ledande konsthall för videokonst i storformat.
Carolina Söderholm
Chart 2023, 24–27/8, Enter Art Fair 2023, 24–27/8, Chart in Tivoli visas t o m 24/9. ”Yet, it moves!” på Copenhagen Contemporary, t o m 30/12 2023
