Linjen snirklar sig fram i eviga minimala krumelurer, tuschpennan töms och ersätts av nya. Katarina Klingspor Ekelunds ”Timescapes” breder ut sig över det stora papperet som oändligt invecklade och trassliga Ariadnetrådar. Nära sömnad: vi ser de båda trådändarna sticka ut – men det är en tuschlinjes början och slut. Däremellan ett helt kosmos (eller en cell?) av rörelser, fördrivningar, ljuseffekter och inre processer, levande organiskt och nebulöst.
Det är en värld som kan påminna om Jean Dubuffets Texturologier; han blandade gärna sand i färgen och sanden är ett material som Katarina Klingspor Ekelund ofta har använt i tidigare verk. Båda kunde ha William Blakes ord som motto: att den som kan se världen i ett sandkorn håller oändligheten i sin hand. Det är lockande att försjunka i det svindlande myllret i hennes vackra, meditativa, rokokoblå ”Timescapes”. Betraktaren blir delaktig i den tålmodiga arbetsprocessen och receptionen öppnar tillträde till en tid bortom vardagens tid.
Men ibland låter hon den kosmiska harmonin brytas upp av sprickor (som när hon tidigare klippte söner en världskarta och byggde en egen version). I ett par objekt bildas absurda metamorfoser mellan kottar och dödliga vapen. Och i några ådrade plywoodskivor sågar hon ut ett centralt parti, färglägger det, ”förbättrar” det och återställer det på sin ursprungliga plats.
Ja, i olika variationer förenar Katarina Klingspor Ekelund med spirituell klarhet en konceptuell minimalism med en förankring i naturen.
Peter Cornell
Foto: Susanne Pettersson Gallery, Gävlegatan 10 B. Utställningen pågår 23 augusti – 22 september 2018
Utskriftsvänlig version
