Så fort jag stannar till framför en av Jonatan Pihlgrens stora målningar tycks en mycket mindre målning eller en träskulptur pocka på min uppmärksamhet. Jag dras åt olika håll i Färgfabrikens utställningssal, uppfattar det som att måleriets nyfikenhet påverkar mig. Och kanske är det nyfikenheten han prisas för, när Pihlgren nu får årets Beckers-stipendium. Penseldragen skiftar mellan spänst och sprödhet i en bildvärld som än spretar, än koncentreras. Motivkretsen består av unga män och kvinnor, hundar, äldre personer och en enhörning. De förefaller vara både bekanta, ömtåliga, fantastiska och sårade.
Impulsiva uttryck bryts mot sakliga bildrum där motivens plötslighet bromsas upp av målade väggar och i landskapens himlar. Tunnare lager av färg täcker dukarnas matta partier och kontrasteras av oljiga sjok och linjer. Tiden lurar i lagren och målningarnas berättelser förvandlar sina motiv. Kroppar som hotar att rämna, och där munnen blir en gapande gräns mellan insida och utsida. I Babyfrossa tycks barnets knubbiga ljuvlighet lösas upp som för att slukas av kvinnan som håller det i famnen. I en målning intill har en mans egna tarmar blivit till en måltid.
Personerna i målningarna hålls ibland ihop av rustningar och kläder och ibland nystas de liksom upp av sitt inre eller i mötet med någon annan. Den döende enhörningens magiska insida sugs upp och ut i det prosaiska vardagsrum som blir både platsen för och anledningen till dess död. Det är ett expressionistiskt måleri som bibehåller kontrollen genom att förlora den. I en balansakt mellan verklighet och surrealism, utsida och insida tycks Pihlgren framkalla ett nu i målningarna – en stackars samtid som vacklar. En lek med allt ont och gott som vi människor är.
Emma Warg
Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1. Utställningen pågår 22 april – 11 juni 2023
