Den monumentala genren är numera en ömsom utdöende, ömsom pånyttfödd konstnärlig uttrycksform. För somliga konstnärer har den genom åren utgjort en pålitlig födkrok genom att stat, myndighet och kommuner önskat belöna diverse nobla personer med en plats i offentligheten. Men i takt med att monument tillägnade offentliga personer blivit en bransch i lågkonjunktur har i stället monumentet som kulturkritiskt metakonstverk tagit över tätpositionen.
Johan Zetterquist är en konstnär som arbetat på djupet i denna nya genre, med svårfångade verk som tar plats någonstans i tomrummet mellan skulpturen och konceptkonsten. I sin nya utställning hos Andréhn-Schiptjenko visar han ett antal sällsamma verk sammansatta av svartmålade träplankor som har försetts med en överdådig ådring som åstadkommits med hjälp av en borrmaskin. Förlagan finns knappast i den klassiska monumentalkonsten, snarare är det romantikens vurm för ruiner som spökar. Men Zetterquist gör en hommage även till det klassiska momumentet genom att visa ett förslag till monument över Sveriges första bankrånare (om vi får tro konstnären), komplett med en tidstrogen muntration i plakettform.
Det är emellertid inte dessa verk som efterlämnar det starkaste intrycket från utställningen. Det gör i stället ett antal teckningar av olika trappor, som alla har den gemensamma nämnaren att vara förknippade med bråd död. Frånsett det tekniskt utsökta hantverket utstrålar dessa bilder en säregen mystik som leder tankarna till den klassiska svartvita spelfilmens storhetstid på 40- och 50-talet.
Adress: Hudiksvallsgatan 8, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 29/9 – 6/11
Anders Olofsson (text), Andréhn-Schiptjenko (foto)
