Att kommersiella gallerier använder sig av externa kuratorer är ganska vanligt utomlands, men ännu inte lika vanligt i Sverige. Synd, eftersom arbetsmodellen erbjuder ett sätt att använda den egna lokalen på ett kreativt sätt, eftersom ett par nya ögon granskar och bedömer allt det som känns välbekant. När nya galleriet Belenius/Nordenhake engagerar Saskia Neuman som kurator för en utställning med skulpturala och arkitektoniska former som tema är det just ett sådant alternativt seende som står i förgrunden.
Utställningens tre deltagande konstnärer – Amir Fattal, Przemek Pyszczek, Vanessa Safavi – har alla gemensamt att de bor och arbetar i Berlin, men utan att vara födda i Tyskland. Det gör att deras utprovande av en senmodernistisk skulptural estetik sammanflätas med deras egna personliga livshistorier på ett sätt som annars hade varit ovanligt.
Przemek Pyszczek har penetrerat den polska efterkrigsarkitekturen , och kommit upp med ett formspråk som har en hel del likheter med den svenska konkretismen. Men Pyszczek har brutit ned den sammanhållna estetiken i fragment, och sammanställt dem på ett nytt sätt i enlighet med det individuella minnets logik. Här och var materialiseras objekten, bara för att lika snabbt försvinna in i glömskan. Pyszczek hyllar på sitt eget lågmälda vis en konst som verkade inom ramarna för ett totalitärt system, men som ändå hävdade sin ambition att verka för ett bättre samhälle. Det är vemodigt och lite tragikomiskt på en och samma gång.
Amir Fattal återvinner ett mörkt kapitel i den tyska historien genom att utgå från de modeller av Berlinhus som den landsflyktige arkitekten Erich Mendelsohn skapade för den amerikanska krigsmaktens räkning under andra världskriget. Mendelshohn – som under 20-talet verkat som arkitekt i just Berlin – fick nu i uppdrag att återuppföra sina byggnader så att amerikanerna kunde träna på att förstöra dem. Fattals verk är starkt återhållna i sitt uttryck, men bär på en ironisk sprängkraft som inte ska underskattas.
Av de tre konstnärerna är det kanske Vanessa Safavi som står för det mest konventionella uttrycket. Hennes verk för en dialog med både minimalismen och popkonsten, och hon låter enkla metallformer skapa en slags färggranna “teckningar” i luften. Stundtals leds tankarna till föremål man kan hitta i hippa interiörbutiker, och det är nog precis vad konstnären är ute efter. Först när konsten flyttat in på denna scen blir den riktigt lik konst.
Adress: Jakobs torg 3, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 19/2 – 15/3
Anders Olofsson (text), Belenius/Nordenhake (foto)
