Vad kan vardagliga föremål berätta om en speciell plats, ett annat sammanhang och om förfluten tid? Oväntat mycket, i alla fall om man som Hans Isaksson använder dem både som förebilder och konkreta material för en serie nya konstverk. Flera exempel på hur några väl valda artefakter kan ges nytt liv eller återanvändas visas i hans fint koncentrerade utställning ”The Silence/Tystnaden”.
Gemensamt för verken som ingår är att de kan sägas handla om, eller har hämtat sin näring från hans barndomstrakter kring byn Lainio. En by i Kirunas kommun som varit bebodd sedan mitten av 1600-talet och där konstnärens föräldragård ligger. Under 2018-2019 var den gården även platsen för ett residence-in-nature med titeln ”Mammas hus i Lainio” initierat av Åsa Jungnelius, Lisa Torell och Hans Isaksson, men med många fler konstnärer involverade. Tillsammans vistades de periodvis i den lilla byn för att på plats samla material och arbeta både kollektivt och enskilt.
Utställningens titel syftar på att byn Lainio i folkmun brukar kallas just Tystnaden. I galleriet råder det mer ett melankoliskt lugn eftersom alla verk tycks föra ett lågmält samtal med varandra. För oavsett om det handlar om skulpturer, målningar eller textila verk har alla en gemensam grundton.
Två större sviter utgör kraftkällan, dels ”Sunday Painters” (2015-21) som tidigare visats i en annan version på Fullersta Gård, medan den andra ”Time Warp” är helt ny. ”Söndagsmålare – 12 landskap” hette installationen då de monokroma målningarna visades tillsammans med målardukarna som skrapats ren från färg. Pigment från några amatörmålares landskapsmålningar maldes sedan ned och blandades ihop för att återanvändas i tolv målningar, en för varje månad. Sviten handlar lika mycket om återbruk som om att aktivera annars till stor del bortglömda målningar.
Här finns även ett inbjudande tilltal som hör samman med konstnärens förmåga att låta varje föremål bli del av en större historia, liksom hans sätt att referera och förhålla sig till konsthistorien. Samlandet, katalogiserandet och historieberättandet har lika mycket att göra med folklivsforskning som med modernistiska konstdiskussioner. Förhållningssätt som binder samman de olika verken, trots att de rent tekniskt och visuellt skiljer sig åt.
Från hyperrealistiska men samtidigt lite surrealistiska skulpturer till monokroma målningar via en svit collage, allt blir hos Hans Isaksson till minnesfragment. De berättar både om en by långt upp i norra Sverige och om materialitet och minnesbilder i stort. När han utgår från sina vardagliga objekt handlar det om en både handfast och konceptuell konstnärlig handling. Någon tvekan inför det mest omständliga tillvägagångssättet för att uppnå de lekfulla illusioner och hisnande skalförskjutningar som hans konst är fylld av, verkar inte heller finnas.
Dessutom finns en lyhördhet inför den sortens föremål som annars lätt förbises, men som här får ett annat eller ett helt nytt liv. Som trasmattan som tagits isär och återanvänds i collagesviten ”Time Warp”, eller den ofärdiga träskon som han 3D-skannat och förstorat upp till skulpturen ”Den nyfödde”. Skon är gjord i aluminium och inte, som det ser ut, uthuggen i trä. Det gör den ännu mer till ett kärleksfullt möte mellan traditionellt hantverk och samtida konst.
Thomas Olsson
Björkholmen Gallery, Rödbotorget 2. Utställningen pågår 22 januari – 26 februari 2022
