Vågar du? Gudrun Åhlberg frågar journalisten som väljer att inte svara. De står i Åhlbergs ateljé och frågan hänger i luften. Videodokumentären visas i utställningen Livssyner på Fullersta gård. Åhlberg ler mystiskt och tittar ned på mängden av bilder, sorterade i utdragbara lådor, som hon gärna visar för kameran. Munnar. Ögon. Snäckor. Fingrar. Färgsorterade. Storlekssorterade. Låda efter låda i arkivhurtsar. Att våga bryta ut, vara annorlunda har alltid varit en drivkraft, en nyfikenhet, säger hon vidare. Vid den tidpunkten undervisar hon också på Konstfack och det märks i videon hur roligt hon tycker det är att dela med sig av sin erfarenhet och blick.
Åhlbergs collage ser ut att kunna vara tillverkade idag. Träffsäkra och tidlösa. De snyggt stiliserade formerna med lockelse av hud, bröstvårtor, guld och snäckskal påminner i sin djärvhet både om brittiska Linder (Linda Sterling) och Lotta Antonsson, som den senare just nu ställer ut på Västerås konstmuseum. Den exakta känslan som gör collaget angeläget och eggande. Det har de gemensamt. Vad var det där andra?
Gudrun Åhlberg (1921-2014) ville främst bryta ny mark, hon var surrealist och kände väl till André Bretons manifest och föregångaren dadaisten Hannah Höch. För de handlade det mer om att våga än att göra en snygg bild. På Fullersta gård har de lyckats samla ihop en imponerande bredd där också en rad teckningar och måleri av Åhlberg visas.
Målningarna ser ut som något man kunde köpa på Plattan under nittiotalet, för en femtiolapp i pastelliga färger. Ni vet sådana där porträtt de gjorde på plats medan man väntade, där alla får samma vattniga ögon och pussiga mun. Spretigheten i utställningen är just spännande, för att den överraskar. Utställningen bryter faktiskt upp min föreställning, och riktar om strålkastaren, så nya stigar synliggörs.
Jag skulle vilja påstå att Åhlberg vågade ta plats och visa sig sårbar, vågade vara sig själv. Rakt igenom, men inte stark först utan växande, som en envis grön stjälk sträcker sig emot himlen. Lägg märke till hur hennes signatur ändras och motiven med den, runt om i utställningen.
Åhlbergs collage är förvisso skitsnygga och sensuella, men kombinationen av att hon också målade förlusten av barnet hon väntade och den komplicerade relationen till sin mor, i glada pierrotfärger i olja, får mig att väckas till liv. Och skratta till, på vägen hem, trots det djupt sorgliga i det hela. Denna gråa höstdag.
Windy Fur Rundgren
Bild överst: Gudrun Åhlberg, Vad händer härnäst? Hela berget spricker, 1974. Utställningen visas på Fullersta gård, Fullersta Gårdsväg 18, 15 augusti – 8 november 2020
