Gerhard Nordström på Malmö konsthall

Ett svenskt sommarlandskap: prunkande grönska, utslagna blommor, ljusblå himmel. Ett lugnt vattendrag. Vildvuxna buskar, träd och gräs. Ett bord är uppdukat för fest: frukt, bröd och vin. En familjepicknick i det fria. Allt är tyst och stilla – men idyllen bryts: en helikopter flyger förbi, lemlästade kroppar döljs av gräset, bordet täcks av blod, ett litet barn har tappat sin docka på landsvägen under den desperata flykten från det brutala och skoningslösa våldet. Scenen är Gerhard Nordströms målerisvit ”Sommaren 1970” som han skapade efter att ha sett ett bildreportage från Vietnamnkriget av Ronald Haeberle i tidskriften ”Life”. Resultatet blev en storslagen serie som nu utgör huvudnumret på Malmö konsthalls Gerhard Nordström-retrospektiv.

Bilden i bilden (med Tom Sandqvists ”Bilden är i bilden” i tankarna, åtminstone titeln). Kanske är det så Nordströms metod ska beskrivas, för varje verk har flera lager, flera bilder: det vackra, lugna landskapet möter det hänsynslösa våldet, krigets härjningar och sårade människokroppar. Två olika världar förenas på samma scen. Detta är Nordström mycket medveten om, vilket han markerar i framför allt Manetparafrasen ”Utflykt i det gröna”: en familj har picknick framför sin bil i en lummig träddunge och bredvid, intill träden, ligger en hög med döda människokroppar, kvinnor och barn. Målningen är en enhet, landskapet hänger ihop, men kring familjen är en tavelram monterad: som en bild i bilden, en målning i målningen. De sitter inom parentes, isolerade men ändå inte.

Anti-krigskonsten håller än i dag, mycket tack vare Nordströms spel med öppna och dolda betydelser. Men kanske är kritiken mot vår förmåga att vänja oss vid det onda i världen mer aktuell nu än då. Krig och konflikter, katastrofer, svält och fattigdom är ständigt närvarande i våra liv. Vi läser om det i tidningar, bilderna förmedlas på nyhetssändningar i TV eller på YouTube, Ekot rapporterar om det på radio. Men vad gör vi? Zappar vidare till något lättsamt lekprogram, plockar fram en inredningstidning för att inspireras till kommande badrumsrenoveringar. Vi har lärt oss att leva med det, känslorna eller upprördheten försvinner snabbt. Som familjen på målningen: vi är isolerade men ändå inte.

Nordström har dock inte bara ägnat sig åt krig, som i ”Sommaren 1970” eller installationen ”De älskade Mozart” där måltavlan är Nazitysklands grymhet, utan också historiska platser som i några målningar med motiv från Pompeji. Också mer vardagliga miljöer dokumenteras i hans fotorealistiska verk: en svensk industribakgård, ett förfallet och sönderrostat badkar och en sprucken vägbro. Dessutom har han intresserat sig för den skånska myllan i jordmålningar som ”Höstplöjning” och ”Traktorspår” där ett släktskap med Anselm Kiefer framträder. Och på sistone har han målat rotvältor som han har sett under sin dagliga motionstur i Ystads sandskog. I slutändan handlar allt om förändring, hur tiden, människan och naturen påverkar varandra och tingen i vår omvärld. Ingenting är för evigt, allt är föränderligt.

I samband med utställningens öppnande på Malmö konsthall har Nordström uttalat sig kritiskt om bristen på hantverksskicklighet bland dagens unga konstnärer och att konsthögskolestudenter knappt undervisas i måleri. Men frågan är om han inte missar målet med sin kritik? Hans egna verk visar ju att det inte räcker med enbart hantverksskicklighet, för storheten i dessa arbeten ligger i kombinationen av teknik och innehåll, hand och tanke. Det visas i såväl målningarna som etsningarna. Att motsatsen kan vara ödesdiger avslöjas dessutom på Galleri Estetica där några av Nordströms senaste verk för tillfället visas. ”Koloristisk lustvandring” kallas denna utställning med intetsägande blom- och växtmotiv. Dessa verk är ingenting att se för deras egen skull, men de förstärker åtminstone uppfattningen om vilken oerhörd kraft det finns i till exempel ”Sommaren 1970”. Och att man för tillfället kan se hela denna svit, vilket inte händer ofta så, på Malmö konsthall är bara det värt många och långa besök.

Adress: S:t Johannesgatan 7, Malmö
Utställningen pågår under perioden 17/12 – 26/2 2012

Mikael Andersson (text), Malmö konsthall (foto)

Utskriftsvänlig version