På det stampade jordgolvet lagar två insektspersoner mat. Hon bär en rosa sari, skalbaggshuvud och hackar koriander med flinka fingrar. Han har en myggliknande snabel och plockar med tomater och lök. Scenen är en absurd mix av fabel och vardagsrealism. Den är också slående visuell, från de fantasieggande maskerna till hur korianderns grönska spelar mot rummets turkosa väggar och målade blomsterdekoration. Med fotosviten ”Acts of appearance” förtrollade indiska Gauri Gill publik och kritiker på Documenta 14 i Kassel 2017. När jag återser bilderna på danska Louisiana är effekten lika stark.
Det började år 2015 när Gill tog kameran med sig till Jawhar i delstaten Maharashtras fattigaste områden i västra Indien. Där samarbetade hon med lokala Adivasi-konstnärer som i stället för rituella masker skapade nya versioner i traditionell papiermaché-teknik. Maskerna kan vara mänskliga eller djuriska, se ut som ädla hjortar, knipsluga farbröder, unga kvinnor eller flinande hundar. Det märkliga är hur de lika surrealistiskt som träffsäkert tycks säga något om bärarens och situationens karaktär.
Bakom handelsdisken har expediten i ett fotografi antagit formen av kobra, medan läraren i sin kateder i ett annat försetts med ett vitt månansikte, runt och leende. Här finns humor men också ömhet och något mer oroande. Maskerna tycks både dölja och framhäva traktens invånare där de står i kö, vilar på en enkel sjukhusbrits eller hämtar vatten vid pumpen. Samtidigt skärps blicken för detaljer, miljöer och stämningar.
Paradoxalt nog ger det teatrala anslaget något tidlöst och allmängiltigt åt människorna och platserna. Även om Gill ofta rör sig mellan det iscensatta och dokumentära i sina fotografier, så intar den märkvärdiga sviten ”Acts of appearances” en särställning i hennes arbete.
Gauri Gill föddes 1970 i Chandigarh, den modernistiska stad som byggdes på 1950-talet efter Le Corbusiers ritningar. Efter konstutbildning i New Delhi studerade hon vid prestigefyllda Parsons School of Design i New York och Stanford University i Kalifornien för att sedan återvända till Indien och New Delhi. Som ung fotojournalist ville hon skildra flickors skolgång på den indiska landsbygden. Då tidningsredaktören avfärdade förslaget gav hon sig 1999 av på egen hand till Rajasthan i nordvästra Indien. Det blev början på hennes konstnärliga bana och det mångåriga projektet ”Notes from the desert”.
Under långa, återkommande vistelser följde hon livet för bybor och nomader i det karga landskapet, långt från storstädernas modernitet. Hennes starka, svartvita fotoserier kan föra tanken till pionjären Dorothea Langes bilder av familjer på den amerikanska landsbygden under depressionens 1930-tal. Gill fotograferar allt från en förlossning på hyddans jordgolv till öknens enkla gravplatser.
Särskilt berörd blir jag av serien ”Jannat” (1999-2007) där Gill följer den unga Jannat fram till hennes död vid 23 års ålder. Tillsammans med sin syster och mor kämpar hon för att skapa sig en tillvaro i samhällets utkant sedan fadern förkastat dem. På Louisiana varvas fotografierna med de brev som Jannats mor Izmat skrev till Gill, liksom hennes vädjan till polis och myndigheter, nedtecknade med anlitad skrivhjälp. Det är ett drabbande grepp, som upplöser varje känsla av distans. Direkt och naket vittnar Izmats ord om vänskap, förhoppningar, desperation och sorg.
Gills bilder är sällan uttalat politiska men bottnar i viljan att skapa medvetenhet och förändring kring flickors och kvinnors hårt begränsade villkor. De lever ofta i en isolerad landsbygd präglad av strävan för överlevnad, ärvda traditioner och manlig auktoritet. Samtidigt finns i ”Notes from the desert” en känslighet och omedelbarhet som vittnar om Gills engagemang i människorna som hon möter.
Tråkigt nog har Louisiana delvis placerat utställningen i sin mest undanskymda lokal, den långa gång som snirklar fram under jorden. Det ger visserligen en intimitet åt presentationen, men sprider också ut materialet vilket får helheten att förlora i tyngd. Gills arbete klarar dock utmaningen ganska bra. I den färgstarka serien ”Balika Mela” blir det tydligt att hon inte behöver använda spektakulära masker för att skapa minnesvärda porträtt. Här ger hon landsbygdens flickor möjlighet att själv välja hur de vill fotograferas i hennes improviserade studio.
Lekfulla eller allvarsamma möter de kameran med intensiv blick redo att förevigas – i fotografiet och därmed även i historien. Mättad med betydelser är även sviten ”The Americans”, som Gill påbörjade när hon som student bodde hos indiska släktingar på Long Island utanför New York. Under sju års tid for hon kors och tvärs över landet, sökte upp vänners vänner, och skildrade de amerikanska indier som verkar i synlighet och osynlighet. I snapshots fångar hon vardag och högtider, kopplingen och glappet mellan deras nya amerikanska liv och landet de bär med sig.
Även här blir hennes känsla för komposition, färg och form tydlig när hon parar ihop bilderna två och två. Hon fotograferar saributiker, halloweenfester, tevebänkens travar med nötta Bollywood-filmer och Silicon Valleys framgångsrika it-arbetare. Återigen förmår hon förmedla något väsentligt om människorna hon skildrar och deras liv. Det är på en gång enkelt och storslaget.
Carolina Söderholm
Louisiana, Gl Strandvej 13, Humlebæk, Danmark. Pågår 26 januari – 10 april 2023
