Galleri Ping-Pong, Malmö: Per Wizén (5/4-26/4)

Det måste göra ont i de huvudlösa kropparna som utgör motiven på fem av de sex bilderna i sviten ”Spiralling” av Per Wizén. För i de flesta av dem har odefinierbara nålliknande redskap stuckits in i huden, ibland är köttet fullt synligt. Våld och intimitet förenas. Mitt i plågan, där förövare och offer står i ett symbiotiskt förhållande till varandra, finns homoerotiska undertoner. Det är mellan män som den sadomasochistiska leken med en och annan mjuktackling utspelas. Behandlingen av kropparna får tankarna att vandra till hedniska företeelser som sioux-indianernas manbarhetsrit soldansen där björnklor försedda med snören stacks in i bröstet innan personen hängdes upp luften, voodoo, akupunktur och aztekernas människooffer. Samtidigt gör de stundtals blödande såren kopplingen till Kristusgestaltens stigma allt annat än långsökt. Bilderna är transformationer av Antonello da Messinas religiösa målningar från 1400-talet. Att det rör sig om collage av reproduktioner är svårt att urskilja med blotta ögat. En bild skiljer sig från de övriga. I motsats till dem som föreställer huvudlösa kroppar framträder här ett ansikte. Liksom en symbol för det ansiktslösa våldet är bödeln undanglidande till sin karaktär. Om det överhuvudtaget finns någon bakom huvan, masken, är tveksamt. Tanken på aztekernas sedvänja där bödeln efter förrättat människooffer iklädde sig offrets hud får gränsdragningen mellan förövare och offer att luckras upp. För Per Wizéns djupdykning i människans våldsamma historia är inte en uppvisning i några entydiga våldsexcesser. Istället ger de uttryck för ett ambivalent känslospektrum där skillnaden mellan gott och ont, aggressivitet och kärlek, är långt ifrån självklar. Förutom att bildsviten dessutom kan sättas i relation till eskalerande konflikthärdars våldsspiral i nutid går det att anlägga ett mer existentiellt perspektiv på den. Konsten blir då som en metafor för livet självt. Ömsom en plågsam njutning, ömsom en njutbar plåga. (Adress: Rådmansgatan 7)
Läs även Anders Olofssons recension av Per Wizéns utställning på Brändström & Stene 2006!

Lena Karlsson