I ett samtal med en gallerist i Stockholm för en månad sedan framkom det hur denne starkt ogillade ”det svenska kladdiga narrativa måleriet”. Inte för att jag vet om det verkligen finns någon sådan stil, men jag kunde ändå relatera till detta, fast utan antipatier. I vilket fall så bör denne anonyme gallerist bestämt hålla sig borta från Fredsgatan denna månad då en av de främsta företrädarna för denna generalisering rejält tar ut svängarna på Galleri Väst, en trappa upp på Konstakademien.
Här återfinns Fruls Tilpo med ett måleri som inte skyr färgexperiment och som suddar ut gränserna för måleri, installation, ljudverk och kollage. Men detta upplösande är rimligtvis irrelevant för Tilpo som utvecklat sitt konstnärskap i en självständig riktning de senaste årtiondena. Mer angeläget är hans konsekventa strävan att utmana sig själv inom måleriet. Både i dämpad och uppdriven kolorit är de myllrande bilderna fulla av referenser och tankeväckande episoder.
Detta är en stipendiatutställning som tar sin avstamp i äldre tysk litteratur och som samtidigt speglar vår tid i sitt undersökande förhållningssätt. Ett litet oväntat grepp i utställningen är hur Tilpo har valt att dela upp sin utställning i två salar; den ena med mer traditionell gallerihängning och den andra mer som en installation. Detta ger målningarna i den luftigare hängningen ett friare spelrum. Dessa målningar är utan tvekan fyllda med både narrativ och referenser till Goethe. Jag stannar dock upp vid en målning med två Pierrot-karaktärer, vilka i gnistrande dräkter öser sand och pärlor ner i en skottkärra på en traditionell semesterort. Man kan tolka det både postkolonialt men också som en ren postsemesterreflektion. Målningen är på en gång både svepande och detaljrik. I en annan spännande bild möter en person i avslappnad ställning sin egen mara vid sängkanten, och en förtrolig relation uppstår. En anmärkningsvärd målning är också den med ett storslaget romantiskt landskap, där en grupp, såsom i en målning av Caspar David Friedrich, suggestivt begrundar en dramatisk scen som oväntat befolkas av två druider eller liknande.
Det kan vara knepigt att gå från detta kontemplativa rum till installationens påträngande budskap, ljud, hängning och objekt. Det blir möjligen svårt att ta till sig stipendiatens gedigna ansatser. Jag rekommenderar därför att man startar i delen med den täta hängningen i den högra salen och sedan kliver in till de visuellt narrativa och måleriskt förföriska bilderna. Där vill man gärna stanna länge och begrunda både budskap och formalism.
Jakob Anckarsvärd
Foto: Magnus Bons. Konstakademien, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 1 – 30 oktober 2016
