I tre olika engelska översättningar av Dantes ”Den gudomliga komedin” ser inledningen till ”Inferno” ut så här: ”Midway along the journey of our life”; ”Halfway along this journey of our life”; ”Midway in the journey of our life.” Att olika översättningar skiljer sig åt är per automatik inget problem, för språk är något högst föränderligt. Det aktualiserades precis i samband med utgivningen av Erik Anderssons nyöversättning av James Joyces ”Ulysses”. Men samtidigt bör man vara medveten om vilka faktorer som påverkar språket, om det är sociala, politiska eller ekonomiska. Översättningens logik har på senaste tid blivit ett populärt ämne att undersöka i konstvärlden; under hösten behandlades det på Bonniers Konsthall i Stockholm och nyligen öppnades utställningen ”Found in Translation” på Deutsche Guggenheim i Berlin med samma tema.
Ett av verken i Berlin är Alejandro Cesarcos ”Dante/Calvino” (bilden ovan) varifrån mitt inledande exempel är lånat. På standardiserade A4-ark återger han upptakten till ”Inferno” i tio olika engelska översättningar som också har fått namn efter olika kapitel i Italo Calvinos roman ”Om en vinternatt en resande”, som, till stor del, handlar om vilken roll en aktiv läsare har i relation till meningsproduktionen i texten. Detta förhållningssätt överförs till de olika översättningarna, hur läsarna, översättarna, har uppfattat Dantes originaltext och skapat sin egen text, med en egen mening. Just språkets föränderlighet i relation till tid och ting återkommer också i Matt Keegans effektfulla videoverk ”N as in Nancy”. Hans mor, en gammal språklärare, läser engelska ord med spansk textning samtidigt som bilder, vilka hon använde i sin undervisning för att illustrera ordens betydelse, visas. Skickligt och underfundigt belyser Keegan hur ordens innebörd har förändrats, idag gäller inte samma bilder som igår; frukost intogs tidigare i hemmet med hela familjen samlad kring köksbordet, i dag är det snarare en kaffe på Starbucks på väg till jobbet eller skolan. Och indirekt kommenteras också verkligheten, samhället, i vilket språket används.
Några politiska kommentarer har också fått plats bland dessa välpolerade bidrag. I ”Land of Black Gold II” visar Siemon Allen hur ursprungsversionen av Tintinserien ”Det svarta landet” reviderades inför den engelska utgivningen: Palestina blev ett fiktivt land, alla kopplingar till sionism, araber och brittiska militärer försvann. På en av väggarna löper de båda versionerna parallellt med varandra och betraktaren kan enkelt upptäcka hur skillnaderna påverkar handlingen. Det är ett enkelt och kraftfullt verk som träffsäkert klarlägger vilken makt och styrka som finns i språket. Till och med så stark att stater måste införa restriktioner för vad och hur man får skriva, såväl då som nu.
Ytterligare ett politiskt inslag är O Zhangs humoristiska fotografier från serien ”The World is Yours (But Also Ours)”. Kinesiska ungdomar iförda tröjor med tryck på ”chinglish (bilden till höger)”, en lös form av engelska som är influerad av kinesiska, porträtteras framför traditionella kinesiska symboler eller landmärken, en Buddhafigur eller ett Maoportträtt. På fotografiernas underkant återges också, på kinesiska, slagord eller motton som användes under kulturrevolutionen. Genom denna kombination av gammalt och nytt, kinesiska kännetecken och västerländska symboler, för kapitalism och kommersialism, fångar O Zhang komplexiteten – och kitschen – i det samtida Kina, den kapitalistiska kommuniststaten där de nyrikas livsstil står i skarp kontrast till det traditionella levnadssättet.
Också i Patty Changs ”The Product Love” berörs relationen mellan öst och väst. Hennes videoverk koncentreras kring en text som Walter Benjamin skrev om den amerikansk-kinesiska skådespelerskan Anna May Wong. På en vägg i ett avskiljt rum visas hur några översättare muntligt direktöversätter Benjamins text från tyska till engelska; på den motsatta sidan vidtar därefter en iscensättning av ett erotiskt möte mellan Benjamin och May Wong med kinesiska skådespelare. Perspektivet växlar mellan dokumentärt, om omständigheterna kring produktionen, och fiktivt, mötet mellan Benjamin och May Wong. Exakt vad Chang vill komma åt är svårt att se, men det är åtminstone ganska roligt att se Benjamin som en tafatt och mycket osäker älskare. Inte alls som hans stilistiska stringens.
Tillsammans med utställningens övriga konstnärer, Brendan Fernandes, Lisa Oppenheim, Sharon Heyes och Keren Cytter, utgör dessa verk en god bas för betraktarens egna tankar om språk, översättning och verkligheten vi lever i. Den kan dock på inget sätt jämföras med Bonniers konsthalls projekt, som hade en helt annan teoretisk ram, ett större och mer spännande konstnärsurval samt en mer komplex tolkning av begreppet översättning. ”Found in Translation” når hur som helst fram till problematikens kärna. Och det på ett mycket pedagogiskt och sympatiskt sätt. Mitt på turiststråket Unter den Linden är det kanske gott nog.
Adress: Unter den Linden 13/15, Berlin
Utställningen pågår under perioden 28/1 – 9/4
Mikael Andersson (text), Deutsche Guggenheim (foto)
