Förväntningarna vid säsongsöppningen av gallerierna kring Vanadisplan är alltid stora och det samlas en ansenlig publik varje år. 2014 öppnade säsongen med spännande utställningar av bland annat Anthony Gormley och Gavin Turk. En av de stora överraskningarna var på Cecilia Hillström Gallery, där konstnären Dit-Cilinn presenterades. Hon är från Mora och har utbildats på akademierna i Stockholm, Göteborg samt i Kalifornien. Åtskilliga av utställningarna i kvarteret bjöd på konst där materialet och känslan kring färg som materia var viktigt. Även Dit-Cilinns arbeten visar materialet som essentiellt för upplevelsen. När en konstnär använder sig av naturmateriel så som Dit-Cilinn gör, så är det befriande att se hur osentimentalt och oromantiskt hon tar sig an tematiken. Det finns snarare en riktning bort från detta istället, med kopplingar till konkret konst och stilistiskt rena verk. Det är vackra material och objekts som Dit-Cilinn hittat eller förvärvat, och fastän vissa av dem verkligen bryter av från varandra i dess olika ursprung eller användningsområde så gör den osentimentala användningen av dem tillsammans med andra estetiska kopplingar mellan materialen att det fungerar så riktigt bra.
När man betraktar verk av konstnärer som arbetar med eller i naturen, så kan tanken gå till Richard Long. Denne kunde som bekant vara både brysk och kompromisslös i hanteringen av naturliga och konstruerade miljöer, material och rymder. Andra ”land art”- konstnärer såsom Goldsworthy och Smithson förförs mer av platser och fenomen. Dit-Cilinn har visserligen en andlig eller schamanistisk känsla i sina verk, samtidigt är de liksom Long så att säga frikopplade och mer konceptuellt laddade. Detta kan göra materialen mer till material, än ett språk vilket talas mest för dess skönhets skull. Sinnligheten ligger istället i hur skickligt Dit-Cilinn handskas med materialen och utelämnar gestik och konstnärens spår. Den finish som Dit-Cilinn använder sig av kan uppfattas som väl avskalad men då missar man litet av hennes budskap. Verk som avslutas med aluminiumramar kan med sina vassa former ge både en professionell känsla och uppfattas som stiligt, samtidigt kan det upplevas en smula kallt. Andra material som används är i, till exempel, verket Gilded Aether, 2014: kanel, eukalyptusblad, lera, sea holly petals (blomblad), träknoppar, stål, trä, melonskal, spegel, marmordamm. Det låter nästan som ingredienserna till ett elixir eller en trolldryck. Lika romantiskt som det låter, lika konsekvent oromatiskt applicerar hon dem. Dit-Cilinn har ett helt eget och tydligt språk vilket visar på stor mognad. Hon har också en drivenhet i sin konstprocess som imponerar.
Texten som erbjuds till utställningen känns inte riktigt som att den hjälper eller välkomnar besökaren. En uppmaning är att själv transcendera in i installationen istället och skapa sig en uppfattning av vad helhetsverket vill säga.
En del av installationen är en stav i en besynnerlig och vacker stenart. Den är sammansatt på ett raffinerat sätt som om det hantverket var något konstnären förvärvat enkom för att utföra detta verk. Dit-Cilinn är en spännande ny bekantskap och utan tvekan en konstnär som vi kommer att se i internationella och svenska sammanhang i framtiden. Det känns som att galleriet bokstavligen är alldeles för litet för Dit-Cilinn. Hennes självsäkra konceptuella och materialbaserade verk rymmer så mycket att det i sin tur kräver sin rymd. Kommersiella galleriers utställningar blir ibland bara smakprov av en konstnärs verksamhet på grund av deras galleriets brist på yta. Denna utställning fungerar just så, och fastän den lockar en att vilja se mer så känns det nästan tomt och futtigt i relation till vad man skulle vilja se.
Adress: Hälsingegatan 43, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 21/8 –27/9
Jakob Anckarsvärd (text), Cecilia Hillström Gallery (foto)
