Disa Rytts målningar intar Larsen Warners både rum som vetter mot Sturegatan. Väggarna är perfekt vita, ljuset flödar in genom nyputsade fönster och det finns inte ett dammkorn på golven. Det är så oerhört stiligt att det tar en stund att komma in i den här utställningen. Jag är övertygad om att målningarna skulle passa lika bra i en mindre avskalad miljö, men galleriet känns samtidigt som en utsökt plats för Rytts eleganta verk. Målningarna sträcker sig ut i rummet, där de förmår uppmärksamma och relatera till sin omgivning.
Genom att följa linjerna i målningarna får man fatt i deras position i rummet och deras inneboende dynamik. De flesta är diptyker, ibland i olika format, ett grepp som mer än något annat förstärker samspelet mellan konstverken och rummet. I Solid nor Void II (diptych) är det två linjer på höger sida i varje målning som rör sig parallellt uppåt. Nedåt förankras rörelsen i den högra målningens nederkant. Allt pekar vid närmare eftertanke uppåt. Interaktivitet och tid spelar avgörande roll för hur man upplever den här utställningen, inte minst för att Rytts uttryck drar åt det minimala. Det tar tid för hjärnan att bestämma vad den ska fokusera på och beroende på var man står förändras perspektiven avsevärt.
De blå och grå partierna i målningarna är polyestertextil, ett finmaskigt tyg som släpper igenom ljus och som spänts runt ramen. Man möter alltså väggen bakom och materialet som ramarna är gjorda av. Ramarna som reflekterar ljuset är gjorda i aluminium, de andra är i trä. När jag upptäcker det kommer målningarnas otvungna lekfullhet fram. Det blir liksom omöjligt att inte röra sig fram och tillbaka och utforska hålrummet och speglingarna i ramen.
När fascinationen för det genomskinliga lagt sig upptäcker jag att bildytan är fullständigt platt och ljusabsorberande. Den är uppbyggd av vinyl och gesso i lager på lager som omsorgsfullt slipats släta. Vissa målningar har enbart vita ytor, i andra samsas vitt och en orangeröd nyans. Om den kunde tala skulle den med säkerhet säga stopp!
Det skulle vara hur lätt som helst att tala om måleriets tekniska kvalitéer, om Disa Rytts utforskande av mediets potential och konsthistoriska referenser. Kanske är det vårsolen som gör att jag nöjer mig med att svassa runt och tjusas av de här bilderna och deras tillblivelse i omsorgsfulla materialmöten.
Jenny Danielsson
Övertsa verket: Disa Rytt, Apart (diptych), 2021. Foto: Larsen Warner, Sturegatan 28. Utställningen pågå 24 april – 29 maj 2021
