Det finns numera en stark trend inom fotokonsten går i riktning mot att använda gamla, närmast förfotografiska tekniker där enbart ljuset och den kemiska framkallningsprocessen styr resultatet, inte linsteknik och digital manipulation. Syftet är förstås att nå tillbaka till ett stadium där det konstnärliga arbetet blir mer oförutsägbart och inte så kontrollerat.
Catrin Andersson går tillväga på samma sätt från en målerisk utgångspunkt. Hennes material är mestadels kol och papper, som hon utsätter för naturens påverkan. Framför allt är det naturens långsamma förlopp som isbildning och issmältning som intresserar henne. Samtidigt levererar hon förstås också en kommentar till klimatdebatten, där just polarisarnas försvinnande spelar en central roll.
Men det är inte i första hand som debattör Catrin Andersson agerar. Hon bygger ett eftertänksamt konstnärskap som, i likhet med fotokonstens pionjärer, upptäcker världen och det egna mediet på en och samma gång. Hennes verk är som när naturvetenskap är som bäst: en slags stram poesi rotad i den fysiska världen.
Adress: Gävlegatan 10 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 28/5 – 27/6
Anders Olofsson (text), Elastic (foto)
Utskriftsvänlig version
