Cajsa von Zeipel på Millesgården
Idén att låta samtidskonstnärer möta verk ur samlingen hos ärevördiga konstinstitutioner har gått som en röd tråd genom det senaste decenniets kuratoriska praktik. Genidraget är uppenbart: samtidigt som samtida – oftast unga – konstnärer får en ny exponeringsyta får gamla institutioner nytt liv injicerat i de ibland ganska förkalkade ådrorna. Därmed inte sagt att resultatet varit så lyckat. Ofta har…
Dela